13087 – Första dagen i London

Strax efter 03:30 klev jag upp och gjorde mig i ordning och packade ner det sista. Klockan 04 ringde jag F. Han lät pigg och glad, han är ju numera van att gå upp sjukt tidigt även om det väl snarare är vid 5 än vid 4.

Jag var framme vid Terminal 2 ungefär vid kvart över 5. Det var inte mycket folk och gick snabbt att checka in väskan och sedan var det dags för säkerhetskontrollen. Jag packade upp mina saker i tre lådor och gick genom kontrollbågen. Inget pep eller tjöt. Inte var det kö heller. Men troligen hör det till konceptet att kvinnor som jobbar där helt enkelt måste vara otrevliga. Kan jag så väljer jag en med en man, men hon stod innanför kontrollen och skällde på mig för att jag rörde mig för sakta när jag tog hand om mina saker efteråt. Obs, det var ingen kö!

Jag hade gott om tid, riktigt gott om tid, men jag har varit med om så mycket problem i både incheckning och säkerhetskontroll så jag vill ha god tid på mig. Klockan var bara 05:30 när jag kom till O´Learys och köpte en kopp kaffe och en ostmacka.

Sjönk ner i en riktigt skön fåtölj och lyssnade på ljudbok. Satt där tills det var dags att gå till boardingen.

På Arlanda var det julpyntat och jag fångade en av granarna på bild.

Planet lyfte i tid, 07:20 och vi landade vid 9-tiden, engelsk tid. Vi skulle landa 09:10, men jag tror vi kom lite tidigare.

Sen kom det mest scary på varje flygresa, hämta bagaget. Men den här gången kom det så snällt på bandet, även om jag fick vänta en bra stund. Den väskan gör förresten sin sista resa, ska få pensioneras som förvaringsbox i förrådet sedan. Hjulen är deformerade och går inte att byta. Hade glömt det, annars hade den inte fått åka med. Men jag måste köpa en ny först och jag hade som sagt glömt.

Jag letade mig sedan ner i T-banan, som ju heter Undergrund, och försökte hitta en bemannad disk för att fylla på mitt Oystercard. Men det fanns det inte. Men jag frågade en snäll man, man har sådana i London istället för aggressiva väktare, och han erbjöd sig genast att hjälpa mig vid automaten när jag sa att jag tyckte det var lite besvärligt att köpa i dem. Vi skrattade gott tillsammans då han insåg att han var tvungen att hämta sin yngre kollega eftersom inte han heller förstod hur man skulle trycka för att köpa 7 dagar i zon 1+2. Fylla på reskassa för sträckan Heathrow till zon 2 behövdes inte, jag hade tillräckligt på kortet. Kollegan tryckte snabbt fram rätt ställe, jag fick stoppa in mitt credit card och sedan var det snabbt avklarat. Jag tackade så jättemycket för hjälpen och den äldre av dem frågade om jag klarade mig nu eller behövde mer hjälp. Här har Stockholm mycket att lära! Där riskerar man att få en smäll med batongen om man så bara ställer en enkelt fråga till en väktare. De där som är något slags värdar kan ju aldrig svara på någon enda fråga utan står ju mest i klungor och pratar med varann. De finns väl dessutom mest vid pendeltåget.

Jag visste vilken station jag skulle till, jag älskar T-banan i London eftersom den är så väl skyltad. Jag hade dessutom tur, tunnelbanan från Heathrow gick till stationen nära Petters jobb. Det tog sin lilla tid, men jag satt bra eftersom det var efter rusningstid och inte mycket folk alls. I stort sett alla som ville sitta kunde göra det. Flygplatsen ligger på andra sidan centrala London än dit jag skulle. Men till sist var jag framme, släpade väskan uppför en trappa och sedan hittade jag en hiss till nästa trapp.

Väl uppe frågade jag en av de där snälla kontrollanterna om vilket håll jag skulle gå för att komma till nummer 356. Till och med det fick jag svar på.

Skickade ett mess till Petter att jag var på väg och sedan traskade jag och min väska den långa gatan fram. Väl på rätt adress satte jag mig i cafeterian i bottenvåningen och beställde tonfiskmacka och en stor kopp kaffe.

Petter kom ner och hämtade min väska som skulle stanna på hans jobb under dagen. Jag laddade min mobil medan jag åt och sedan gick jag ut och gick. Var inne i en massa affärer, riktiga affärer med riktiga saker. Inte en massa souvenirer som inne i centrala stan. Hittade fantastiskt vackra vinglas, fyra för 20 pund. Men jag har inte köpt dem, vet inte hur jag ska få hem dem hela. Måste fundera.

Jag fick syn på en spännande bil, troligen en av deras katt-taxi, (Nej, det visste jag inte då, har läst på på deras hemsida nu). En av mina framtidsdrömmar är att volontära på ett katthem i London. Och så vill jag guida, gärna svenska grupper och besökare, på Florence Nightingale museet. Men det förutsätter att jag dels har tid, dels har något slags boende som inte kostar så mycket. Petter delar bostad med tre andra och har då ett rum och tillgång till gemensamma ytor som kök, badrum och vardagsrum. För det betalar han ungefär lika mycket som jag har i pension varje månad. Boende i London är väldigt dyrt.

Det var riktigt kallt ute och jag tog sedan bussen och åkte med den till ändstationen, gick runt torget och åkte sedan samma väg tillbaka. Var inne i några fler affärer och gick sedan och fikade. Hon som jobbar i cafeterian är hur gullig som helst. ”Hello dear!” ”Sit down, I take it to you”. ”It´s cold, come and sit in the room”. Hon uppmärksammade alltså att jag tog min kappa och hängde den över axlarna eftersom det var väldigt dragigt och kallt. Hon erbjöd mig istället en plats i ett rum längre in.

Strax efter klockan 16 kom Petter med min väska och vi åkte hem till honom. Först buss, sedan något slags pendeltåg. Jag skulle bara lämna väskan och plocka ut lite tyngre saker ur ryggan och sedan skulle vi iväg till en kvällsmässa i The Parish Church of St Thomas i Kensal Town. Tror hela området heter Kensal Town, men det ska jag ta reda på. Vi åkte buss till kyrkan.

Det var en ganska kort mässa, vi var inte många där och sedan gick vi för att äta i närheten. Paradise by way of Kensal Green heter restaurangen, som hade jättegod mat. Jag valde en burgare och efteråt delade vi på en ostbricka.

Det var en enorm portion och jag som var så hungrig orkade inte äta upp allt. När vi ätit klart tog vi bussen hem. Jag var så trött efter den tidiga morgonen. Orkade inte gå.

När vi kom hem var det dags att bädda. Petter blåste upp madrassen åt mig och sedan bäddade jag. La mig och vi pratade en stund, men sedan somnade jag.

By the way, siffrorna i rubriken är antal steg jag gick under dagen. Inte så många, jag åkte ju mest kollektivt. Datumet det handlar om är onsdagen den 13 november.