Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag!
- Vilket är ditt tidigaste julminne?
- Hur firade du jul som barn?
- Vad är ett måste på julbordet?
- Har du någon tradition kopplat till att klä granen?
- Vad gör du med de julkort du får?
- Vet inte vilket som är mitt tidigaste minne. Men ett minne jag har är att min pappa och jag brukade köpa julgran nere på Torget i Södertälje. Sedan bar vi den tillsammans hela vägen hem. En ordentlig prestation för ett förskolebarn.
Jag minns särskilt väl första gången pappa köpte granen och tog hem den på takräcket på bilen. Jag var kanske 11 eller 12. Vet inte så noga.
Jag var ute och fick syn på pappas bil som kom åkande från stan, med granen på bilen. Jag rusade gråtandes hem. Det var ju vår gemensamma grej att bära den där granen.
Det hjälte inte att mina föräldrar försökte trösta med att det var av omtanke om mig att jag nu skulle slippa bära den långa vägen.
Jag kan fortfarande känna ända in i märgen den besvikelse det var att bli utesluten från den här jultraditionen. Utan att bli tillfrågad om vad jag ville. - Vi var alltid hemma. Granen var klädd dagen innan och klapparna låg under den.
På eftermiddagen kom min syster och hennes två barn och vi firade jul tillsammans. Det var Kalle Anka och hans vänner på TV, julmat och sedan, efter lååååång väntan, julklappsutdelning. - Det beror på. Äter jag julbord ute kan jag äta mig mätt på sillen om det finns många sorter. Jansons frestelse är ett måste att det ska finnas och jag stör mig fortfarande på att den inte räckte till alla, varken förra året eller i år, på kyrkorådets julbord. Förra året var vi en lång kö som inte fick någon. I år fick jag Jansons, men jag vet att i alla fall några, inte fick någon i år heller. Trots att det var catering från olika ställen. Proffs måste kunna räkna ut hur mycket som ska finnas av paradrätterna på julbordet. Det är väl bättre att det blir över än att många blir utan. Man vet alltså redan innan exakt hur många som kommer. Så hur svårt kan det vara?!!
I år har jag satsat på färdigskivad julskinka, rödbetssallad och, lite otippat, mandariner. - Nej, faktiskt inte. I föräldrahemmet, så länge jag bodde hemma, så kläddes den dagen innan julafton. Men i mina egna hem har det varierat lite efter när jag varit ledig och haft tid. Första julen med min son hade jag klädd gran till Lucia. Ville hinna njuta av den ordentligt och vi skulle resa till Södertälje över helgerna.
- Jag spar dem. Tyvärr inte så strukturerat som jag önskar.
Trevligt att läsa om era traditioner och ditt förhållande till vissa saker! själv har jag svårt att skilja på vad som är minne och vad som har berättats och det tror jag att många har. Som liten firade vi först hos min mormor men hon dog på tik för ung så sedan var vi antingen hemma eller hos min ena moster. I år är vi hos oss men jag är inte främmande för om äldsta fröken vill ta över.
Kram och ha en god jobbnatt!
Alla har vi olika minnen och olika traditioner från julen, det är tydligt.
Jag kan riktigt känna hur besviken du var över att du inte fick vara med och bära hem granen längre. Det var nog något dina föräldrar aldrig hade väntat sig.
Det är ju underligt att ni inte kan få tillräckligt med Jansson. Det är ju en rätt som är ganska billig att laga. När vi tar catering till påsk brukar det vara snålt tilltaget av en del rätter, men Jansson brukar det finnas hur mycket som helst.
Hoppas att du har en lugn natt!
Kram, Ingrid
Det är fint att få ta del av dina julminnen och traditioner. Vi klädde alltid granen på julafton i mitt barndomshem och jullunchen bestod av varm, alldeles nylagad julskinka, bruna bönor, potatis och dopp i grytan. Punkt. Det var en tradition från vår pappas hem. Både jag och min syster älskade den där varma julskinkan.