På resande hjul

På lördagsmorgonen gick jag upp klockan 05 när alarmet väckte mig. Ville hinna ta det lugnt innan jag skulle åka. Drack kaffe och fixade åt pojkarna, som min son skulle hålla ett vakande öga över under helgen. Jag ville inte utsätta dem för en lång, ur deras perspektiv meningslös, bilresa. Jag skulle göra flera stopp under resan och dessutom ta den lite längre vägen.

Klockan var kvart i åtta när jag åkte. Men jag trodde att hon var kvart i nio. Min armbandsklocka var ju det. En analog sak, men jag trodde att jag ställt om den.
När jag stannade vid Stavsjö för att tanka började jag fippla med bilens klocka och kunde konstatera att den gick fel men inte kunde ställas om. Man  kunde bara ställa in Greenwich time och plus eller minus den. Vi har +1 här i Sverige. Samma system som i min blogg. Man väljer tidszon och sedan ska det bli rätt. Men i bilen var det fel. Jag gav upp och åkte. Bestämde mig för att kontakta Peter på RA Motor på måndag.
När jag var nästan i Norrköping kom jag på det. Det var mitt armbandsur som gick fel. Jag hade glömt att ställa om till normaltid. Klockan har legat hemma sedan jag kom upp, använder den sällan. Allt var i sin ordning och även klockan med katt fick rätt tid när jag stannade.

I Norrköping planterade jag ljung och tände ljus på farfars grav. Man vill flytta hans sten till en annan plats och jag har fått ett telefonnummer. Det är inte frågan om vad vi vill. Man får vara tacksam för att de ens informerar.

Farfars grav

Åkte sedan vidare för att leta upp en grav till en vän från förr. Tyvärr hittade jag den inte. Var på fel kyrkogård. Men jag ska ta nya tag på vägen hem.

Åkte sedan, i hällande regn, till Skillingaryd. Dels till tant Ingeborg som jag känt sedan 1982. Hon var Elsas syster. Vi har haft kontakt under åren som gått. Hon blev ett av pandemins offer.

Tant Ingeborg grav

Dels Elsa, min kära vän. Hon blev lite som en extramamma till mig och sa ofta just det, att jag var som en dotter för henne. Vi hade mycket kontakt genom åren. Kunde prata i telefon flera gånger i veckan i timmar. Just för att hon inte var min mamma kom vi varann extra nära. Man berättar inte allt för sina föräldrar, men hon var även en väninna.

Elsas grav

Eftersom det var blommor, och även tända ljus, på gravarna nöjde jag mig med att tända varsitt ljus.

Åkte sedan genvägen över Tofteryd till väg 30 och sedan ner till Växjö. Bestämde mig för att inte åka den genväg som finns till Stojby utan istället direkt till Växjö. Jag hade ett paket att hämta ut i Norremark. Var dock lite bekymrad eftersom jag väntade två paket. Men det saknade paketet låg i min brevlåda på Tornet. Jag drog en lättnadens suck. Dels för att jag behöver boken nu när nästa kurs börjar, dels för att den kostar nästan 600 kronor. Kurslitteratur är dyrt.

Fia hade ringt och bjudit in mig till middag på kvällen. Jag gick in till henne lite innan och pratade. Vi tjatade oss till lite vin av U. Varken Fia eller jag skulle köra bil mer den dagen. Det skulle däremot U. Han var den som fick köra ner till Skogslyckans kyrkogård där ljus tändes och en fint gravsmycke las på. Ett sådant där med granris och annat. Jag kände mig ännu en gång, av alla oräkneliga gånger, ledsen för att vi inte har en grav att besöka för Saila. Min son är förkrossad. De levde nära varann i 15 år. Av och till bodde de ihop. Genom att hennes mamma nekade henne en gravplats har vi, i första hand F, men även jag, berövats all möjlighet att någonsin läka. Hon är så saknad.

När vi var tillbaka gjordes det sista inför middagen och sedan satte vi oss till bords. Hemgravad lax som förrätt, köttgryta och äppelkompott med vaniljvisp. Vitt och rött vin som sig bör till en sådan festmåltid.

Smakfullt dukat bord i de traditionella halloweenfärgerna orange och svart

Gravad lax med en aningen mer spännande sås än vad som var tänkt från början

Fantastiskt god köttgryta med jordärtskockspuré och palsternacka

Äppelkompott med Oatley vaniljvisp, ett improviserat grepp då U råkat blanda den ursprungliga vaniljgrädden i laxsåsen

När jag kom in till mig la jag mig ganska omgående. Det hade varit en lång, men bra, dag. Tror jag somnade inom ett par minuter.