Bokbloggsjerka handlar, som det låter, om böcker. Varje fredag till måndag skriver ett antal bloggare utifrån en given fråga. Veckans fråga: Vilken är den bästa barnboken/ungdomsboken som någonsin har skrivits? (Tänk på din barndom om du inte läser denna genre i dag, eller var kreativ och vinkla frågan som du vill för att kunna besvara den). Om du klickar på länken hittar du de andra som också svarat på frågan.
Det finns otroligt många bra böcker för barn och ungdom. Inom olika genrer. Men nu var det inte en lista jag skulle jag skulle göra utan lyfta en enda bok.
Jag har aldrig förstått mig på kvinnors vurm för Pippi Långstrump. Visst är hon rolig när man är barn. Men som kvinnoförebild? Nej!
Pippi föraktar kunskap, hon vill inte gå i skolan. Avsäger sig ansvar, vill inte bliva stur (stor). Hon förlöjligar flera av samhällets viktiga fundament (rättsväsende och sociala omsorger), även om just de representanter från samhället som förekommer, i alla fall i filmerna, lyckas så bra med att göra bort sig själva. Poliserna, Kling och Klang, har till och med blivit ett begrepp för klantiga, inkompetenta poliser och socialsekreteraren, Prussiluskan, är en parodi som varje seriös vård- och omsorgsarbetare borde ta avstånd från. För att det inte tala om Pippis (o-)vana att ”lösa” alla problem med pengar.
En verkligt kapabel och stark flicka tycker jag däremot att Ronja Rövardotter är. Hon härbergerar mängder av kunskap om både naturen och livet. Hon är klok och självständig. Bryr sig om sina medmänniskor och om andra varelser. Hon har en sund relation till vuxenvärlden och tidigare generationer.
Jag har alltid undrat varför hon aldrig ses som en förebild. För mig är hon så mycket mer av framtid, mognad och liv.
Ronja Rövardotter var mer aktuell när min dotter var liten. Minns tv-serien väl. Och visst var hon en bra förebild om man vill se en bokkaraktär som en förebild.
Egentligen finns det väl många riktiga kvinnor att ha som förebild. Men många kvinnor säger sig ha just Pippi Långstrump som förebild. Något ja tycker är lite märkligt.
Ha en fin söndag!
Pippi har väl alla läst. Nästan ”obligatoriskt”. Älskade hennes äventyr. Läste du aldrig Enid Blytons böcker? Eller kanske jag ska förslå att du köper/lånar hela Harry Potter serien;-)
Jag har läst Pippi, har nog läst alla Astrid Lindgrens böcker. Jag har läst Enid Blyton, det gjorde nog ”alla” på min tid. Harry Potter är jag väl bekant med och funderar på en tur i London, det finns ju några sådana i Harry Potters spår.
Jag har läst mängder med barn- och ungdomsböcker. Så fort jag lärt mig läsa blev jag en läsande människa.
Men jag tycker fortfarande att det är märkligt att så många kvinnor säger sig ha Pippi Långstrump som sin förebild i livet.
håller med dig. Pippi var inte särskilt snäll heller
Hon saknade empati. Även när hon bjöd på något så var det alltid på hennes villkor.
Jag tror faktiskt att jag föredrar riktiga, levande människor som förebilder. De påhittade är ju… påhittade. Böcker inspirerar, underhåller och eggar fantasin, men förebilder hittar jag hellre ute i verkligheten.
Ja, det gör väl jag också. Jag har Kraka, den fornnordiska kvinnan, som förebild. Ingen vet ju om hon är en historisk person eller om hon bara är en saga.