Hade satt alarmet på 09. Jag var trött intill medvetslöshet, men gick i alla fall upp. Vi skulle börja klockan 10 och innan dess skulle vi som sovit över äta frukost.
Jag gick ut till dem som var vakna och sa godmorgon. Sedan klädde jag mig och fick tag på en kopp kaffe. Efter en stund åt jag en macka.
När alla var på plats, utom E som var hemma med en sjuk hund, fortsatte vi redovisningarna. När det blev min tur, jag hade läst samma bok som K, berättade vi om David Bertrands teorier om hur man gått till väga när grottmålningarna gjordes, varför de ligger så långt in i grottorna och vilken funktion de haft. Det är en teori, lika realistisk som många andra teorier. Det kan ha gått till så, men lika gärna inte. Vi vet så lite om den tiden. Det är ju ett tag sedan. Mellan 40 000 och 20 000 år.
Klockan hade bråttom och innan vi visste ordet av var det dags för den avslutande lunchen. Vi åt sallad och de som inte körde kunde dricka vin.
Vi tog farväl av varann och skildes åt. Jag hade inte bråttom alls, gott om tid tills mitt tåg skulle gå. Jag hann till och med följa med A-L hem och titta på hennes lägenhet innan hon skjutsade mig till tåget.
Resan hem gick bra. Det tar ungefär 3 timmar mellan Karlstad och Stockholm. Jag lyssnade på ljudbok för att fördriva tiden.
När jag kom till Stockholm skyndade jag ner till T-banan. På vägen hem tog jag vägen förbi ICA och hämtade upp mitt körkort som killen i kassan av okänd anledning inte lämnade tillbaka till mig när jag var där i fredags kväll. Jag hade bråttom och tog emot kvittot och tog för givet att även körkortet var med. Stoppade bara ner det jag fick i väskan. Det är en lite märklig händelse, men det har hänt där förut, men inte med den killen, att man försökt behålla mitt körkort. Måste leta reda på mitt ICA-kort så jag slipper legitimera mig.
När jag kom hem skickade jag ett mess till S och kollade att pojkarna mådde bra. Sedan gjorde jag kaffe och ett par mackor innan jag tittade på Springfloden på svtplay. Det var sista avsnittet och slutet var överraskande.
*Bild från pixabay
Det är tur att Springfloden är slut, för efter varje avsnitt har jag haft en sömnlös natt, så också i natt. Jag vet inte vad det har varit med den serien som berört mig så mycket. Slutet var verkligen oväntat!
Kram, Ingrid
Det finns en hel del inslag i den seren som berör. Inte minst den sköra tråden mellan att vara accepterad i samhället eller inte (Stilton). Upptäckten av att någon som står en nära är någon man inte känner alls (Sandra Sahlman som upptäcker att både hennes pappa och prästen hon litar på är någon helt annan än hon trott). Maktens fula grepp och tagande sig friheter (Rune Forss). Men också den lågmälda, men innerliga, kärleken mellan Mette och Mårten, Minkens oerhörda ensamhet som han hela tiden försöker dölja med klumpiga kontaktförsök och Abbas knivskarpa känsla för gränsdragningen mellan vad man kan tillåta sig och vad som är tabu.
Jag har lyssnat på de fortsatta böckerna och deras fortsatta levnadsöden är lika fängslande och gripande. Den senaste boke, Kallbrand, har väl ganska nyligen kommit ut.
Kram
Lite irriterande att du inte fick körkortet tillbaka som du skulle. ID-handlingar är ingenting som man vill ska vara på vift eller i orätta händer. Nu löste det sig tack och lov!
kram
Obehagligt det där med körkortet. Sånt vill man ju ha kontroll över. Men grottmålningar, så fascinerande! Det där att vi inte vet och antagligen aldrig får veta.