En, två, tre, fyra arbetsnätter och tiden emellan

Torsdag

Trots att jag så väl hade behövt sova länge vaknade jag tidigt. Tog det lugnt, drack kaffe i sängen och gjorde inte många knop. På något sätt gick dagen. Höjdpunkten var tandborstnigen med min nya, fina tandborste. Ja, ni ser hur spännande livet kan vara… Bara för att hade jag kostat på mig lila tandcreme, trots att jag har flera tuber med vit.

På kvällen var det dags för jobb. Innan jag åkte vattnade jag, stekte blodpudding för två matlådor och packade. Sedan åkte jag.

Tog vägen förbi Willys för att köpa nya diskhandskar, det hade gått hål i de gamla, och en ny skärbräda. Den jag haft var försvunnen. Jag letade precis överallt. Ja, på rimliga ställen förstås. Hade skurit bröd på den helt nyss så den borde ju antingen varit i köket eller i diskstället utomhus. Hade någon tagit den?
Till sist ringde jag F och frågade om han råkat få den med sig då han hämtade en gammal gasolspis jag ville bli av med. Jodå, han hade tagit den. Den var ju böjd som en banan och han hade utgått från att den skulle kastas. Den hade åkt iväg med soporna.
Jag sa att det inte gjorde något, den hade varit böjd länge, flera år faktiskt, eftersom jag ställt varmt på den men att den ändå fungerade som skärbräda. Men jag kunde gott kosta på mig en ny.

På jobbet var det mycket att göra och vi satt inte många minuter. När vi satt var det för att dokumentera eller kolla på läkemedelslistorna. Det var med andra ord en natt med full rulle hela tiden.

Fredag

Åkte hem och sov. Långt ifrån så länge som jag både borde och önskade. Har helt enkelt en förhöjd nivå av stress i kroppen.

Pojkarna fick gå ut, jag vattnade och lagade till nattlunchmat. Spagetti den här gången med en färdigköpt sås på avokado. Skulle bli samma på söndagen och blodpudding på lördagen. Lite varannandagsmat.

Åkte till jobbet. Där var det lugnt. Vi hade lugnt hela natten med patienter som droppade in en i taget efter mindre ingrepp som kejsarsnitt, placentalösning (när moderkakan inte lossnar och måste ”opereras” bort), en främmande kropp i matstrupen (mat som fastnat) och ytterligare ett kejsarsnitt har jag för mig. Alla mådde bra efter sina ingrepp och hade korta övervakningstider. Ändå tyckte jag tiden gick väldigt snabbt och när klockan var halv sju trodde jag den bara var halv sex.

Lördag

Stämplade ut lite tidigare, kunde gå när dagpersonalen kom. Bytte om och förvånades ännu en gång av de barnsliga protesterna som så många verkar ägna sig åt.


Överallt ligger det begagnade kläder för att man inte ”orkat” lägga dem i smutstvättsvagnen. Ofta ligger det högar på golvet eller, som här, på bänkarna. Frågar man dem som gör så får man ofta till svar att när man jobbat hårt ska man inte behöva gå ut och lägga kläderna i smutsen. Det handlar om kanske 5 meter extra att gå.
Är det här familjen RUT? Har man någon därhemma som plockar upp smutstvätten från golvet när man inte själv orkar lägga den i tvättkorgen? I min värld är det här tonårsfasoner utförd av vuxna (?) som tycker att de inte ska behöva befatta sig med så simpelt göra som att ta hand om sin smuts. Suck!
Förekommer på de flesta sjukhus jag varit på och när jag frågade en tjej i Uppsala för ett par år sedan tyckte hon att jag skulle lägga hennes tvätt i säcken om jag kände mg störd av att hon la den på golvet vid mitt skåp. Hon förstod inte vad som var problemet och framför allt var det inte hennes problem, det var mitt. Är det så här man ska resonera i modern tid? Att man som akademiker, för det är oftast just de välutbildade som kastar kläder omkring sig, inte ska behöva befatta sig med så simpelt göra. Det har man ju tjänstefolk/städpersonal till. Städpersonalen, som inte har till uppgift att plocka klädhögar sätter gång på gång upp lappar där de vädjar till oss att lägga våra smutsiga kläder i vagnarna.

När jag kom hem gjorde jag en kopp kaffe efter att jag fixat åt pojkarna. Men jag drack bara ett par munnar. Somnade snabbt, men som vanligt vaknade jag tidigt, Efter ungefär fem timmar.

Gjorde kaffe och mackor. Satte mig i  sängen och fikade. Läste i en kommentar hos någon att det fanns en säsong av Ett fall för Vera. Det hade jag missat och jag tittade på första avsnittet.

Lyckades sedan sova ett par timmar och väcktes av alarmet. Så typisk att man alltid måste upp när man sover som bäst.

Det hade regnat, men bara cirka 3 millimeter. Men när jag gick till bilen lite senare kom ett riktigt skyfall. På vägen till sjukhuset klarnade det upp och jag fick se en stor regnbåge.

Söndag

Trots att det bara var två patienter under natten hade jag att göra. Som tur var hade jag en väldigt bra jour som spontant kom in flera gånger och kollade till vår patient som låg kvar hela natten. Det uppskattar jag. Vissa får man tjata på för att de ens ska ta en titt.

Åkte hem i mulet och kyligt väder. I regnmätaren var det 10 millimeter, inklusive dem från kvällen. Inomhus var det 20 grader men kändes kyligt. Hade jag inte varit så trött skulle jag eldat lite för att få bort fuktkänslan.

Innan jag skulle sova drack jag kaffe och åt en rostad macka med ost. Pojkarna fick både torrfoder och mjukmat och högg in med frisk aptit.

Lyckades sova runt sex timmar, även om jag var vaken en kort stund efter fyra. Det kändes ändå ganska okej.

Gjorde kaffe och två rostade mackor och satte mig i sängen. Ute var det molnigt med partier av blått. Jag förberedde mig inför sista natten innan några lediga dagar.

Det här inlägget postades i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stockholm: Huddinge Postop, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

2 svar på En, två, tre, fyra arbetsnätter och tiden emellan

  1. Znogge skriver:

    Men du milde tid! Hur svårt kan det vara att se till att smutskläderna hamnar där de ska? I min värld är det en självklarhet och så borde det vara för alla vuxna tänker jag. Men det är som på mitt jobb. Folk dräller sina kaffemuggar överallt i stället för att sätta dem i diskmaskinerna. Hur svårt kan det vara tänker jag…

    Kram och god måndag!

  2. Ingrid skriver:

    Med den här bostadsbristen vi har tror jag att ungdomarna bor kvar hemma alldeles för länge och är vana att de har en mamma som plockar upp efter dem. Jag läste om något kollektiv som inte tog in andra nya medlemmar än sådana som bott i egen lägenhet och det gör de nog rätt i.
    Hoppas att sista natten också varit lugn!
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.