Dålig hörsel, gammal och svag

Trots att allt fler i allt högre åldrar jobbar, reser och är aktiva i föreningslivet verkar det råda en allmän idé om att så fort man fyllt 60 är man gammal.
Brevlådan lusas ner av erbjudanden om att välja hemtjänst och ett ständigt återkommande erbjudande är att köpa mig en bra hörapparat.

Den som känner mig privat vet att jag knappast är i behov av hemtjänst, kanske möjligen en sekreterare eller hushållerska. Gärna då en ung, snygg man som kan passa upp mig när jag inte själv hinner med. Hör gör jag förbaskat bra. Även om jag försöker filtrera bort det jag helst vill slippa höra. Dessutom är jag en dagdrömmare och kan därför missa en del av det som avhandlas i min närhet.

Ibland är jag så irriterad på alla ljud som stör mig. Grannen ovanpå, det är ett par som faktiskt är hörselskadade, eller kanske till och med döva. Alla tappar väl saker ibland, skrapar med en stol  eller låter på ett eller annat sätt. Men de här människorna är extrema. Undrar ofta om de, förutom sin hörselskada, har något slags begåvningshandikapp. För ickehörande brukar faktiskt förstå att om man inte själv hör så hör omgivningen när man väsnas.

Förr veckostädade det här paret en till två gånger i veckan, alltid samma tid 23:30 – 02.00. Numera är de i 75-årsåldern och verkar städa varje dag. Ibland börjar de väldigt tidigt, jag får vara glad om klockan är 8 när det börjar. Sedan drar de runt sina möbler i ett par timmar. Drar med dammsugaren och låter. Deras tvättmaskin låter också väldigt mycket. När den centrifugerar låter det lika mycket hos mig som om den skulle befinna sig i min lägenhet. Det finns ju dämpare att sätta under maskinen för att minska ljudet, som väl i första hand beror på fortplantade vibrationer. När det gäller släpandet på möblerna så förstår väl varje normal människa att man ska ha möbeltassar under benen på bord och stolar om dessa ska dras runt över golvet dagligen.

Jag försökte prata med dem vid ett tillfälle, gick upp och ringde på när de dragit runt över golvet, som är mitt tak, i flera timmar. Då la mannen huvudet på sned och väste åt mig. Ja, han visade verkligen tänderna och väste åt mig. Sedan skrek han något i stil med att jag inte ska sova på dagarna. Som de flesta döva människor så hade han ett något udda uttal av orden. Men det var tydligt att han ansåg att deras beteende var normalt och mitt var det udda.

Jag hör också tydligt i mitt sovrum när grannarna ovanpå, men det tror jag är från lägenheten bredvid, kissar. Det skvalar i deras toalett. Det kan nog vara något byggfel, för dem hör jag aldrig annars och tror inte att de på något vis för oväsen utöver det normala.

Tidigare hade jag någon granne som hade en klocka som slog varje timme. Det var inte ovanligt att jag vaknade på nätterna av den. Ibland vaknade jag just varje hel timme när den slog. Den hade dessutom den irriterande ovanan att gå 10 minuter fel. Det var faktiskt just det som störde mig mest. Men de verkar ha flyttat. Eller så har de stängt av ljudet på klockan.

Så nej, jag behöver inte någon hörapparat ännu. Jag kan till och med höra det lilla klicket i mobilen som kommer när det finns något nytt på Facebook. Det hör jag i sovrummet även om telefonen ligger i köket. Men då krävs det att jag inte har musik eller annat på. Men grannarna ovanpå låter så mycket ibland att jag har svårt att höra ljudet från film och ljudböcker. I föreningen tycker man att jag ska prata med dem. Men nej, jag tänker aldrig mer prata med någon som visar tänderna och väser. Vad är det som säger att han inte nästa gånger hugger mig i strupen? Det var ett både obehagligt och skrämmande beteende jag mötte den enda gången jag vågade mig upp och ringa på.