Kontinuerlig uppdatering och utbildning är viktigt oavsett sammanhang. Igår var det en utbildningsdag på jobbet, idag en utbildnings- och inspirationsdag för Stockholms stifts alla församlingars förtroendevalda.
Gårdagen började med en mycket bra föreläsning om postoperativ smärtbehandling av barn. Det var barnläkare Stefan Lundeberg som höll den.
Vi fick lära oss både gamla och nya saker, bland annat att Klonidin i epiduraler är helt ypperligt som smärtlindring just på barn.
Sedan var det dags för kaffe och macka och medan vi inmundigade detta hölls kollegiemöten för var grupp, sjuksköterskor och undersköterskor, var för sig.
Efter en kort bensträckare föreläste Anil Gupta, läkare, om syrgasbehandling och farorna med sådan. Det finns många nya rön och vi fick, bland mycket annat, lära oss att syrgas ökar risken för fria radikaler i kroppen och därmed risken för olika organskador. Risken för demens ökar också.
Sedan kom en del andra föreläsningpunkter och informationspunkter. En del bra, en del mindre bra och någon ganska värdelös. Så där som man kan förvänta sig att det ska vara på en heldag av blandat slag.
På lunchrasten gick jag upp till Pressbyrån i entréhallen och köpte mig en korv, en diabolo med frenchbröd, och en Cola zero. Passade också på att ringa och gratta frudin som fyllde år.
På eftermiddagen kom dagens verkliga höjdpunkt. Min kollega Markus, som ingår i den grupp som arbetar med att ta fram en katastrofplan för Postop, berättade först om katastrofarbete i stort och om de stora katastrofer som drabbat världen de senaste åren. Han redogjorde för misstag och lärdomar som man dragit utifrån det som blev fel.
Sedan berättade han om det pågående arbetet med vår katastrofplan. Jag kommer inte att skriva om den av två skäl: Dels är den inte klar och godkänd, dels finns det en del brister i beredskapen som kan utgöra en lockelse för den som vill befolkningen illa.
Efter den långa dagen var jag rätt trött. Möjligen kan det förklara min totala förvirring där jag går vilse i Huddinge centrum. Eller i pannkakan eller souvlakin. Vad som hände kan du läsa om här.
Idag var det dags för upptakten på Stockholms stifts utbildningsinsatser inför den nya mandatperioden. Det är mycket nytt och en del gammalt som är bra att det repeteras. Dessutom har jag varit borta från församlingspolitiken en mandatperiod. Men suttit i Stiftsfullmäktige, ett uppdrag som jag nu lämnat.
Som på alla konferenser så började det med registrering och man fick sin namnskylt. Vi var över 700 personer på plats. Då var det ändå många som inte haft tillfälle att vara med.
Sedan kunde man ta kaffe och jag fyllde min lilla termos.
Efter morgonbön och lite inledningsord där vi hälsades välkomna höll Alexandra Pascalidou en fartfylld och inspirerande föreläsning. En bra början.
Sedan var det genomgång av Kyrkoordningen, som reglerar Svenska kyrkan och har lags ställning. Det är minsann inte bara att göra som man vill. Det är massor av bestämmelser att hålla koll på.
Omvärlden ska man också ha koll på. Vårt samhälle förändras och fort går det. Det gäller att hänga.
Globalisering och digitalisering, människan hänger inte helt med i de snabba svängarna. Men allra långsammast förändras organisationsstrukturer. Så är det inom alla organisationer, inte bara kyrkan.
Att vara präst är på många sätt svårt. Mest utsatta är kvinnliga präster som inte sällan råkar ut för att förutom sitt arbete också förväntas vara en ”församlingsmamma” som diskar efter julfesten och bakar bullar. Kyrkorådet är arbetsgivare och har därmed ett arbetsgivaransvar att se till att det finns en god arbetsmiljö.
Efter den förmiddagen var det gott med lite lunch. Vi fick en wrap med fyllning och en flaska vatten. Jag bestämde mig för att avstå från att trängas runt och försöka mingla med folk. Jag satt för mig själv och lyssnade på ljudbok.
Efter lunchen fick vi lära oss ännu mer om hur världen förändras och vad vi behöver kunna för att hänga med.
Inte minst den nya datalagringslagstiftningen gäller det att ha kunskaper om. Som kyrkoråd är man skyldig att kunna sådant.
Nu är ju allt inte bara slit och släp.Det är också en fantastisk möjlighet att vara en del av Svenska kyrkans utveckling och framtid. Jag ser fram mot 4 spännande år.
