Vissa saker klarar man sig bra utan

Usch en sån dag det blev! Hela dagen gick åt alldeles i onödan. För vissa saker borde inte få tillstånd.

Jag gav mig nog av vid halvtvåtiden hemifrån för att åka till de där gravplatserna som jag skrev om igår. Tänkte att jag skulle vara tillbaka om ett par, tre timmar. Så blev det inte. Jag var hemma vid 20-tiden.

Jag började med att åka till Södertälje. Det var extremt mycket folk på kyrkogården och man hade gjort så det var tvunget att trängas tätt och nära för att ta sig in. Jag klättrade över en slänt istället, både ut och in på kyrkogården. Men de som inte kan klättra i hala grässlänter var tvungen att trängas. Man hade nämligen stängt en bom och satt två tanter att vakta. Dessa var för dumma för att förstå att man inte kan blockera den lilla, smala remsa som blev kvar med att stå där. De borde styrt upp istället för att vara med och orsaka trängseln.

Som vanligt var det folk som istället för att gå åt sidan var tvungen att springa rätt på. Vad är det för fel på folk?!!

Mamma och pappas grav

Sedan åkte jag mot Mariefred. Fortfarande optimistisk om att det bara skulle ta några timmar. Men redan på vägen mötte jag bilkaravanen. Krypkörande bilar blockerade hela motorvägen. Alla filer.
De som hade taklucka hade klättrat upp på taken och skrek och gapade viftandes med flaggor.

Jag förstod att det skulle bli svårt att ta sig tillbaka. Men hur svårt hade jag inte ens kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi.

Jag fick veta på radion att de skulle krypa fram mellan Scaniarinken i Södertälje och Kista. Läste sedan att man gjorde detta för att protestera mot kriget i Nagorno-Karabach.

Planterade i Mariefred, köpte kaffe och en bulle på ett bageri och åkte runt och tittade på de platser där jag bott.

Mormor och morfars grav

Under tiden hade dimman tjocknat och jag vågade inte ta vägen över Enköping. Den är hemsk i dålig sikt.

Naturligtvis fastnade jag i bilkö redan före Södertälje och sedan kröp jag fram till avfarten mot Salem. Svängde av och kände mig både trött och hungrig. Stannade till i Salems centrum och hittade en pizzeria.

Det var någon enstaka person som hämtade pizza, några lokala fyllon som drack öl och var högljudda och ett par ensamma män som drack öl. En typisk ölpizzeria. Men maten var helt okej. Jag drack bubbelvatten eftersom de inte hade alkoholfri öl.

Efter maten var jag rustad för att åka hem. En alternativ väg. Över Uttran, Tumba, Tullinge, Flemingsberg, Huddinge, Stuvsta, Årsta, Hornstull, Västerbron, Lindhagenplan, Tranebergsbron, Bromma, Vällingby, Grimsta, Spånga och sedan bakvägen hem. En gigantisk omväg. Men jag kunde undvika att passera Kista.

När jag kom hem hade hela dagen passerat. Fixade pojkarnas lådor, serverade mat till dem och tog ett varmt skumbad. Men jag kan fortfarande inte förstå hur man fått tillstånd till en sådan manifestation på motorvägen. Allt stod stilla. Lastbilar, privatbilar, bussar och ambulanser. Har Sverige blivit hela världens dårhus?

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

6 svar på Vissa saker klarar man sig bra utan

  1. skogsnuvan skriver:

    Kära nån, jag läser med fasa din berättelse om din dag och jämför med vår lilla resa. Det är mammas grav i Hammarstrand och resten av de nära och kära finns på kyrkogården här nere i byn. Inte en enda människa var det där så vi kunde gå i lugn och ro. Vädret var fint också. Snön har gått bort tack och lov så nu kan man gå ut även om det regnar lite då och då. Ha en jättefin helg i alla fall.

  2. Znogge skriver:

    Vilken dag det blev och inte i positiv bemärkelse direkt. Jag kan inte heller förstå att man får tillstånd för en sådan manifestation på en motorväg. Om de nu hade tillstånd för jag tyckte inte det framgick av artikeln eller så läste jag slarvigt.. Så långa köer på en motorväg kan ju innebära stor fara för många och dessutom ställa till det för ännu fler. Suck säger jag bara…

    Kram

  3. Micke skriver:

    Förstår inte heller hur man kan ge tillstånd för en sådan manifestation, vad tänker de med?
    Den där maten såg ju riktigt god ut, riktigt fint upplägg var det också, man äter ju med ögonen också som det väl heter.

    Men nu tillönskar jag dig Kraka en fin fortsättning på denna helg.

  4. Ingrid skriver:

    Det låter verkligen som en jobbig dag!
    Hoppas att lördagen har varit lugnare.
    Kram, Ingrid

  5. Vi som har våra nära och kära i Stockholm, på kyrkogården mitt emot Örby där vi bodde tidigare, har ingen chans att åka till några gravar. Skulle inte våga utsätta mig för en sån risk att ta färjan till Nynäs just nu. Däremot så har jag alldeles nyss satt ut en massa ljus för dom i trädgården, samt dessutom ett ljus på våra hundars – Penny & Santos – gravar i vår lilla park. Snart ska vi äta och då ska jag tända MASSOR av ljus inne också…..
    KRAM/Susie

  6. Pingback: Var ljus över griften | Kraka

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.