Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i april med en fråga att besvara varje dag.
Brukar du mangla dina lakan? Varför, eller varför inte?
Nej, jag manglar inte mina lakan. I min värld så är det linnelakan, inte strykfribehandlade påslakan, som ska manglas.
I mitt föräldrahem fanns en riktig mangel, en med tunga marmorskivor. Som barn var jag förbjuden att ens gå i närheten av den. Men som tonåring har jag manglat med den. Men, som sagt, linnelakan.
Jag har bott på ställen med elektrisk mangel, en styggelse som oftast inte fungerar speciellt bra. Med undantag för den mangel som fanns i tvättstugan på Bergsvägen i Salem. Den var så bred att man kunde få in ett lakan utan att ens vika det. Inte helt fel om man ville mangla dukar.
Enda anledningen till att mangla mina lakan är om jag skulle behöva få in många i ett litet utrymme. Manglade textilier tar trots allt betydligt mindre plats. Men att göra den proceduren när man ska ut och resa ger bara mer problem än glädje. Man ska ju ha hem smutstvätten sen också. Om man inte reser med bil förstås, för då kan man ju ha nästan hur vidlyftigt bagage som helst.
*Bild från pixabay
Jag har alltid manglat lakan och handdukar (med en elektrisk mangel), men sedan jag blev ensam struntar jag i det. Det går lika bra att klämma till dem lite med strykjärnet.
Ha en fin dag!
Kram, Ingrid
Håller med så här manglas inte heller någonting. Har aldrig gjort det en enda gång faktiskt…
Kram och ha en bra dag!
Håller med. Jag manglar inga lakan. Däremot är det skönt att lägga sig i en säng med manglade lakan. Som på hotell.
Det tog mig tillbaka till min barndom och jag tittade på när min mamma manglade all textil i tvättstugan, i en elektrisk mangel. Det var fascinerande att se tyget åka in, snurra runt och komma ut helt slätt samtidigt som det luktade nytvättat. Själv manglar jag inte och aldrig heller gjort.