Blodig julgåva dagen före dopparedagen

Jag hade en skapligt lugn natt och eftersom jag sovit bra på tisdagen så hade jag en del ork kvar på morgonen när jag åkte hem.

Bestämde mig för att ta en tur med bilen inne i stan, det var så lite trafik på morgonen. När jag senare åkte hem såg jag att det var mycket bilar på väg in mot stan. Men om de verkligen skulle in till centrum eller bara åka Essingeleden förbi vet jag förstås inte.

Jag hittar hyggligt bra inne i stan, trots att jag i stort sett aldrig åker in där numera efter att trängselskatten infördes. Lördagar och söndagar skulle jag förstås kunna åka in. Nattetid också. Men hur roligt det än är att fara runt inne i stan behövs ett substansiellt ärende. Tror att det kallas att bli vuxen. Det där med att inte göra onödiga saker som tär på miljön bara för nöjes skull.

Men idag hade jag ett ärende. Jag hade bestämt mig för att lämna en julgåva. Insåg att det skulle bli svårt att hitta en parkeringsplats och att jag nog skulle få punga ut en rejäl slant i ett parkeringsgarage. Det visade sig vara både sant och falskt.
Sant för att det kostar sjukt mycket att parkera. 45 kronor för varje påbörjad halvtimme. Falskt därför att jag fick en speciell biljett att betala med när jag berättat att jag parkerat i garaget. Om jag hade behövt betala själv var avgiften för tiden jag stått där 135 kronor. Det tog nämligen sin lilla tid innan jag var klar.

Först får man fylla i en hälsodeklaration och svara på en massa frågor som jag tror att en och annan inte är helt sanningsenliga med. Men jag hade verkligen inget att dölja. Rena dygdemönstret. Typ…

Sedan fick jag vänta en bra stund eftersom man inte tar in så många åt gången för att minska antalet i lokalen. Men till sist blev det min tur att gå in och först ha ett enskilt samtal och sedan få en plats. Hon ställde inga obekväma frågor när jag legitimerat mig. Sa bara att det verkar som att vi är kollegor. För det är annars i det här samtalet som min något sviktande sanning kommer fram. Man frågar i formuläret om man läst föreskrifterna. Vid ett tillfälle sa jag att det har jag gjort, men inte just den dagen eftersom  jag kan dem. Det dög inte! Jag fick sitta där och läsa igenom dem noga. Det misstaget gör jag inte igen.
Jag har jobbat i vården sedan Hedenhös tid, ja redan före Big Bang faktiskt, och lämnat blod väldigt länge. Det var min 47:e gång enligt deras anteckningar. Men jag har lämnat fler gånger än så, innan de började med datorisering. Första gången jag lämnade blod var på Ackis (Akademiska sjukhuset) i Uppsala när jag just fyllt 18 år. Som IVA-sjuksköterska kopplar man också blod till patienter ofta, det är bara några veckor sedan senast. Så jag ljuger inte när jag säger att jag verkligen kan föreskrifterna. Jag vill inte läsa dem i sin helhet varje gång.

Efter blodgivningen drack jag kaffe, åt en macka med ost och skinka och en kladdig, men god, saffransbulle. Sedan gick jag ner i garaget och hämtade bilen. Lite skämmigt, men jag ska erkänna, hittade jag inte ut. Blev tvungen att fråga. Men det berodde på att jag absolut inte kunde föreställa mig att man skulle åka ut på samma ställe som man åker in. Men det skulle man. Det är trångt i upp-/nerfarten men det regleras nog med röd- och grönljus så man inte åker åt båda hållen samtidigt. Jag har aldrig varit i det garaget tidigare. Varför kan ni nog lista ut när ni ser kostnaden (som blodcentralen bjöd på den här gången). Brukar åka T-banan dit, men på grund av rådande omständigheter åker jag inte kommunalt just nu. Det får bli först när jag fått mina vaccinationssprutor.

Åkte sedan raka vägen hem. Pojkarna hade länsat sina matskålar och fick ny mat. Sedan tittade jag på I vår Herres hage innan jag gick och la mig. Pojkarna hade lagt sig för att värma upp lite åt mig. De vet att jag är frusen.

Jag vaknade 19:30. Kan låta sent, men jag la mig i vart fall inte före 12:00. Exakt tid saknas.

Kvällen har jag ägnat, så här långt, åt att dricka kaffe, äta två smörgåsar, tina upp och äta några av mina julköttbullar, titta på I vår Herres hage en gång till. Smuttat på lite Calvados, ni vet det där äppelbrännvinet som Martin Beck är så förtjust i. Jag dricker sällan starksprit, men just Calvados gillar jag. Det är evigheter sedan jag drack ett glas senast.

Om knappt en timme är det julafton. En annorlunda julafton för de flesta av oss. Jag skulle åkt ner till Växjö imorgon men har bestämt mig för att åka först på juldagen på grund av pandemin. Känner mig helt enkelt inte bekväm med att fira jul och äta julmiddag. Nu är det skarpt läge!