Det blev inte mycket sömn, trots den tidiga kvällen på torsdagen. Jag behövde gå upp tidigt och plugga. Hade en muntlig tenta på zoom på förmiddagen.
Var sedan ute på några ärenden innan jag försökte sova på eftermiddagen. Men jag var så uppstressad att jag inte sov mer än en mycket kort stund.
Sedan var det dags för min introduktionsnatt. Jag fick ta hand om brännskadepatienten. Egentligen fick jag välja om jag skulle vara med postcovidpatienterna eller brännskadepatienten. Valet var lätt. När jag hade chansen till detta andra intropass, man får normalt bara ett pass eller ibland bara några timmar, så ville jag ha hand om en patient som tillhör den speciella patientgruppen som avdelningen har. För det är mycket i brännskadeintensivvård som är annorlunda än vanlig intensivvård. Nu har jag ju jobbat där för 5 år sedan och då fick jag nog två månader intro, eller i vart fall en månad Minns inte längre. Men för den som blir anställd, inte inhyrd, gäller lång intro. Vi som är inhyrda förväntas lära oss allt på nolltid. Är inte säker på att jag skulle våga jobba med dessa sköra, instabila patienter om jag inte gjort det förut. Ju mer man kan och vet, deto mer ödmjuk blir man för det man inte kan.
När jag rapporterat till dagkollegan var det dags att åka hem. Jag var verkligen trött. Vågade inte köra hela vägen hem. Stannade på macken i Upplands Väsby, det ligger en vid sidan av vägen där det också ligger en MacD.
Först satt jag bara i bilen och blundade. Men till sist tog jag mig samman och gick in och köpte en kaffe och en dubbelfralla med ost. Surdegsfralla. Verkligen god.
Åt i bilen och så fort jag druckit klart kaffet var jag i körbart skick igen.
När jag kom hem serverade jag mjukmat som pojkarna åt medan jag bytte till nattkläder och borstade tänderna. Sedan gick jag och la mig. Det tog inte lång tid innan jag kände tassar över kroppen och hur de gosade in sig vid mina ben. Sedan sov jag och troligen pojkarna också.
Vaknade vid 13-tiden och var tvungen att gå på toa. Det tog bara ett par minuter och jag somnade om så fort jag lagt huvudet på kudden. Sedan sov jag till strax efter 18:30.
Jag gick upp, serverade lite mjukmat och gjorde kaffe. Sedan bara satt jag i köket och drack kaffe och lät tiden gå. Svarade på bloggkommentarer och skrev kommentarer i några av bloggarna jag läste. Kollade vad som fanns på playTV och bestämde mig för att börja med det nya avsnittet av Muren.
Tinade köttfärssås, värmde med den potatis jag hade kvar från senaste koket och hällde upp ett glas vin. Efter Muren fortsatte jag med Veckans ord, ett nytt program med Kristian Luuk. Riktigt trevlig underhållning.
Gjorde kaffe och tittade sedan på veckans avsnitt av The Tunnel. Jag orkade ungefär halva. Kände att jag behövde lägga mig ner. Hoppades på ett produktiv söndag istället. Gick och la mig med ljudbok på. Troligen skulle jag somna snabbt.
*Bild från pixabay
Så spännande arbetsuppgift du fick. Låter som intressant och oerhört givande. Sedan tänker jag även på det där med zoom. Tänk för över ett år sedan och några månader. Då hade inte zoom samma funktion som idag när nästan allt sker via den kommunikationen.
Jag är inte förtjust i zoom. I alla fall inte som ersättning för diskussionsseminarium. Man missar så mycket när man inte ses IRL.
Ja, brännskadevård är en spännande del av intensivvården. Det händer ås mycket i en svårt brännskadad kropp som avviker från andra intensivvårdsdiagnoser. Jag vill gärna lära mig brännnskadevård på riktigt. Bli bra på det.
Det måste ändå vara skönt med den gedigna erfarenhet som du har.
Vi såg också ”Veckans ord” som var överraskande bra faktiskt.
Kram och god söndag!
Ja, jag börjar äntligen känna mig erfaren. Är inne på mitt 47:e år i vården. Men det finns alltid nya saker att lära mig, nya sjukdomar jag inte stött på tidigare, nya forskningsrön och så vidare. Inte minst Covid-19 är en ny upplevelse. För även om jag är väldigt trött på den och hur den påverkar våra liv så är det fantastiskt att hinna vara med om en pandemi under sin yrkeskarriär. Förra gången var 1918 och jag har av förklarliga skäl inte ens jobbat ihop med någon som var med då.
Trevlig söndag och lycka till med spårningen!
Kram
Det är verkligen inte samma sak med digitala medier som att träffas i verkliga livet men visst finns det fördelar, jag kan lyssna på allt utan att behöva vara på plats och istället vara på väg hem, eller förhoppningsvis från soffan hemma.
Men i verkliga livet hade varit mera givande, man ser ju knappt kollegorna i dessa tider under ordnade former, man ses bara i korridorerna och säger ett snabbt ”Hej”.
Brännskador har jag bara sett yrkesmässigt när en från ”Backabranden” här i Göteborg höll föredrag för många år sedan.
Att köra när man är trött är ju ett stort ”No-no”, bra jobbat av dig där.
Höll själv på att råka illa ut en gång för 25 år sedan, vaknade av att jag gled in i en trottoarkant, har aldrig kört trött efter det.
Ha en fin söndag nu Kraka.
Jag har svart bälte i att sova i bilen. En gång när jag var riktigt trött efter jobbpå Huddinge sjukhus stannade jag på MacD, gick in och köpte kaffe och något ätbart. Gick ut i bilen och fikade. Sedan skulle jag bara blunda en liten stund. Klockan 10:30 knackade en karl på rutan och frågade om jag mådde bra. Jo, det gjorde jag ju. Men det tog ett tag innan han trodde mig. Sedan körde jag hem.
Ha en bra söndag!