Midsommarafton, en mytomspunnen dag och natt då portalen mellan då och nu står öppen. En gång hoppas jag kunna fira just en sådan midsommar. Kanske vid Stonehenge eller Craigh na Dun, som nog egentligen heter Clava Cairns. Men i år blir det noll och inget firande.
Som ni kanske minns så har vi haft en enorm värmebölja under maj. Varmare än på många år. Jag var utomlands just då och missade det fantastiska vädret. Inte för att det gick någon nöd på mig, jag var på resa i Kosovo och Albanien och i södra Albanien var det ännu varmare. Men nu har vädret återgått till det normala. PÅ midsommarafton är det regn och kallt. Inte alltid, men nästan.
Jag tycker inte om att frysa och bestämde mig för att helt enkelt stanna inomhus. Naturligtvis fanns de några alternativ. Jag kunde åkt någonstans, kanske hälsat på någon och firat midsommar. Men jag kände verkligen inte för det.
Midsommar är stort här i koloniområdet, ja man skulle nästan kunna säga att man är besatt av midsommarfirandet. Stugvis är man obligatoriskt kommenderad till att ordna detta midsommarfirande, men som tur är så är det inte min tur ännu.
Inte kan jag sitta ute i trädgården heller. Det är som sagt kallt och blött. Annars är ju grilla ett sådant där ”måste” på midsommarafton.
Jag fortsatte titta på säsong 3 av Gåsmamman. En märklig serie, inte minst i skenet av alla gängkonflikter i verkliga livet. Men den får mig att uppskatta lugnet, ibland gränsande till tråkighet, i mitt eget liv.
Jag hade en flaska vitt i kylen och öppnade den. Lagade middag, fiskpinnar. Jag tycker mycket om fiskpinnar, trots att det inte riktigt anses ”fint” att äta det.
Dagens Nyheter hade en artikel med rubriken Lär av kulturen – Så klarar du dig om midsommarkatastrofen kommer. Ett av de fem råden lyder: ”Den vänliga grönskan är en tacksam miljö för illasinnade impulser. Viveca Sten, Arne Dahl, Sjöwall/Wahlöö, Åsa Larsson och Henning Mankell är bara några av alla författare som har låtit midsommar framkalla mordiska fantasier.
Kanske fungerar alla olycksförföljda midsommarskildringar som en besvärjelse över en helgdag förknippad med höjda förväntningar men nedslående väderlek.
Kulturens bästa överlevnadsråd är hur som helst att stanna hemma. Glöm ringdans, flörtar och helst andra människor helt och hållet. Se en film eller läs en bok i stället.”
Stanna inne och läsa/lyssna på en bok och se en film var precis det jag gjorde på midsommarafton.
*Vid en helt annan tid på året, advents- och juletid, sjunger man i Staffansvisan: ”Ingen dager synes än, stjärnorna på himmelen de blänka …”
Jag avskyr när man blir beordrad till att ordna vissa aktiviteter för det måste vara upp till var och en, även i ett koloniområde tänker jag… Men det är kanske svårt att falla utanför normen. I dag reses Linnéstången här och det brukar vara väldigt trevligt men med tanke på att det ösregnar är vår medverkan just nu osäker. Kanske blir det boken i ställe.
Ha en bra dag!
Ja, jag tycker också att det är lite av diktatur. Men det är ett av villkoren för att få ha stuga här. Varje år ska man dessutom göra minst 8 timmar GA, gemensamt arbete. Det finns en mängd olika uppgifter att välja på.
Det är man har samma slutsiffra i sitt stugnummer som år ska man dessutom anordna midsommarfirandet. Det är en heldag som börjar tidigt och slutar vid midnatt, eller efter. Med vuxendans och servering på slutet av dagen. Sedan måste det ju städas dagen efter. Det år man ”har midsommaren” räknas det inte som GA och man måste ändå göra de 8 timmarna under sommaren. Men andra år kan man hjälpa till och få räkna det som timmar. Men man kan knappast hinna få alla 8 timmarna gjorda, kanske 2 eller något sådant.
Man måste ha fyllt 80 innan man kan ansöka om att bli befriad från GA och midsommaranordnandet. Annars får man ”böta” en ganska väl tilltagen summa till föreningen. Det gäller att vara en pigg åldring om man ska ha kolonistuga här. Tror dessutom inte att bara ålder gör att man blir befriad, man måste nog vara lite sjuklig eller handikappad också.
Pingback: Aspelöv och lingonris och livet fullt av rötter | Kraka