Det rullar på trots allt

Så var det redan tisdag. Livet, och tiden, rullar på. Men ska jag vara helt ärlig så är jag trött på den här situationen. Jag längtar hem, tillbaka till mitt vanliga liv. Visst trivs jag där jag bor, men det är ju allt annat också. Jag hade tänkt att göra så mycket, träffa människor jag känner i södra Sverige, ta en tur till Köpenhamn och inte minst se mig omkring i de historiska utvandrarbygderna. Så kommer det inte att bli.

Jobbhelgen var okej, fredagen var visserligen trist eftersom jag var instängd, mer eller mindre, med en covid-misstänkt utan symptom (som var på IVA av en annan anledning, men färdigvårdad). Men lördag och söndag var det full fart och lördagen gick hur fort som helst. Vi hade dessutom riktigt trevligt i arbetslaget.

När jag kom hem på lördagseftermiddagen skulle jag vila en stund, hade hunnit sova så där tre timmar mellan fredag och lördag. Tanken var ett par timmar. Jag vaknade tio minuter i midnatt. Då gick jag upp, lagade lite mat och såg sedan ett par avsnitt av en TV-serie.

Igår, måndag, gjorde jag en shoppingrunda till Grand Samarkand. Var inne på Clas Ohlson där det var så folktomt att jag genast blev erbjuden hjälp. Jag tackade och tog emot, även om jag säkert hittat det jag letade efter utan hjälp.

Jag vågade inte gå in i själva centrumet, det var alldeles för mycket folk där. Just inomhuscentrum avråder man från. Istället åkte jag in till centrum, efter att jag gjort ett par ärenden till i affärer utanför.

Parkerade vid biblioteket och promenerade till Akademibokhandeln där jag behövde köpa en sak och gick sedan till Broqvist.

På vägen fick jag syn på en affisch. Reklam för nattclub på en av stadens restauranger.

Visst är det lite roligt, men jag undrar om Tegnell verkligen tycker det. Hur som helst ska jag inte gå dit. Jag är stark motståndare till just den sortens aktiviteter. Inte rent allmänt alltså, men just nu. Man ska inte interagera med nya människor över huvudtaget anser jag. Och om man inte interagerar kan man ju undra varför man ska gå på lokal. Jag utgår från att det är svårt att hålla 2 meters avstånd till andra. Speciellt på en nattklubb om man vill kunna prata med varann.

Jag gick i alla fall och satte mig i ett hörn på Broqvist. Med flera gånger 2 meter till nästa person. Lyssnade på ljudbok och åt en baguette med tonfiskröra. Jag gillar Broqvist och vill att de ska överleva pandemin.

När jag kom hem pratade jag en stund med Fia och gick sedan hem till mig. Lyssnade klart på boken och sedan var klockan så pass att det var sovdags.

Idag, tisdag, står en del på programmet. Behöver plugga, åka in till stan en kortis och ikväll är jag bjuden på middag. Den planeras vara utomhus och jag hoppas att vädret tillåter det. Men det ser ut precis som igår. Först sol, sedan moln och till sist regnade det. Men vi får se…

Det här inlägget postades i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö. Bokmärk permalänken.

2 svar på Det rullar på trots allt

  1. Geddfish skriver:

    Du är alltså i min svägerskas stad, ja. När du skriver att du åkte in till centrum, så om du ögnar dig runt, så kan du se deras affär. Ernstson Foto. Ligger på Klostergatan.

    Tråkigt att det inte blev som tänkt med att utforska södra Sverige mm. Men ja, vi är alla drabbade på ett eller annat vis av den där j-a smittspridaren.

    Jag har taggat dig i min blogg idag, för ett gammalt minnes skull.
    Ha en fin dag, här skiner solen starkt. Kram Gerd

  2. Znogge skriver:

    Jag kan mer än väl förstå att du längtar hem till din vanliga tillvaro. Det blev ju inte alls som tänkt utan förutsättningarna och möjligheterna förändrades drastiskt.

    Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *