Från lugn till stress och osäkerhet

Ännu en helg är slut. En bra helg, men med lite mer dramatik är jag orkar med. Och då tänker jag inte på den akuta händelsen på jobbet, sådana situationer är jag utbildad och tränad för. Nej, det var, och är, en helt annan dramatik jag har i tankarna. Men, låt oss börja från början.

Fredag

Ett vanligt kvällspass. Jag hade en patient från början och sedan behövde en till beredas plats på salen. Jag fick frågan om jag kände mig bekväm med att ha två patienter.
Jag tänkte, men det sa jag förstås inte, att jag är mest bekväm när jag inte har någon patient alls utan istället är hemma i lugn och ro. Det jag sa var istället att det fick jag väl vara, det är ju en del av jobbet och jag är ju inte där för att ha det bekvämt.

På väggen i rondrummet

Alltså fick jag ta emot en patient, men eftersom jag verkligen inte är bekväm ännu med det administrativa så fick jag hjälp med att skriva in patienten.

Efter jobbet skyndade jag till bussen. Ville hinna med 22-bussen, även om det går fler på fredagar.

Jag tog på mig min nya, fina reflexväst när jag klev av. Jösses vilken skillnad det var. Bilarna väjde ut i mitten istället för att köra hur nära som helst. Ett perfekt inköp!

Lördag

Tidig morgon. Inte riktigt min grej, men det gick. Jag fortsatte med samma patienter som på kvällen och den ena av dem kunde jag skicka tillbaka till vanlig vårdavdelning innan jag gick hem.

På kvällen blev jag inbjuden till Fia och U, tillsammans med några till som också bor hos dem. Vi åt goda, starka korvar med ugnspotatis och grönsaker. Det var verkligen gott!
Trevligt hade vi också. Drack Prosecco och tittade på senare delen av Melodifestivalen. Så dåliga låtar!

På tallriken

Söndag

Tog det lugnt på morgonen. Tittade på sista avsnittet av Kalifat på svtplay. Sedan åkte vi till domkyrkan och gick på gudstjänst.

Penny i trädgården

Det var mycket folk, men inte så som söndagen innan. Prästen hade en bra predikan och jag gillade att han citerade ur Djungelboken. 🙂

Utsmyckning i kyrkan

Vi drack en kopp kaffe, man hade kyrkkaffe i bakre delen av kyrkan. Sedan var det inte lång tid innan jag skulle börja jobba. Men jag hann gå till Pressbyrån och köpa en wrap med kyckling. Jag kände mig lite hungrig.

Medan jag var i kyrkan hade jag fått ett sms om att tågen kanske skulle vara inställda på måndagen. Men man visste inte hur det skulle bli. Första stressmomentet!
Men jag ska få låna en bil om det nu blir så. Fast det är ju också stressigt. På flera sätt.

Så var det dags för jobb. Två patienter igen. Men den ena var ny för mig. Eftermiddag och kväll knallade på. Men sedan inträffade en akut situation. En sådan där som kan inträffa på en intensivvårdsavdelning lite då och då. Alla måste hjälpa till. Det redde upp sig. Men jag missade min buss. Kom iväg från jobbet 22:15.

Någon har bestämt att på söndagar, endast på söndagar, får man inte vara ute och drälla varken på stan eller på jobbet. Just på söndagar går ingen mer buss, den sista går 22:00. Andra stressmomentet!

Hade det inte varit för att jag måste iväg till Stockholm imorgon hade jag kunnat stanna på sjukhuset. Men nu gick ju inte det. Jag ställde in mig på att gå de 1½ milen ut till Stojby. Men den snälla Fia bestämde att jag skulle hämtas med bil utanför sjukhusets entré.

När vi kom hem bjöd Fia in mig på te och en god vaniljbulle. Vi pratade om kyrkan och jag berättade om när jag firade påskgudstjänster i Amsterdam. En lite speciell upplevelse.
När jag ändå var i farten så berättade jag varför jag gått ur Svenska kyrkan.

Nu vet jag fortfarande inte om det kommer att gå något tåg imorgon. Dessutom finns det risk att planet till Paris kan bli inställt. Tredje och fjärde stressmomenten!