Även idag hade vi bestämt att Petter skulle knacka på min dörr klockan 10:00. Jag hade varit vaken en stund, druckit kaffe och var strax klar.
Vi började med att gå till Prêt-à-Manche och äta frukost, precis som dagen innan. Den här gången valde jag en maka där man såg att det fanns rejält med pålägg. Kaffe förstås, det är en nödvändighet.
Efter frukosten gick vi till Antiques on High, en affär som inte bara har antikviteter utan en del annat spännande också. Jag hittade en lämplig present till B-M som passar Kingston. På vägen därifrån gick vi in i en annan affär där jag äntligen hittade en T-shirt jag ville ha. Hittade en med Alice och cheshirekatten. Alice i underlandet är stort här i Oxford.
Vi gick sedan för att titta på utställningen om sufragetterna som fanns på Bodleianbiblioteket.
Bilden visar en nygjord kopia av en banner som bars 1908 i London av medlemmar i Oxford Women´s Suffrage Society. Orginalet har gått förlorat men gjort speciellt för utställningen efter bilder i Oxford Times 1908.
Det fanns många, i kampen för rättvisa och rösträtt, framstående kvinnor. Tyvärr är jag inte så kunnig i ämnet, men köpte en bok som presenterar många av dem. Men en som var representerad känner jag väl. Till och med mycket väl.
Florence Nightingale var inte bara sjuksköterska utan också en kvinna som betytt mycket för kvinnors frigörelse.
På vägen hade vi hunnit besöka Universitetskyrkan, den där John Henry Newman var kyrkoherde, som jag berättade om här om dagen.
Man hade också en motsvarighet till julens krubba, en tom gravklippa. Om man förstorar upp bilden ser man den hopvikta svepningen.
Vi hade bestämt att gå till vetenskapsmuseet. Det var dock ingen höjdare. Jag hittade i alla fall en bonad med periodiska systemet som jag köpte, jag har länge velat ha just ett sådant.
I övrigt var det varmt, jobbigt och fullt med folk.
Men det jag ändå fastnade för var en monter om Marconi, han som gjorde den första trådlösa telegrafen. Han var en av mina favoriter då jag gick på högstadiet.
Efter den här förmiddagen var vi hungriga och skyndade till The Four Candles. Men där var det fullsatt och vi fick gå vidare. Jag hade fruktansvärt ont i min vänstra fot och det skar som knivar för varje steg. Men till sist kom vi fram till Swan and Castle, också den en av Wetherspoons restauranger.
Det var ljuvligt med en kall öl och sedan lite mat. Jag åt Fish and chips. Det fanns två storlekar att välja på, jag valde den lilla.
Efter maten var jag väldigt angelägen om att gå hem och vila middag. Jag ville lägga upp min onda fot, smörja in den med Voltaren och Tigerbalsam, en mycket effektiv blandning när man har ont.
När vi var tillbaka på Pusey House föreslog Petter att vi skulle ses klockan 18, men jag sa snabbt att 19 var bättre. Jag skyndade upp på rummet, slet av mig kläderna, smörjde in mina fötter och drog täcket över mig. Jag sov sedan lite lagom länge för att ändå hinna med att plugga en stund.
Petter knackade precis klockan 19. Vi bestämde att vi båda föredrog en hemmakväll och gick ut för att handla räkor, bröd och vin. Vi gjorde sedan räkmackor och satt i det trevliga vardagsrummet.
Det blev ingen sen kväll, vi var båda trötta och skulle upp för att gå på Högmässan nästa dag. Vi båda introverta och behöver egentid. Jag behöver dessutom lite extra tid för mina studier.
Vilka intressanta dagar ni har i Oxford!
Sufragetterna var verkligen kvinnor med framåtanda. Vi dagens kvinnor har mycket att tacka dem och deras gelikar världen över.
Ha det fortsatt gott!
Kram, Ingrid
Härligt med Oxford! Jag såg filmen ”Suffragette” nyligen på SVT Play. Emmeline Pankhurst och Marion Wallace Dunlop är två namn från filmen. Men jag skulle vilja veta mycket mer om suffragetterna.
Kram