Vandring över Regnbågsbron

R.I.P

S*Säterjäntans Lucas

2016-03-25 – 2019-12-11

 

Tack älskade Lucas för den tid vi fick dela med dig här på jorden. Vi kommer alltid att minnas och sakna dig.

Du var katten som inte kunde jama, du hade ett alldeles eget ljud. Du var katten som alltid ville ligga på mina ben när vi sov på natten.
Du var marinbiologen som, i sann vetenskaplig anda, gjorde om samma experiment gång på gång. Gick på badkarskanten, ramlade i och var lika överraskad varje gång att vattnet var blött.
Du var den snällaste katten, blev aldrig arg. Du var omtänksam och tog hand om dina medkatter. Vi älskar dig nu och alltid.

 

Kingston, Orvar och din människomamma Monika

 

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

4 svar på Vandring över Regnbågsbron

  1. Znogge skriver:

    Så ledsamt att läsa att Lucas inte finns längre. Du skriver så fint och kärleksfullt om honom och jag förstår att han var en viktig del av er flock <3

    Det är tungt att mista en fyrbent vän.

    Kram

  2. Ingrid skriver:

    Så tråkigt att Lucas har fått lämna dig och sina kattkompisar.
    Jag förstår mer än väl att du sörjer honom, för jag kan ännu känna stor saknad efter Grållen och när jag tittar på fotona av honom och Svarten rinner ännu tårarna. Inga andra katter har betytt så mycket för mig som de två och speciellt Grållen.
    Varm kram, Ingrid

  3. Geddfish skriver:

    Åh, så vackert du skriver om fyrbente pälsklingen Lucas! Så ledsamt när det blir så, han är saknad i familjen. Vila i Frid, Lucas.
    Jag grät länge efter katten Mia som Sigge och jag hade tillsammans.

    Varm kram, Gerd

  4. Pingback: Fem en fredag v. 52: Slutet gott | Kraka

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *