Körsbärsblommans dag och Kulturnatten

Körbärsblommans dag är ett årligt återkommande evenemang i Kungsträdgården i Stockholm. Jag är ju inte jätteförtjust i folksamlingar och har inte varit på den tidigare. Istället brukar jag titta på blommorna någon annan dag. Om jag hinner. För ofta hinner de blomma över på en eller ett par dagar och blombladen ligger på marken.

I år hade jag i alla fall bestämt med Å att vi skulle gå dit. I familjen kallar vi henne Smålands-Å, bara för att skilja henne från de andra med samma namn som jag känner. Men Å är i själva verket uppvuxen i Stockholm och har nu, efter att hon gick i pension, flyttat tillbaka eftersom hon har sin familj här.

Vi skulle ses utanför Jakobs kyrka och sedan gå ner och titta. Det var jättemycket folk som var där för att titta på de utslagna träden. Som inte alls var utslagna. Men på gång. Våren är sen i år.

Som alltid vid den här sortens tillställningar så var det massor av saker att köpa. Trängsel var det också. Så vi kollade på de träd vars knoppar höll på att slå ut. Sedan tog vi en promenad bort från Kungsträdgården.


När vi var nöjda med promenerandet drog vi oss mot Gamla Stan för att försöka hitta någonstans att äta. På vägen blev vi inropade i ett galleri där Annelie Björn ställde ut. Jag blev väldigt förtjust i en av hennes tavlor, dock inte i prisklass för mig, dessutom var den väldigt stor. Men den fanns på ett konstkort som jag köpte. Minns inte vad tavlan heter, kanske var det Staden växer. Ska rama in kortet.

Vi slank in i en affär där de bland annat säjer skyltar. Den jag ville ha var slut, men jag ska gå dit igen. Den ligger alldeles runt hörnet där vi åt.

Vi åt på Under Kastanjen. Både Å och jag beställde lax. Å frågade om det gick att få annat än kokt potatis men fick svaret att det gick inte eftersom det var färdigberäknade portioner. Märkligt oflexibelt! Men vi nöjde oss.
Jag beställde ett glas vitt vin, såg att de hade många olika flaskor. Men utan att fråga hällde man upp ett glas husets vita. Det visade sig vara gott, så det var ingen fara. Annars är jag ju lite petig med just vitt vin.

När maten kom såg vi att det var stekt klyftpotatis på tallrikarna. Ja ja tänkte vi, de ändrade väl sig och lät oss få annan potatis. Men när vi skar i laxen visade den sig vara skinkstek. Sic!
Både Å och jag äter kött, även fläskkött, och köttet var gott. Men hade jag vetat att jag skulle äta kött hade jag nog beställt rött vin. Tur för dem att vi inte var sådana där halvvegetarianer som äter fisk men inte kött. Dessutom var de ju tur att vi äter fläsk.


När vi ätit klart promenerade vi i gränderna i Gamla Stan innan vi begav oss mot Söder. Jag hade för avsikt att besöka Högalidskyrkan.

På vägen slank vi in på ett par gallerier och när vi kom fram till kyrkan hade första programpunkten redan börjat. Men det gjorde inte så mycket, på Kulturnatten går folk lite ut och in på olika aktiviteter.

I pausen blev vi bjudna på cider och lite salta pinnar och kex. Sedan gick Å, hon hade planerat gå på någon aktivitet i Gamla Stan och jag att stanna i Högalid.

I församlingshemmet framförde Mosaikteatern en dansföreställning, Imago, om livet och mellanrummet och allt däremellan.
Först kändes det bara rörigt och obegripligt, men vartefter framträdde föreställningens andemening om att existera och samexistera, att ta plats och att ge plats. Om dagdrömmar som tillflykt från vardagens rutiner och om hur vi inkluderar och stänger ute varann.
Det var en fantastiskt fint framförd föreställning av Mosaikteatern, en teatergrupp som är en daglig verksamhet med dans och teater som inriktning.

Sedan var det paus igen. Jag hade börjat tröttna på de långa pauserna och satte mig i kyrkbänken med lurar i öronen och lyssnade på ljudbok, en deckare. Men jag var fast besluten att lyssna även på Stockholms Kammarkör när de framförde sånger ur olika genrer om kärlek och längtan. Det var väl så där. Tyckte faktiskt att de lät bättre när de övade i pausen som var före teatern.

Jag gick ner mot Hornstull, hade tur och 4:an kom efter inte alltför lång väntan. Åkte till Fridhemsplan, köpte kaffe och lite bröd och ost på Pressbyrån. Sedan åkte jag hem. Jag var trött. Mina dagar, och ibland nätter, är i ett sådant tempo att jag ofta känner mig utmattad och behöver egentid (läs kattid) och vila.

När jag kom hem såg jag till att Kingston fick mer mat upplagd, gjorde kaffe och drack i köket. Sedan gjorde jag mig i ordning för natten och vi gick och la oss.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *