Plötsligt är imorgon idag och lika plötsligt är idag igår

Veckan har gått sanslöst fort. Jobbat mycket, alldeles för mycket, men nu är jag ledig tre dagar.

Tisdag natt på BRIVA och sedan två nätter på Karolinska Huddinges postop. Helgen på BRIVA. På torsdagseftermiddagen trodde jag att jag skulle få en stroke. Det ringde en skarp signal i huvudet och svartnade för ögonen när jag drack mitt kaffe innan jag skulle till jobbet. Men jag kom iväg och sedan gick det bra. Men veckan har varit jobbig, alldeles för jobbig. Ändå har man hört av sig både i måndags och i fredags och frågat om jag kan komma och jobba. Men det kunde jag verkligen inte. Sedan jag kom hem från Stojby förra fredagen har jag jobbat 149% och ändå är man inte nöjd. Suck!

Jag var som sagt ledig på måndagen, men ändå väldigt aktiv med ärenden och studier. Så vila var det väl inte så mycket av.
På tisdagen åkte jag till Brostugan för lunch, frisk luft och pluggande.

Sedan var det jobb i tre nätter. Jag var trött, sov det jag hann, vilket alltid är för lite, och kämpade på.

På fredagsmorgonen vakade jag av och sov några få timmar när jag kom hem. Skulle ta buss och pendeltåg till Uppsala för att vara med på sommaravslutningsfesten på Newmaninstitutet.

Men innan jag åkte hem tog jag vägen förbi stugan för att vattna tomatplantorna och potatisen. Kunde konstatera att potatisen var på gång. Syrenerna hade också äntligen börjat blomma.

Gräset hade växt högt och jag tog en snabbis med gräsklipparen på den gräsmatta som syns mest från vägen. Sedan stressade jag hem.

Var sanslöst trött när jag klev upp, hade väl sovit så där tre timmar. Drack kaffe, åt en macka och klädde mig. Sedan iväg till bussen.

När jag klev av tåget i Uppsala kunde jag konstatera att det var fullt med festande människor som gjorde allt utom att hålla avstånd. Höll avstånd gjorde i alla fall den lilla skara som samlats för sommarfest på skolans gård.

Studentkårens ordförande stod vid grillen. Hamburgare, vegetariska dito, halloumi och majs grillades. Så gott!

Underhållning av lärare, vaktmästare och praktikanter. Det var så trevligt!

Sedan var det meningen att jag och K skulle diska. Men vi fastnade i ett långt, trevligt samtal med vår rektor Philip. Han är så trevlig att prata med. Han är en av Jesuitpatrarna, liksom Fredrik som spelar saxofon på bilden ovan.

Enligt överenskommelse skulle min son hämta mig och jag ringde och sa att det kunde vara dags att åka hemifrån. Det var skönt att slippa trängas i kollektivtrafiken en fredagskväll.

Var helt utmattad när jag kom hem och somnade rätt snabbt. På lördagen diskade jag och bar iväg en del till återvinningen. Annars hände inte så mycket innan det var dags att åka och jobba.

Idag är det måndag igen. Sov en stund, hade tvättstugan och åkte sedan till stugan. Katterna är kvar hemma. Jag skulle åka till dem tidigt imorgon. Nu blir de istället passade av F. Det har hänt saker vid stugan jag måste hantera under morgondagen. Men det tar vi i nästa inlägg. Det här med vila och återhämtning verkar inte fungera i mitt liv just nu. Men om två veckor ska jag börja min tre veckor långa sommarledighet. Då hoppas jag få vila i alla fall lite.

Inläggets titel är inspirerad av låttiteln Suddenly tomorrow is today, suddenly today is yesterday.