På sluttampen

Som ni vet är jag på gång att flytta hem igen, efter ett år i Stojby. Jag har redan börjat förbereda mig, men två arbetspass återstod. Två nätter i covidsalen i Eksjö.

På tisdagen tog jag det ganska lugnt. Pluggade en kort stund och låg och vilade. Innan jag åkte var jag inbjuden till Fia och U för att dricka kaffe och äta en semla. Precis innan jag var på väg till dem ringde Fia och undrade om jag ville ha varm mjölk till. Det ville jag.

Hetvägg

Jag gav mig sedan iväg mot Eksjö. Det var snö ute, men inte mer halt än jag kunde vänta mig. Det var inga problem att köra även om jag inte direkt älskar att köra i mörkret på småländska vägar där djur kliver ut lite då och då.

Natten var okej. Det var färre patienter på covidsalen än förra gången och mindre trångt. Men jag är väldigt trött på att jobba i skyddsutrustning. Visste ni förresten att det finns ett namn för de hudåkommor man får i ansiktet av att ha skyddsmasker på sig? Maskne kallas det. Man får utslag, klåda, torr och fnasig hud och rodnade partier. Utöver det får man djupa märken i ansiktet som sitter kvar många timmar efter att man lämnat jobbet.

På morgonen var det ljust när jag körde hem. Solen var på väg upp och det var riktigt vackert.

Boskvarnasjön, den rastplats där jag ofta stannar och dricker medhavt kaffe och slumrar en stund i bilen.

Jag satte mig en stund i köket när jag kom hem, men jag hade redan druckit kaffe så jag satt bara där en stund och tittade på mina blommor i förfall.

Tulpaner i förfall

Jag sov till klockan 17 och gick upp och åt frukost. Var lite sen och blev riktigt stressad när det stod en bil bakom min så jag inte kunde komma ut. Till sist hittade vi den som parkerat där och han kunde flytta på bilen och jag kom iväg.

Det snöade hela vägen och var halvjobbigt att köra. Men jag var på plats i tid och hann ta en kopp kaffe innan det var dags för skyddsklädsel och arbete.

Jag brukar parkera så jag kan se bilen från avdelningen. Från covidsalen ser man den om man tittar ut genom fönstret. Det snöade hela natten och på morgonen var det snökaos.

Insnöad bil

Det tog nästan en halvtimme att snöröja bilen. Snön var så djup att den räckte över skaften på mina kängor och jag blev blöt om fötterna. När jag slutligen skulle köra fick jag gunga mig över snövallen som låg bakom bilen. Men jag kom i alla fall därifrån. Var väldigt tacksam för att jag har dubbade däck kan jag säga.

Resan hem var en mardröm. Det var inte snöröjt på vägarna och hade bildats spår som sedan frusit. Jag for fram och tillbaka mellan körbanorna så fort jag försökte köra fortare än 50 km i timmen. Så var det ända fram till gränsen mellan Jönköpings län och Kronoberg. Då kunde jag dra på i 80 och kunde köra så fram till vägen över Eke och Rottne. Där var det åter dags att dra ner farten, men det var i alla fall inte spårigt. Bara mycket snö.

Fia hade ringt mig på hemvägen och jag hade sagt att jag ville dricka kaffe med dem när jag kom hem. Jag fick frukost och glupade i mig tre mackor, en med köttbullar och gurka, en med marmelad och ost och en tredje som jag tror jag åt ost på. Sedan gick jag hem för att sova. Det enda jag gjorde innan jag gick upp och bäddade ner mig var att fylla på fågelmat.

Snöigt Stojby. Det gula i mitten är Tornet

Mer snö

Tornet i vinterskrud

Jag somnade nog meddetsamma när jag lagt mig. Vaknade 22:42. Då hade jag missade samtal och undrade varför jag inte vaknat av telefonen, det brukar jag alltid göra. Det visade sig sedan att jag varit så trött att jag glömt sätta på ljudet.

Gick upp, ringde min son och skickade sms till Fia som svar på deras missade samtal. Sedan drack jag ett par koppar kaffe och en macka. Åt några marshmallows till min andra kopp. Lyssnade på ljudbok och ägnade mig åt att bara vara. Var trött trots maratonsovande.