Hittade jag en länk till Johanna Kajsons julkalender. Bestämde mig för att hänga på.
Alla luckor i årets kalender handlar om viktiga val i livet.
Vi hade flyttat till Skåne. För att han ville det och fått ett jobb där. För att han hade släktingar och vänner där. Jag hade ingen.
Men jag fick ett jobb och bra kamrater.
Jag borde aldrig flyttat med, han hade så många idéer som inte var bra. Han såg ner på mig eftersom jag inte kom från en tillräckligt fin familj. Han hade nämnt det innan, men när han börjat sitt jobb där nere var det dagligen han påpekade det.
Vi hade fått en fantastisk lägenhet på stadens huvudgata. Stor med rum i fil. Men inte kunde man bo i lägenhet, det gjorde ju bara sämre folk. Så vi köpte en villa.
Jag älskade det där huset. Trädgården hade potential och jag såg fram mot våren då jag skulle få blommor att växa och grönsaker att frodas. Men än var det bara höst och vintern på väg. Jag tror vi flyttade i i november.
Vi planerade att skaffa barn och gifta oss under våren. Jag hade till och med valt en klänning. Men så blev det aldrig.
En kväll, jag skulle jobba till klockan 21:30 men fick gå vid 20-tiden, hittade jag honom och en av hans arbetskamrater i sängen när jag kom hem.
Han hade inte ens vett att skämmas. Han slängde ut mig, ur det som var lika mycket mitt hus, och sa iskallt att jag kunde dra. Han var kär i Annika istället nu.
Där stod jag utanför huset, mitt i den kalla december. Tror det var runt Lucia för de hade varit hos sin chef på lussefest. Det var mörkt och kallt. Jag kände inte så många, hade bara bott där nere cirka tre månader. Jag var gravid med vårt planerade barn, men han hade ångrat sig och ville inte ha något barn med mig. Han var ju kär i Annika nu.
Sedan följde en förvirrad tid. Jag fick sova på en madrass på golvet några nätter hos en av hans gamla kurskamrater från socialhögskolan. Mina arbetskamrater ställde upp enormt för mig och med tiden fick jag en lägenhet i grannstaden.
Jag valde inte att bli ensam mamma. Men det blev bra. Jag tror aldrig jag och min son skulle varit så tighta om det inte varit bara han och jag.
De blev svåra, men också fantastiska, år. Jag hade alldeles för låg inkomst och var tvungen att vända på varje slant. Mina arbetstider gjorde att jag fick pussla för att få ihop barntillsynen. På den här tiden var föräldraledigheten med sjukpenning 9 månader. Man fick ytterligare 3 månader, men då bara med ett så kallat garantibelopp vilket vid den här tiden var 40 kronor om dagen. Jag var tvungen att börja jobba redan då han var nio månader.
Det här är länge sedan. Mer än halva mitt liv har förflutit sedan det hände och är inget jag tänker på numera. Livet blev bra, så mycket bättre än jag ens kunde drömma om när jag stod där ensam, kall och utkastad i december 1984.
Ser man tillbaka finns det många val som blev fel, val man själv gjort och val någon annan gjort. Som tur är blev det många bra val också!
Jag var inne på Kajsons julkalender – men tror inte att jag hänger på. Jag har skrivit så mycket om mig själv och mitt liv under de när 14 åren som jag bloggat, så det känns som om det räcker nu. Jag ligger lite lågt……
Kram, Ingrid
Tufft men du klarade det och livet blev bra. Kanske var det lika bra att du kom på dem för beteendet var kanske varken första eller sista gången.
Kram
Du är väldigt personlig både i föregående inlägget och i det här. Du verkar ha haft otur i ditt ”tidigare” liv, men jag har en känsla av att du är rätt nöjd nu i alla fall. Och det är huvudsaken.
Kanske kan man ändå tänka att det var tur att det tog slut så fort. Det hade väl aldrig kunnat bli bra? Jag har också varit ensamstående mor i många år. Kämpigt och fattigt. Men barn är ju så fina. Fick de spagetti med köttfärssås och konsums billiga vaniljglass med hemmagjord enkel chokladsås på nyårsafton så var de lyckliga.
Så intressant att läsa! Fy så tufft det måste ha varit, men det kom ju ändå något bra ur det hela😊