Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.
När jag kände mig helt lost…
Jodå, jag blir lite lost emellanåt. Kanske för att jag inte alltid tar reda på informationen jag behöver.
Det här hände för något år sedan, då jag jobbade på Post-op. Vi hade studiedag med föreläsningar och efteråt brukar många av arbetskamraterna gå ut och äta på kvällen.
Jag hade skrivit upp mig ordentligt på listan att jag skulle med. Men eftersom man alltid går till samma ställe varje gång så fanns ingen info om var vi skulle äta.
Någon dag innan hade någon, i ett annat sammanhang, pratat om Kolgrillen i Huddinge. Jag utgick från att man pratade om fredagskvällen och la det på minnet.
På torsdagen gick jag in på deras hemsida och bestämde vad jag skulle äta och vilket vin jag skulle dricka till maten. Jag gör ofta så, väljer i förväg hemma.
Efter studiedagen var det ett tidsmellanrum och jag hade några ärenden. Vi skulle ju ses på restaurangen.
När jag kom dit, kanske en halvtimme eller tjugo minuter innan var där alldeles tomt, förutom ett par som satt och åt. Det kom lite folk och hämtade beställd mat. Men ingen jag kände.
Bestämde mig för att beställa ett glas av vinet medan jag väntade. Men ingen kom och jag kände mig mer och mer ”lost”. Eller förvånad. Eller vad det nu var jag kände.
Började inse att jag nog var på fel ställe. Hade inga telefonnummer till arbetskamraterna. Men så kom jag på att M som jag varit på Leverveckan med faktiskt skickat mig ett sms en morgon. Ringde upp honom och fick veta vilken restaurang det var vi skulle ses på.
Alltså det där låter på pricken som något jag skulle kunna råka ut för, paniken i sånt där jag förmodligen också skulle känna är nog heller ingen hit dock för jag mår riktigt dåligt av såna situationer.
Jag tog det med jämnmod. Hade jag inte lyckats få reda på var de andra var hade jag nog beställt lite mat och dinerat för mig själv. Jga är helt bekväm med att ta på lokal ensam.
När jag läser din historia kommer jag att tänka på när en av våra grannar hade fyllt år och vi var med och uppvaktade. Dagen efter, som jag tror var en torsdag ringde grannen och bjöd oss på kalas på en restaurang ”nästa lördag”. Jag tackade ja och nästa lördag klädde vi upp oss och åkte dit, bara för att få reda på att festen varit lördagen före. Tala om att vara lost!
Ringer man en torsdag och bjuder på fest två dagar senare säger man väl för bövelen ”nu på lördag”. Ja, man försöker ju skylla ifrån sig när man varit slarvig nog att inte ta reda på vad ”nästa lördag” innebar.
Kram, Ingrid
Men det är väl klart man säger ”på lördag” eller ”nu på lördag”. Men just det där med att inte veta vilken dag som avses har vi väl alla varit med om, även om det inte haft lika tråkiga konsekvenser som i ditt fall, och jag frågar numera alltid mycket noga om vilken dag som verkligen avses.
Hoppas att lördagen idag blir bra för dig. Själv ska jag göra mitt sista, för den här gången, pass i Västervik.
Kram
Vad kan jag komma med? Den där gången när jag satt i tandläkarens väntrum en månad för tidigt?
Så kan det bli och vi har nog alla kommit på fel dag någon gång. Hoppas tandläkaren lyckades klämma in dig när du nu ändå var där.
Jag for till fel tandläkare en gång och satt där och väntade i evigheter. Så är det på landet när man drar in och ändrar allting Ibland hänger man inte med i svängarna
Det är jobbigt med allt som ändras och flyttas och görs om hela tiden. Det tar mer energi än man tror. Sedan undrar ”de” varför vi blir utmattade, utbrända och ”går in i väggen”. Suck!
Jag missade att kolla min mail och hamnade på fel ställe en gång när vi skulle ha bokcirkel. Lätt irriterande men numera ses vi alltid på samma ställe 😀
Kram och ha en bra lördag!
Alltid tryggt när saker är på samma ställe. De där gå-ut-efter-studiedagen-träffarna är alltid på samma ställe. Men då, när jag gick fel, var det första gången jag skulle med.
Kram