EFIT – Ett Foto I Timmen – 19 november

EFIT, ett foto i timmen, är en sajt där man på givna dagar lägger upp en länk till sitt blogginlägg Ett foto i timmen. Sajten startade 2004 och har adress http://ettfotoitimmen.se

De andra deltagarenas EFIT den 19 november hittar du här.

Det var EFIT-dag igår. Kanske inte den bästa av dagar när det gällde möjligheten till spännande motiv. Men den fick duga.

Klockan 03-04: Packade om i resväskan efter helgen. Bytte ut en del, plockade ur och la i.

Klockan 04-05: Tre packade väskor, en resväska, en ryggsäck och en kasse.

Klockan 05-06: Var på väg till T-banan. Det var överraskande kallt ute. Men vad annat kan man vänta sig i november.

Klockan 06-07: Tåget hade rullat ut från stationen och det här var vad jag såg framför mig.

Klockan 07-08: Satt och slumrade lite av och till.

Klockan 08-09: Stod i kö till toaletten. Det tog tid, undrade varför alltid den som är före mig behöver så lång tid.

Klockan 09-10: Hade bytt tåg  och väntade på att vi skulle komma iväg.

Klockan 10-11: Satt och tittade ut genom fönstret och längtade tills jag skulle vara framme.

Klockan 11-12: Gick med raska steg. Ja, så raska som de nu kan vara när man har en hel del att bära.

Klockan 12-13: Hade bestämt redan förra gången att jag skulle prova smörgåsbutiken den här gången. Åt en giffel med potatissallad och köttbullar. Gott. Men ingen sensation.

Klockan 13-14: Så fort jag kommit till vandrarhemmet tog jag itu med att fixa mina tre matlådor. Kokade pasta och potatis och fördelade sedan i respektive låda.

Klockan 14-15: Hade kommit in på mitt rum. Egentligen är det inte incheck förrän efter 17, men jag hade fått koden och rummet var ledigt.

Klockan 15-16: Jag hade lagt mig ner för att sova ett par timmar.

Klockan 18-19: Hann plugga en stund. Filosofins historia, vi läser Platons Staten just nu. Men det här är en föreläsning i text. Jag föredrar när vi får dem som ljudinspelning, men det verkar som att just den här läraren tänker ge oss dem som texter.

Klockan 19-20: Satt i fåtöljen en stund innan det var dags att gå. Det är 4,8 kilometer mellan mitt boende och sjukhuset.

Klockan 20-21: Jag var på väg genom stan. Känner att jag gillar den här staden och hoppas de vill behålla mig ett tag. I alla fall fram till sommaren. Men sånt vet man aldrig i förväg. Det kan komma någon som vill bli anställd, eller några direktiv att man inte får hyra in. Men just nu är jag nöjd med att vara här.