På onsdagsmorgonen skulle jag börja 06:45. Att gå upp för att infinna sig på en arbetsplats vid den tiden är alldeles vidrigt för en nattarbetare. Som tur var så bor jag väldigt nära sjukhuset.
Jag var lite orolig för att jag inte skulle hitta rätt ingång på baksidan av sjukhuset och sedan virra bort mig i kulvertsystemet. Men när jag kom fram bestämde jag mig för att gå in i huvudentrén, gå bort till hissarna upp till IVA och sedan göra mig en bild i sinnet för hur avdelningen ligger i förhållande till just dessa hissar och till de som går raka vägen ner till dit där omklädningsrummet ligger. Det fungerade perfekt och det tog inte många minuter innan jag stod vid dörren in till platsen för klädombyte. Här hämtar man förresten kläder i ett förråd dit man har tillträde med sitt id-kort. Man tar sedan själv det man behöver.
Det var trevligt att komma tillbaka och jag kände mig välkommen. Hann med en kopp kaffe innan det var dags att få rapport. Sedan gick dagen fort. Det är en hel del som ska hinnas med under en dag på en intensivvårdsavdelning.
Efter jobbet gick jag ner till stan, drack en kopp kaffe och åt en semla i ett mindre format.
Satt en stund och funderade och gick sedan vidare till en pizzeria där jag köpte en pizza med namnet John Blund. Stället verkade mycket populärt. Visserligen var det bara några få som åt där. Men folk kom och hämtade beställda pizzor och telefonen ringde i ett.
Jag gick hem till rummet och klippte först av en bit från pizzan, nästan halva, och la i en matlåda för nästa dag. Sedan satte jag mig ner i fåtöljen för att äta.
John Blund i helformat
Jag var trött efter min arbetsdag och den tidiga morgonen. Pluggade visserligen en stund, men gick och la mig tidigt.
Torsdagsmorgonen började lika tidigt. Min sömn och dygnsrytm var helt i olag och jag hade vaknat redan vid halvtvåtiden. Var uppe och läste och sov slutligen ungefär en timme till innan jag skulle gå upp.
Det blev en lugn dag för mig. Patienten jag blev tilldelad skulle till vårdavdelning och efter att jag transporterat ditt hen och rapporterat till mottagande sjuksköterska fortsatte jag dagen som behjälplig med patienten jag haft dagen före. Ett par akutlarm hann jag också med att springa på. Men mest som medföljande, jag hittar ju inte på andra avdelningar.
Efter arbetet hade jag tänkt gå och dricka kaffe och äta marsipantårta eller marsipanbakelse. Det var Fössta tossdagen i mass, en dag som i Småland firas med att man äter marsipan. Men efter att ha letat reda på 3 olika konditorier där ingen marsipan fanns att få gav jag upp och gick hem. Men jag var besviken. Västervik ligger i Småland.
Jag drack lite kaffe hemma och gick sedan till veckomässan i den vackra Sankt Petri kyrkan.
Efteråt gick jag raka vägen hem. Det var regnigt och inbjöd inte till promenerande. Trött var jag också, tidiga morgnar tar knäcken på mig.
Fredag förmiddag blev en lugn hemmavistelse med René Descartes och hans Betraktelser. Speciellt nummer 6.
Fortare än jag anade var det dags att ta en dusch och sedan gå till jobbet. Där gick tiden snabbt. Jag fick hand om samma patient som på onsdagen och sedan la vi in en till på min sal. All personal är så lätt att samarbeta med och IVAläkarna trevliga och bra.
På rasten åt jag en fantastiskt god sallad, beställd på något ställe på Storgatan som är kända för sina sallader. Lite dyr, 139 kronor, men kändes värd sitt pris trots det.
Den var vackert upplagd, men jag glömde ta en bild.
Efter jobbet gick jag till Hemköp. Det ligger ganska nära sjukhuset och jag behövde både något att dricka, frukostbröd och pålägg.
Tillbaka på rummet drack jag ett glas Cola zero. Sedan blev jag akut trött och helt yr i huvudet. Trots att min morgon inte varit jättetidig kände jag av veckans dagtidstempo. Kände det i hela kroppen och armarna värkte av alla lyft och benen av alla steg. Det var helt enkelt bara att inse att J B Lund var på besök och tvingade ner mig i drömmarnas värld.
Sov lite oroligt under natten, men när det var morgon, någon gång vid 06:30-tiden, kändes det helt okej att gå upp. Jag skulle inte åka hem förrän på eftermiddagen och hade många timmar kvar. Det var helt avsiktligt jag planerat så. Jag behöver tid för återhämtning och inte barra flänga fram och åter. Egentligen skulle jag velat vara kvar under helgen, men jag har en hel del planer för min hemmavaro den här gången. Annars går det nog, kostnadsmässigt, på ett ut.
Det låter som om du haft skapliga arbetspass den här gången, men jag förundras över att du kan få sömnen att fungera med olika skift och arbetstider. Det måste vara slitsamt för både kroppen och knoppen.
Hoppas du får en fin helg!
Kram, Ingrid
Ja, det har varit bra arbetspass. Men, precis som du säger, sliter det på kroppen att byta arbetspass. 3-skift gagnar arbetsgivaren som på så sätt kan utnyttja personalen alla tider på dygnet. Jag vill ju bara jobba natt eftersom jag mår bäst av det. Men efter att en tilltänkt IVA-avdelning till och med kallade mig verksamhetsfientlig och sa nej till att låta mig arbeta där eftersom jag inte ville jobba 3-skift så gav jag med mig. Men jag får problem med både sömnen och annat. Jag har provat 3-skift förut och vet att jag på sikt blir sjuk av det. Men nu ska jag ju inte jobba så länge eftersom jag ska vara sommarpensionär.
Kram
Intensiva men helt okej dagar. Imponerande att kunna ställa om från nattpass till dagpass. Jag hade inte fixat det.
Kram och ha en bra söndag!
Jag mår absolut inte bra av att jobba 3-skift. Men kände mig tvungen om jag ens skulle få några uppdrag.
Kram
Oj vilka arbetspass du har. Inte undra på att du känner dig trött.
Nej, det är inte så konstigt om man tänker efter. Tempot är högt och jag gillar inte att växla arbetstider fördelade över dygnet.
virra bort sig i kulvertsystemet vill man ju inte….
Nej, man vill ju inte det. 😀 För många år sedan gick jag vilse med patient i säng i kulverten under Huddinge sjukhus. Som tur var så var patienten inte speciellt dålig och hade dessutom humor.
Det måste vara jobbigt att växla dygnsrytm så. Inte konstigt om du är trött.
Om Västervik: Det där nordöstra hörnet av Småland har rätt starka band uppåt Östergötland. Tänk bara på dialekten. Jag har för mig att den delen också hörde till Linköpings stift när jag var liten. Det var sånt man fick lära sig i skolan. Jag kan minnas fel förstås. Det är länge sedan. Ja alltså med anledning av att du inte hittade någon massipantåta.
Det stämmer bra att Västervik hör till Linköpings stift. På jobbet tyckte man att det var konstigt att jag inte hittat något med marsipan. Man var väl förtrogen med konceptet med marsipan på första torsdagen i mars.
Nej, det är inte konstigt att jag är trött. Dessutom har jag inte hunnit vila alls den här ledigheten.
Antar att du jobbar som stafettpersonal av något slag, och att du valt att ha det så.
Ja, det stämmer. Jag har valt det här sättet att arbeta för att få vara ledig i sommar. Har bestämt mig för att aldrig jobba mer än enstaka pass under somrarna från i år. Ska vara sommarpensionär.