Tiden går verkligen alldeles för fort och det känns som om jag inte hinner något alls. Naturligtvis är det inte så, men det är en känsla. En känsla som fullkomligt golvar mig och tömmer mig på energi. Vilket ju gör saken än värre.
I torsdags kväll började jag jobba och tre nätter följde i rask takt. På torsdagen var jag ute en kort stund och fixade mitt SL-kort. Pluggade lite och sedan var det dags att åka. Dagen var helt enkelt bara borta.
Inte blev det bättre de andra dagarna, men då sov jag och det fanns en förklaring till den försvunna tiden.
På lördagskvällen hade jag ansvar för helgmålsbönen. Domsöndagen med sina svåra texter, men som också kan lyftas till att fokusera på förlåtelse och hopp. Eller som prästen i söndagens gudstjänst gjorde, fokuserade på nåden. Det är samma temavinkling som jag valde i min betraktelse.
Natten mellan lördag och söndag var intensiv. Många, många patienter och det gick i ett. Det var skönt att susa hemåt på söndagsmorgonen, det var inte många bilar ute alls.
Söndagen har gått över i måndag och jag hoppas veckan som ligger framför mig inte går lika snabbt. Jag behöver en break och komma ikapp både med kropp och själ.
Det låter minst sagt intensivt så nu hoppas jag att lugnare dagar väntar dig. Jag förmodar att du inte arbetar mer än tre nätter i rad.
Kram och god måndagsmorgon!
Tack, jag hoppas också på att hitta lite lugn i tillvaron.
Det är lite olika hur många pass jag jobbar. Men inte mer än 4 numera.
Önskar dig en bra vecka!
Kram
Det låter verkligen jättejobbigt! Jag blir matt bara av att läsa allt du hunnit med. Hoppas att det blir lugnare den här veckan.
Kram, Ingrid
Just u är det lite för mycket. Men det blir väl bättre längre fram. Hoppas jag.
Ha en fin tisdag!
Kram
Jisses, det där det låter tufft! Hoppas verkligen att du får återhämtning nu i veckan…
Tack! Ska försöka hinna vila lite emellanåt.