Imorse hade jag fri sovning (alltså sova tills jag vaknade utan att ha något alarm på). Även om jag vaknade upp några kortare stunder så var klockan 11:45 innan jag vaknade på riktigt och klockan 12:00 gick jag upp.
Jag behövede nog verkligen sova ikapp. Har sovit alldeles för lite på senare tid. Men så här i skrift ser det ju nästan lite galet ut.
Drack kaffe och åt rostade mackor medan jag lyssnade på gårdagens sommarpratare professor Ingemar Skoog. Mycket intressant om äldre och åldrande och bra musik. Det är han som myntat uttrycket 70 är det nya 50. När det gäller livsstil är det absolut så. Jag minns när mina föräldrar fyllde 50 och även deras vänner och bekanta. Man såg på 50-strecket som en övergång till ålderdomen och en mycket typisk 50-årspresent var en käpp med silverkrycka (handtaget, den där böjen, i silver för den som inte är så bevandrad i käppar). Det var förresten en sådan metallkrycka som en patient försökte slå ner mig med på ett av Stockholms sjukhus. Jag ska inte berätta vilket, det är kanske att gå över gränsen. Men det var otäckt och jag skrek på hjälp och räddades av arbetskamrater. Jag hade tur för patienten i fråga hade svårt att resa sig ur stolen. Men jag stod upptryckt i rummets hörn och det hade kunnat gå illa. Det löjliga var att hen var inte arg på mig personligen utan på sjukvården i allmänhet och troligen även på livet.
För att återgå till mina föräldrars 50-årsålder så är det 60 år sedan pappa fyllde 50 och 58 år sedan mamma blev 50. Alltså bara runt 60 år sedan. För den som är 20, eller till och med 30, är det nog väldigt svårt att förstå hur otroligt mycket livet förändrats på de här åren. Betydligt mer än de 60 åren bakåt från 1961.
Pojkarna fick gå ut och jag värmde diskvatten och diskade. Det var ju bäst att passa på när vädret var bra.
Tog in pojkarna och la upp mjukmat. Packade ihop det jag skulle ha med mig och tog med soppåse och kasse med återvinning. Sedan åkte jag iväg, först till sopmoloken och återvinningsstationen nere vid Kolonikiosken och sedan hem till människobyn.
På vägen, eller omvägen, var jag på IKEA. Skulle ha två saker men de hade bara den ena. Så jag får återvända en annan gång.
Mogna rönnbär, det första hösttecknet. Men augusti är en sommarmånad. Så det så!
Hemma kollade jag posten, hämtade ett paket och fixade sedan håret. Tog ett skönt skumbad och klädde mig sedan och åkte för att shoppa. Då var klockan redan 21.
På Stora Coop i Bromma Blocks köpte jag diverse saker, bland annat mjukmat, diskmedel, bröd och kaviar. Naturligtvis köpte jag sushi också, ett av deras paradnummer. Men den fick ligga i kylen till en annan dag när jag kom hem till stugan.
Det var riktigt mörkt när jag parkerade någon gång mellan 22 och 22:30. Pojkarna väntade på mig och blev glada när jag kom hem.
Jag kröp upp i sängen med ett glas rött och ostbågar. Båda pojkarna ville smaka och fick varsin ostbåge. Egentligen i saltaste laget för dem, men en var tål de nog. Kingston snodde Orvars och han fick en ny.
Ännu en dag hade runnit iväg. Mest saker som måste göras, rutin. Imorgon vankas några nöjen i alla fall. Ska bli trevligt för sedan är det snart jobb igen.
*Titeln är en av versraderna i Colours av Joan Baez
Så skönt att du tillät dig att få sova ikapp lite. Du hann ju ändå med mycket innan dagen var slut.
Käppen är verkligen en vanlig skojpresent på 50-årsdagar. Åke fick en, men jag slapp.
Ha en fin onsdag!
Kram, Ingrid
Idag är den nog mycket av en skojpresent. Men 1960 var många arbetare helt slut i sina kroppar när de fyllde 50.
Vi är så mycket friskare och piggare idag, men jag kan inte låta bli att reta mig lite på att man (eller i alla fall jag) kan se tabeller på hur min pension kommer att utvecklas om jag jobbar tills jag fyllt 80 år. Vem kom på den idén att lägga in sådana tabeller? Förut var det tills man fyllt 70. Suck!
Kram
Det stämmer bra det med åldrarna tycker jag. Förr var 50-åringarna rejält gamla medan i dag arbetar många över pensionsåldern och är aktiva längre. Skönt i alla fall att du fick sovit i kapp lite i alla fall.
Kram och god onsdag!