Ända in i märgen

Torsdagen började med kaffe och förberedelser inför jobbet. Kvällspass 13:30 till 21:30.

Fick inte så mycket gjort, satt vid bordet i köket och samlade krafter. Kände mig inte utvilad efter helgen. Tittade på fåglarna tillsammans med katterna. Det ha blivit vårt största nöje.

Lucka 3 i min kalender innehöll läppbalsam. Hade verkligen tänkt på att skaffa en att lägga i bilen så den var välkommen.

Tömde min handväska på senaste månadens kvitton. Gjorde en första grovsortering för att senare skriva in dem i något jag kallar utkast till kassabok. Jag har varken hunnit eller orkat den senaste tiden och det är därför ganska rörigt.

Stekte potatisen jag kokade sent på natten och packade två matlådor. Var glad att jag bara behövde den ena i packningen. Jag skulle bara jobba ett pass, ett normallångt.

Kastade en blick över köket från trappen innan jag åkte. Jag kommer att sakna Tornet när jag flyttar hem om drygt en månad. Inte minst för att det är så mycket större än hemma. Jag bor på 51, här är det över 70 kvadratmeter. Det är skillnad minsann.

När jag kom till jobbet hade man infört att vi ska ha visir i alla utrymmen. Gissa om det är svårt att dricka kaffe och äta med visiret på… Men det går faktiskt om man lutar det lite bakåt.

Man har nu öppnat en speciell covid-del inne på postop. Precis som vi hade det i Växjö under sommaren. Fördelen är att det är mindre rörigt, oavsett vad det gäller, i Eksjö. Det underlättar. Och att det finns tillräckligt med personal förstås. Inte denna ständiga underbemanning. Men det är jobbigt att vara instängd med full skyddsutrustning. Nackdelen var också att det var så mycket varmare inne på postop än inne på vanliga IVA. Jag var genomvarm med plastkläder utanpå de vanliga. Jag som alltid brukar frysa.

En av mina patienter låg i bukläge och skulle tillbaka på rygg. Det mindes jag ju från sommaren vilket bök det var. Men här var det så samkört och allt gick hur lätt som helst. Men det är tungt att vända patienter 180 grader när de är sövda och inte kan hjälpa till. Vi var fyra personer som lyfte och vår läkare höll koll på luftvägstuben och såg till att den inte förflyttade sig. Gör den det är det livsfarligt. Jag är så imponerad över hur bra man arbetar i Eksjö.

Jag kände mig svimfärdig när mitt pass var över. Dessutom visste jag att jag hade en lång, besvärlig bilresa hem. Det snöade och hade så gjort sedan eftermiddagen. Jag skulle få nytta av min nyinköpta snöborste, en fint lila, som jag köpt när jag tankade på onsdagskvällen. Tyvärr glömde jag fota all snö i Eksjö, det är inte alls lika mycket i Växjö.

Jag hade fyllt min lilla termos med kaffe att ha på vägen och efter en ordentlig snöröjning gav jag mig av. Jag stannade vid några tillfällen på parkeringar och drack lite kaffe. När det är så där halt vågar jag inte hålla på med en massa annat när jag kör. Även om jag kan dricka kaffe i sömnen så tar jag inga risker. Det var väldigt lite trafik ute. Kändes skönt. Mötte en del tung trafik, men åt mitt håll blev jag bara omkörd av en långtradare då jag stannat i en P-ficka.

När jag kom hem började jag ed att gå ut och fylla på solrosfrön i Restaurang Svarta katten och hans vän. Sedan gjorde jag ett par skinkmackor och drack massor av Cola zero. Jag var helt uttorkad, hade inte vågat dricka något alls utom lite kaffe på jobbet. Det är helt klart opraktiskt att bli kissnödig när man är inne på isoleringssal.

Snön låg i trädgården, men det var inget mot snömassorna i Eksjö.

Det här inlägget postades i Eksjö, Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö. Bokmärk permalänken.

7 svar på Ända in i märgen

  1. Ingrid skriver:

    Tänk att ni har så mycket snö! Här är det bara regn som gäller. Det regnar mer eller mindre mest helat tiden.
    Ha en fin fredag!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      I Växjö r snön borta igen. Får se omm den är kvar i Eksjö när jag kommer dit imorgon eftermiddag.

      Kram

  2. Micke skriver:

    Älskar ju snö men ogillar att köra i det, efter två ”vinterkrockar” för många år sedan så jag har ju utvecklat någon slags fobi för det, kommer nog alltid att sitta i inom mig.

    Trevligt med ”restaurangen” för fåglarna där, hade det när vi bodde i hus en gång i tiden, riktigt trevligt ju.

    Tillönskar dig en fin fredagskväll.

    • Kraka skriver:

      Tack! Fredagskvällen var bra. Ska försöka få lite plugg gjort nu när det är lördagskväll, eller fortfarande eftermiddag.

      Katterna har verkligen nöja av sin restaurang. Sitter i fönstret och tittar. Fåglarna kommer så fort det ljusna och sedan är de där hela tiden tills det skymmer.

      Ha en fin lördagskväll!

  3. Znogge skriver:

    Vilka intensiva arbetspass du har men det är i alla fall skönt att det generellt fungerar bättre på din nuvarande arbetsplats.

    Visst är det stor skillnad på 20 kvm. Sonen får 20 kvm mindre när han flyttar men vill man som singel ha en lägenhet i centrala Stockholm då har man inte råd att köpa stort.

    Kram

    • Kraka skriver:

      Ja, det är skönt att det är ordning och struktur. Höll på att bli lite galen på hur det fungerade, eller inte fungerade, i Växjö.

      Nej, inne i stan har man inte råd att bo. Jag bor ju ute i Husby, Kista som är ett lågstatusområde. Jag bor i bostadsrätt och tycker det fungerar bra trots allt. Men visst har det förändrats under åren. Jag flyttade dit året jag fyllde 26 så jag har bott där länge. Men bor ju inte där hela tiden förstås. Det är mer som en basstation för mig. 2017 var vi ungefär 13% med svensk bakgrund som bodde där. Gissningsvis är det kanske 11% nu. Många förstår inte det svenska sättet att leva och det kan bli rätt jobbigt mellan varven. Men jag är nöjd ändå trots allt. Jag har min stuga på sommaren där vi får bo från april till och med september.

      Kram

  4. Pingback: Tillbaka igen | Kraka

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *