Resan hem

Jag passade på att sova ut ordentligt och när jag gått upp satte jag mig utomhus med mitt morgonkaffe. Jag lyssnade på ljudbok och njöt av att vara på riktiga landet. Sverige är vackert, i alla fall på sommaren. Min mamma, som var statardotter, hade bröder som jobbade hela livet som drängar. Även efter att statarsystemet tagits bort 1946 jobbade de kvar för en blygsam lön och ett boende. Det var vad fattigt folk hade att välja på. De hjälpte till på gårdarna där de jobbat tills de dog. Tror morbror K var 70 år när han ramlade ihop i en hjärtattack.
Vi var ibland och hälsade på i den lilla stugan där han och hans fru bodde. Jag var ute och lekte och gick runt på gården. Tittade på de gula rapsfälten, åkrarna och, när någon vuxen var med, gjorde jag ett besök hos korna i ladugården.

Nu finns det ju inga likheter med levnadsomständigheterna för min sons kompis som äger gården där vi var. Han jobbar med kringarbeten runt fiber och data. Men just själva atmosfären av lite röriga gårdsplaner och byggnader ger mig en känsla från min barndom. En känsla av lugn och bekymmerslöshet. För mig alltså, det är tungt arbete för den som ska utföra det. Det är så lätt att förknippa landsbygd med sol och semester.

Grannens katt kom och hälsade på. Jag fick klappa den, den kom fram till mig när jag pratade med den och frågade om den gått fel. Det hade den inte sa min son, katten var ofta där på besök. F, som bor där, har två egna katter. De är lite skyggare och det var mer eller mindre under tvång jag fick klappa dem.

På eftermiddagen insåg jag att det var dags att återvända hem. Jag hade en hel del som måste göras hemma. Men jag tog omvägen över Mariefred och åt först lunch, Filé Oscar och en alkoholfri öl.

Sedan besökte jag en vän från förr som bor där. Vi ses inte så ofta, men någon gång ibland. Vi drack kaffe och skvallrade om folk jag känner. Det är 17 år i sommar sedan jag flyttade ifrån Mariefred.

Utsikt från uteplatsen hos A.

Jag passade också på att ta en turfzon nere vid museijärnvägen.