Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.
- Vart skulle du kunna gå där alla visste ditt namn?
- Vart går du för att vara runt folk men utan att behöva prata eller bli igenkänd?
- Vart kan du gå för att känna dig hemma, utan att det är ditt eget hem?
- Var äter du mat när plånboken är tunn?
- Vad är ett känt ställe du önskar fanns i närheten av dig?
- Det är nog inte så många ställen där alla vet mitt namn. Men de flesta på Postop Huddinge vet säkert vad jag heter, de allra flesta som går på söndagsgudstjänsten i Akallakyrkan och de som deltar i helgmålsbönen. Det händer att det kommer någon utanför gruppen ibland, men annars är vi ett sammansvetsat gäng.
Jag är övertygad om att de allra flesta av min sons vänner och kompisar vet vad jag heter, men de befinner sig ju inte ”på någon plats”. - Vilket café eller restaurang som helst. Visst skulle det kunna slumpa sig så att det är någon jag känner där, men i Stockholm är den risken inte så stor.
Naturen är naturligtvis ett säkert kort, men det räknas väl knappast som ”häng”. - Tror inte att jag har någon sådan plats. För stugan är ju också mitt hem.
- Hemma!
- Jag saknar en kinarestaurang på nära håll, till exempel i Kista. Tror i och för sig att det finns i Food courten, men någon riktig restaurang har jag inte hittat.
Men någon speciell restaurangkedja, eller kaffekedja, saknar jag inte. Det finns det jag behöver.
*Bild från pixabay
På arbetsplatsen brukar de flesta känna till vad man heter men med skammens rodnad på kinderna så är jag inte säker på alla… det skyller jag på att vissa träffar jag bara på enstaka möten. Restauranger är alltid trevligt att ha i närmiljön. Vi har några stycken i alla fall.
Kram och trevlig lucia!
Intressanta svar, även om jag visste var du jobbade med på både arbetstid och fritid. Inom kyrkan, där kan jag också hänga på.
Trevlig Lucia, kram!
Så roligt att du orkade svara på frågorna i dag! Då antar jag att du mår lite bättre.
Vi har både dåligt med matställen och butiker, så ett IKEA här i Klintehamn skulle sitta bra. Tänk vilken fart det skulle bli på samhället då, men det är nog en ren utopi!
Trevlig fortsättning på luciadagen!
Kram, Ingrid
trevligt med ställen där man blir igenkänd.
Fin och passande bild <3 Visst är det mysigast att hänga hemma….tycker jag 😉 Ha en underbar luciakväll!
Till skillnad från Ingrid ovan så skulle jag nöja mig med ett IKEA var som helst på Gotland även om Klintehamn skulle passa mig perfekt också, t.ex. i Visby! *fniss*
En riktigt bra Kinakrog skulle jag också kunna tänka mig här på ön. Den bästa jag har ätit på nån gång låg i en sovstad söder om London. Den var så bra att vi stannade en natt extra på hotellet så vi skulle kunna äta där igen – och då behandlades vi som kungligheter på krogen av personalen. Dom stod bugandes i dörren och tog emot och visade in oss på en fullsatt krog, där vi sen fick mat som var gudomlig….. Men sån Kinamat har jag aldrig fått i Sverige.
KRAM/Susie
Man kan ju vara känd eller ökänd, vet inte vilket jag är. Men bloggen som läses av de flesta i byn påverkar förstås att man blir välkänd på en liten ort. Kinakrog var det länge sen jag besökte, tänk förut var det så exotiskt. Nu är ju hela världens mat tillgänglig.
Trevlig Lucia-afton
Vi går också ofta i kyrkan eftersom min man är kyrkvärd. Där finns många som vet vem jag är och vad jag heter. Det blir, som du skriver, ”ett sammansvetsat gäng” och en härlig gemenskap.
Ingrid som önskar dig en skön tredje advent.
skogen måste väl i högsta grad kunna kallas för ”häng”. bibliotek kan en alltid känna sig hemma på
Pingback: Fem en fredag v. 51: God jul! - elisamatilda.se