Mellan decemberstart och juletid har jag ett knippe lediga dagar. Lediga dagar som kommer att fyllas med stora mängder vardag: Pluggande, städning, tvätt, shopping, träning bland annat. Men jag har också en hel mängd trevligheter inbokade. Blogginläggen under den här tiden kommer att highlighta ett och annat, men inte allt. Har också en del stående inlägg, till exempel Kajsons adventskalender, fem en fredag och kanske någon blogglista.
På Nobeldagen, den 10 december, var det dags för den årliga julmiddagen för församlingens personal och förtroendevalda.
Vi började med en kortare andakt i kyrksalen i Kista kyrka. Jimmy, som är kyrkorådets ordförande, passade på att skoja lite om att det var ett unikt tillfälle eftersom vi skulle få uppleva honom predika klädd i frack. Ett så unikt tillfälle var jag ju tvungen att föreviga. (Jag har Jimmys tillåtelse att publicera bilden tillsammans med hans namn).
Jimmy predikade om hjärtat och vikten av att ge sitt hjärta. Som avslutningspsalm sjöng vi psalm 428, Mitt i vintern var det (länk till Spotify). ”Nu får du mitt hjärta Herre Jesus Krist” är slutraden i psalmen. Jag hade, trots att jag gått i kyrkan sedan jag var 15 år, aldrig hört den psalmen. Men den är vacker med en tilltalande text.
Efter andakten fick vi glögg med mandel och russin på kyrktorget medan vi väntade på att få gå in och sätta oss. Det var också tillfälle att mingla lite.
Då det blev dags att gå in till maten ropades vi upp, det var bordsplacering. Vi blev visade våra platser och fick till sist sätta oss. Jag var rejält hungrig eftersom jag inte hunnit äta något annat på hela dagen än kex och ost och druckit kaffe. Men ska man äta julbord är det nog en fördel att var mer eller mindre utsvulten.
Jag hade tur och satt vi ett av de två bord som fick börja ta av maten. Sill och rökt lax, mina favoriter, blev en bra början.
Det fanns mycket gott och ingen behövde gå hungrig från borden. Jag tog lite mer sill och sedan av det varma och av julskinkan.
Som efterrätt serverades päron med vit chokladmousse samt lite blandade gotter.
Som sig bör sjöngs det allsång med kända julsånger och en del spex och skoj framfördes för att underhålla oss. Det var Nobeltema och det hölls ett Nobeltal på engelska som simultanöversattes på skoj av Jimmy. En fejköversättning alltså med roliga missförstånd och dråpligheter. Jag skrattade så tårarna rann. Det är precis min typ av humor.
Som alla trevliga festkvällar så tog även denna slut. Långt före midnatt så ingen risk för att något, varken vi eller våra fordon, skulle genomgå någon metamorfos och omvandlas till pumpor.
Jag åkte raka vägen hem och var innanför min dörr klockan 21:10. Båda pojkarna stod innanför dörren och hälsade välkommen hem med prrrr och mjau.
Vilken fin och trevlig kväll som hade ordnats för er och lite kul att ha det på Nobeldagen. Mycket gott för den som gillar julbord och jag förstår att ingen behövde gå hem hungrig. Det brukar nästan kännas som om man rullar hem 😉
Kram och god morgon!
Ja, det var en jättetrevlig kväll!
Kram
Trevlig ”Nobelfest”. Julbord är inte dumt. Skulle väl inte funka i Blå hallen förstås. Jag antar att den här julfesten, förutom att den är trevlig, även bidrar till att ni förtroendevalda lär känna personalen.
Ja, speciellt för de som är nya förtroendevalda. Men även jag, som varit förtroendevald länge, lär känna ny personal bättre.
Formellt sett är det kyrkorådet, som är arbetsgivare, som bjuder in personalen till den här julfesten.