Sista jobbnatten i februari blev just jobbig. Men jag hade en mycket bra undersköterska, som jag känner sedan tidigare arbetsplatser även om hon är ny hos oss på postop. Det kändes tryggt och bra. Kirurgen förstod också sitt ansvar och stannade kvar på sjukhuset och kom varannan timme och såg till sin patient. Teamarbete när det är som bäst.
På onsdagsmorgonen ilade jag hem med en kort paus vid MacD i Älvsjö. Åt frukost i bilen trots att det var kallt. Skulle aldrig falla mig in att gå in och äta vid den tiden då stället är fullt av frukosterande hantverkare. Att jag är vaccinerad gör ingen skillnad, det är först då många, helst upp mot 70%, är vaccinerade som man kan börja känna att det går att tumma på det där med att inte vistas där det är för mycket folk.
Väl hemma hann jag sov cirka 2 timmar innan jag skulle på kollegiemöte. Jag är en av studentkårens representanter där. På zoom, annars hade jag inte kunnat vara med. Eller fått schemalägga på annat sätt.
Sen pluggade jag och samtalade med katterna om livet. Förberedde dem på att jag skulle åka bort igen. De gav sitt godkännande med viss tvekan. De vill att jag ska vara hemma hos dem.
På kvällen åkte F och jag till Max och åt. Jag åt en fiskburgare, gillar paneringen som säkert är onyttig. När vi ätit åkte vi till MAXI i Barkarby eftersom F behövde några saker. När vi kom hem var jag helt utmattad och gick och la mig för att gå upp tidigt nästa dag.
Nästa dag, som var i torsdags, försov jag mig. Klockan var runt 9:30 och jag fick sätta fart. Det var ingen större fara och jag kom iväg vid 12-tiden. Eller om det var redan vid 11-tiden. Jag skulle ha minimalt med saker med mig så packa tog mindre än en kvart. Allt jag inte hade med mig, vilket skulle visa sig senare, var sådant jag trodde jag hade lämnat kvar.
Det var kallt, perfekt väglag för långkörning. Stannade vid Cirkel K i Järna och tankade och köpte en korv med bröd. Nästa gång jag stannade var i Norsholm där jag köpte en macka med skagen och ägg. Kaffe hade jag med mig. Jag hann fram innan det blev mörkt, även om skymningen var på väg. Jag var framme vid 18-tiden. Hade stannat några fler gånger, men bara för att fixa med Storytel och sådant.
Fia kom ut på farstubron och hälsade mig välkommen direkt och sa att jag skulle komma in. Hon höll på och fixade med middagen. Jag blev kvar där utan att gå in till mig.
Bordet var som vanligt vackert dukat och jag hade fått en plats nära elden. Jag fick välja om jag ville se elden eller ha ryggen mot den. Valet var lätt för en frusen stackare som jag.
Det här är lite mer än min egen lilla vedspis i stugan. Jag passade på att lasta in lite mer ved när det bara var glöd kvar.
Maten var fantastisk. Lax är verkligen gott! Och lättlagat. Borde äta det oftare hemma. Det var torsdag och jag skojade om att vi borde ätit ärtsoppa och fisk på fredagen. Sedan började jag svamla om hur gott det skulle varit med Tiramisu.
Fia svängde ihop en efterrätt i samma anda, med krossade skorpor, mandelbiskvier och sådan där sås som man har i Tiramisu med Marsalavin. Det blev hur gott som helst.
Klockan var mycket när jag gick in till mig. Nyckeln satt i låset för Fia, som skött om fågelrestaurangen Svarta katten och hans vän, hade inte fått ut den. Den kärvar lite, men jag fick ut den snabbt. Som tur var. För när jag lagt mig hörde jag något, som jag trodde kunde vara någon. Nu är det väldigt öppna ytor i Tornet och svårt att gömma sig, men jag letade på alla tre våningarna och även i städskåpet, som är ett litet rum där även varmvattenberedare och modem bor. Men det var ingen där.
På morgonen, fredagen, hade jag lektion på zoom 10-12. Jag fick inte igång min kamera. Trots att jag fått det förut och att alla inställningar tydde på att det skulle fungera. Ska fråga F och eventuellt, om han inte vet, så frågar jag K. K är dataingenjör så någon nytta ska man väl ha av honom…
Medan jag hade skola fick jag ett sms om att det skulle serveras ärtsoppa som lunch när jag var klar. Mina fantastiska vänner!
När vi ätit åkte Fia och jag in till Växjö centrum. Jag behövde besöka Lindex. För jag hade verkligen inte lämnat kvar några kläder, inga trosor och inga sockar. Sockar köpte jag på ett annat ställe, ramlade på en förpackning som var så billig att jag kunde prova om de var av acceptabel kvalitet. Tog en tur in på Accenten och köpte väskan jag sett i Jakobsberg. Nu hade jag tänkt färdigt beträffande inköp eller inte. På Lindex köpte jag ett halvdussin trosor och också ett nattlinne.
Fia hade också några ärenden och egentligen skulle vi köpt lite livsmedel på Coop i Norremark. Men det var så mycket folk att vi avstod. Jag lovade att åka in på lördagen istället.
När vi kom hem gick jag in till mig och bytte batteri i klockan, blir enormt störd på väggklockor som går fel. Det är tyvärr lite av en procedur att göra bytet. Jag blev tvungen att bära ner en trappstege för att få klockan på plats. Vågade inte sträcka mig för mycket och riskera att stolen välte.
Jag gick in till Fia och skalade räkorna som jag lovat. Fia gjorde fina mackor som vi skulle äta framför TV:n. På spåret och Bergfeldt.
Jag hade bästa ”kavaljeren” till bordet. Hon fick dock inte äta, bara titta.
Klockan var midnatt när jag gick in till mig. Jag kände mig obegripligt trött. Men tänker man efter så håller jag ett högt tempo och det är mycket som händer i livet. Hela tiden. Det har också varit en mycket solfattig vinter, en vinter som inte är slut ännu. Tänk om jag fått åka och bara lägga mig vid en pool och vila. En vecka skulle räcka.
Är du tillbaka i Stojby igen? Här gäller det att hänga med i svängarna minsann!
Inte undra på att du känner dig utmattad.
En vecka vid en pool skulle just nu vara helt underbart, men det går ju inte för sig, så det kan man bara glömma. Jag är såååå trött på det här!
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid
Det är verkligen full rulle hos dig och visst håller du ett högt tempo. Vilken bra inledning på helgen det blev i alla fall. Goda vänner och god mat så då kan man knappast begära mer.
Kram och god lördag!