Fem en fredag v. 18: Humör

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

1. Vad gör dig kreativ?
2. Vad gör dig fnissig?
3. När blir du tävlingsinriktad?
4. Hur vet man att du inte vill bli störd?
5. Om du är en pratsam person, vad gör dig tyst? Om du är en tyst person, vad gör dig pratsam?

1. Miljöombyte. Resor förstås, men också att vara någon annanstans än hemma. En inspirerande föreläsning kan göra mig väldigt peppad och inspirerad. Att plugga på biblioteket eller på något café får mig fokuserad. Men mina allra bästa idéer har jag nog fått när jag ligger i badkaret. Heureka!
2. Trötthet. Speciellt i vargtimmen. Då kan jag fnissa åt vadsomhelst. Vanligt förekommande på jobbet. Interna skämt och arbetstrams. 🙂
3. När någon, alltså någon nära, säger att det kommer du aldrig att göra, det klarar du inte av. Annars är jag inte speciellt tävlingsinriktad överhuvudtaget. Men målmedveten.
4. Jag säger det. Eller så drar jag mig undan.
5. Jag är både en tyst och en pratsam person. Olika i olika sammanhang. Jag är ju en lyssnare och iakttagare. En person med fler djupa funderingar än vad som är bra för mitt eget bästa. En som grottar ner mig i saker och vänder och vrider på dem. Det gör ofta att saker tar lång tid för mig om tankearbete ingår i processen. Men har jag väl tänkt färdigt så…
   Men det finns folk som anser att jag är pratig, ja till och med alldeles för pratig. Är jag engagerad i något och börjar prata så finns det ingen stopp. Jag pratar också mycket i sammanhang där jag känner mig trygg. Med nära vänner och med min son förstås, men också om jag verkligen vet vad jag pratar om. Jag håller väldigt gärna i ordförandeklubban. Att fördela ordet, hålla reda på en diskussion, ställa propositioner och göra sammanfattningar. Det tycker jag är kul.

*Heureka, jag har det, lär Arkimedes ha ropat. Enligt berättelsen låg han i sitt badkar och kom plötsligt på hur man skulle kunna räkna ut volymen av kroppar/föremål som inte gick att mäta längd-bredd-höjd på. Det är helt enkelt så att volymen av föremålet är lika med mängden vätska den undantränger.
När han kom på det här så blev han så glad att han hoppade ur badkaret och sprang ut på stan, spritt språngandes naken, och ropade ”heureka! heureka!”
Den matematiska principen heter, helt följdriktigt, Arkimedes princip.