I gränslandet mellan arbete och fritid

Har varit på ett heldagsseminarium med titeln Dags för jämlikhet – Igen. Det hölls i ABF-huset och vi var många som kommit dit för att använda denna soliga lördag till att lyssna på föredrag och, i mindre utsträckning, diskutera. Tiden för diskussioner var alldeles för kort. Programmet var komprimerat och det ena avlöste det andra. Men det var bra. Intressant. Lärorikt. Folkbildning är en av arbetarrörelsens paradgrenar.

Per Molander, ordförande i regeringens jämlikhetskommission inledde under rubriken Vad och varför jämlikhet?

Han började med att referera till Sten Selanders dikt Vi spelade kula. Han utgick från att vi alla kände till den, vilket nog skulle kunna stämma utifrån medelåldern på oss som var där. (För den som inte känner till dikten är det bara att klicka på länken)
Hur som helst så är det så att den som har mycket från början alltid har ett försprång. I alla sammanhang.

Alla tjänar på att samhället är jämlikt. Runt 1980 var Sverige världens jämlikaste land. Sedan har det bara gått utför och vi har halkat ner. Det finns inget annat OECD-land där klyftorna ökat så mycket och så snabbt som i Sverige. Sverige har fått kraftig kritik från OECD för de ökande klyftorna.

Marika Lindgren Åsbrink presenterade LO:s jämlikhetsutredning och utbildningsminister Anna Ekström, som jag nyss träffade i ett annat sammanhang, pratade om skolan.

Efter ett panelsamtal om vad som måste göras för att vända den oroande trenden var det dags för lunch.

Vi fick en pappersmugg med något som troligen skulle föreställa pastasallad. Flottiga skruvmakaroner och några ledsna salladsblad. Så trist!

Efter lunchen var det gruppseminarier. Jag hade valt Jämlikhet eller marknad?
John Lapidus, författare och forskare, och sjukvårdslandstingsrådet i opposition Talla Alkurdi höll i det. Det var, som hela dagen, för lite tid för diskussion.

Mitt andra seminarium hölls av Annika Strandhäll och handlade om Jämlikhet och trygghetssystemen. Hon var tidigare socialförsäkringsminister och är väl insatt i frågorna.

Den relativa fattigdomen har ökat enormt. För den som inte vet kan jag berätta att relativ fattigdom räknas ut så att man i det egna landet har mindre än 60% av medianinkomsten disponibel. Disponibel inkomst är den man har efter skatt. Jag har ingen siffra på vad det blir efter skatt, men 60% av medianinkomsten före skatt var 2018 lite drygt 18 000 kronor i månaden. Så det borde ligga någonstans runt 12-14000.
Vart tionde barn i Sverige bor i en familj med så pass låg inkomst.

Dagen avslutades nere i Cirkeln, restaurangen i bottenvåningen, där vi fick kaffe och bulle. Jag tror man kunde byta ut bullen mot en liten macka med ost. Man kunde dessutom köpa vin eller öl. Jag nöjde mig med kaffe och bulle.

Förutom att vi kunde mingla och prata  med varann så var det några talare som på ett lättsamt sätt förmedlade allvar. Här är det Annika Strandhäll som berättar om sin uppväxt i Bergsjön. Hon berättade också en del personliga saker om sin syster, men dem avstår jag från att skriva om. Vi var en sluten grupp, vilket hon påpekade innan hon berättade, och förutsatte att det skulle stanna där. Det tror jag nu inte att det gör, men jag behöver ju inte basunera ut vad hon berättade på en offentlig webbsida.

Jag planerade att köpa med mig lite kinamat att äta hemma. Trots allt är det ju lördagskväll. Men när jag kom in på restaurangen ändrade jag mig. Det kändes plötsligt så bökigt att bära hem flera små askar med mat. Det skulle knappast varit billigare heller.

Jag beställde Fyra små rätter och en Tsingtao, kinesisk öl som jag är förtjust i. Plockade fram en bunt pluggpapper och hann plugga nästan en hel timme medan jag åt.

Friterad banan med glass ingår som dessert. Jag beställde en kopp kaffe också. Jag har varit där några gånger och man är alltid väldigt noga med att förklara att kaffe inte ingår. Idag var jag beredd och hon hann bara börja sin långa förklaring innan jag sa: ”jag betalar självklart för kaffet”. Men jag är lite nyfiken på om någon gäst bråkat om det där kaffet, för jag har inte varit med om någon annanstans att man gör så stor affär av att gästen ska förstå att man måste betala sitt kaffe. Maten är utmärkt på det här stället, som ligger på Sveavägen. King Tan tror jag det heter.

Jag tog sedan T-banan hem. Det har varit en vecka med många långa dagar och många aktiviteter. Kände att jag behöver vila.

På gården hemma har man satt upp den belysning som ska ersätta granen. Lampor fästa på flaggstången. Helt okej i mörkret. Dessutom är det inget jag ser annat än när jag passerar över gården. Men det var rätt kontroversiellt när det informerades om det på årsstämman. Många blev jätteirriterade för att vi inte skulle få någon gran i år.

Nu har jag tagit ett bad, ska fixa en kopp kaffe och titta klart på Killing Eve. Pojkarna har ätit och vill säkert att jag kommer och lägger mig snart. Orvar mår bra efter gårdagens operation. Det är ju inget stort ingrepp på en kattpojke att bli kastrerad, men jag som jobbar med postoperativ vård vill gärna ha lite extra koll.