Flytt i ösregn – Nionde dagen i Franska Guyana

Det regnar alltid här eftersom det är regnskogsklimat. Men regnet kommer i skurar som är relativt kortvariga och däremellan är det hur varmt som helst. Men just på onsdagen, den dagen vi skulle flytta, vräkte regnet ner först  hela natten och sedan hela dagen ända fram till kvällen. Vi som hade tänkt oss att den där flytten mellan hotellen skulle gå enkelt och smärtfritt. Det är gångavstånd mellan hotellen om man är lite van att gå. Det är vi.

Jodå, det gick väl smärtfritt i och för sig. Men inte gratis. Vi fick helt enkelt ta en taxi för att inte bli genomdränkta. Det är inte direkt billigt att ta en taxi här.

Vi checkade ut på gamla hotellet klockan 12:00 och åkte sedan till det nya där vi skulle checka in 15:00. Men vi blev så väl bemötta och det märktes att det var ordning och reda. Man kollade både vaccinbevisen och passet tog man kopior på. På det gamla var man inte intresserad av vare sig det ena eller andra när jag checkade in.

Vi fick vårt rum, trots att vi var 2½ timme för tidiga och gick upp. Eller gick gjorde vi inte, vi tog hissen.

Rent och snyggt på rummet. Ett trevligt rum. Balkong har vi också, men det visste jag ju eftersom vi beställt det. Men just då när vi kom var det inte aktuellt att sitta där. Det regnade kraftigt, vilket ju kunde varit mysigt. Men regnet hade dragit till sig myggor stora som flygplan. Mygg sprider denguefeber, gula febern, zika och malaria. Gula febern är vi vaccinerade mot, det är obligatoriskt för att få komma in i landet. Men i skuggan av covid19 har ingen varit intresserad av att se vaccinbeviset. Jag försökte visa det för en tjänsteman, men han viftade bara bort det och sa att det var han inte intresserad av. Han ville se min pcr-test och mitt covidvaccinpass. Hmm…. gula febern är faktiskt väldigt farlig med stor dödlighet. Så de borde inte slarva med det. Men det är klart, man smittar väl inget om man får det. Inte primärt i alla fall. Denguefeber kan också vara dödlig, det finns inget vaccin och man kan bli sjuk i varierande grad. Jag har hört att om man får det en andra gång är sannolikheten att man dör stor. Men jag vet faktiskt inte. Tropikmedicin är tyvärr inte min superkraft. En gång hade jag en dröm om att jobba på det stora tropiksjukhuset i London. Jag hade också en annan dröm, att bli så kompetent att jag kunde få jobb på ett brännskadecentrum. Man kan inte få allt. Vad är väl en bal på slottet… Typ.

Vi var, och är, rätt trötta och vilade på rummet medan regnet öste ner. Men fram mot kvällen klarnade det upp. Vi behövde äta och kollade först matsedeln i restaurangen. Men det kändes inte prisvärt alls. Men det är en skön avslappnad atmosfär här och vi trivs.

De två översta bilderna är utsikten från vår balkong. De undre är åt andra hållet och julgranen står i receptionen.

Vi kände att någon längre promenad skulle det inte orkas med så vi bestämde oss för att gå till vår pizzeria igen. Nu har den verkligen blivit just det, ”vår” pizzeria. Man känner igen oss och vi fick ett sådant där stämpelkort där man stämplade även tidigare gånger. Nu kommer vi väl inte att hinna gå dit 10 gånger, men gesten var ändå uppskattad av oss. Lite hemkänsla. Vi har ännu närmare till pizzerian från nya hotellet.

Jag åt en Hawaii, minns inte vad F åt. Men vi åt varsin pizza och trots att jag sagt att jag nog inte ville ha en hel pizza så gick den ner med förvånande lätthet.

På vägen hem slank vi in i en affär, som också ligger nära, och jag köpte öl och chips. F köpte något liknande. Jag hittade sådana där utstickare med siffror för 5½ Euro. Har kollat på sådana hemma och de brukar vara betydligt dyrare och det är verkligen inget man behöver ha något fint märke av. Det är därför det aldrig blivit av att köpa hemma, de brukar kosta ett par hundra minst. Har jag tur kanske jag kan hitta en uppsättning bokstäver också till ett facilt pris.

Ett hus med vacker, blommande buske på vägen mellan hotellet och pizzerian och affären.

Hemma kollade jag klart på veckans Halv åtta hos mig och knaprade chips och drack en TsingTao.. Sedan somnade jag.

Det här inlägget postades i En arbetsfri månad 2021, Franska Guyana 2021, Livet, Mammason, Resor. Bokmärk permalänken.

7 svar på Flytt i ösregn – Nionde dagen i Franska Guyana

  1. Znogge skriver:

    Vilken otur att det regnade så otroligt mycket när ni skulle byta hotell men vädret rår vi inte över. Skönt att ni är nöjda med ert nya boende. Stämpelkort på pizzerian är ett gott betyg tycker jag även om ni inte hinner utnyttja några fördelar.

    Gula febern är jag också vaccinerad mot. Det var ett krav för att besöka vissa vissa delstater i Brasilien så det var bara att slå till. Är man över 60 så är det inte självklart att ta vaccinet men jag befann mig på rätt sida när jag vaccinerades.

    Kram och och ha det fortsatt gott!

    • Kraka skriver:

      Ja, lite otur att det var en regndag just då. Men idag är vädret som vanligt igen. Varmt, sol och nyss en häftig regnskur som gått över igen. Det är rätt molnigt idag vilket är skönt. Tror inte balkongen är så njutbar i gassande sol.
      Jag vaccinerade mig mot Gula febern 2002 då jag skulle på resa i Peru. Men på den tiden sa man att det gällde i 10 år och därför hade jag inte koll på var jag har det gula vaccinpasset från den tiden. Så jag har vaccinerat om mig inför den här resan. Men man sa att jag inte skulle få besvär alls av sprutan eftersom jag redan var vaccinerad. Man säger nu att den gäller livslångt. Vaccinet är med försvagad levande virus så F fick veta att han kunde bli ordentligt sjuk efter en eller två veckor. Men det verkar inte vara så farligt. Jag kan dessutom inte minnas att jag blev sjuk då jag tog min första gången. Den tog jag på vaccinationsmottagning eftersom de som ger den måste vara certifierade av WHO. Alla andra vaccin inför Peruresan fick jag recept på och tog ut på apoteket och sedan gav man mig sprutorna på Transplantation där jag jobbade. Men efter den gången har jag gått till vaccinationsmottagning. Det var väldigt mycket jobb med att lägga upp det där vaccinprogrammet eftersom man inte kan ta vissa sprutor samtidigt, det måste gå viss tid emellan osv. Men jag jobbade ihop med en intresserad läkare, som förresten jobbar kvar på transplantation, och vi satt och klurade ihop med näsan i FASS.

      Åldersgräns var inget som vi hade på tapeten nu, det var liksom bara att göra eftersom det står att man inte blir insläppt utan. Jag är ju en bra bit över 60.
      Men nu är det gjort och jag kommer säkert att ha nytta av just den vaccineringen igen. Om det nu blir fritt att resa igen. Jag känner mig rätt uppgiven för tillfället….

      Kram

  2. Ingrid skriver:

    Så oturligt att det regnade när ni flyttade, men det ordnade sig ju i alla fall. Hoppas att ni kommer att trivas bättre på det här hotellet. En fin julgran har de ju i alla fall och fin utsikt har ni från balkongen.
    Hoppas vädret bättrar sig tills i morgon!
    God Jul!
    Kram, Ingrid (som håller på och kokar risgrynsgröt)

    • Kraka skriver:

      Ja, det var onödigt att det regnade just då. Men så kan det vara.
      Det är ett annat stuk på det här stället. Lite annat folk som bor här. Inte Gucci- och Armanifolket. Om jag ska vara lite elak. Här ser folk ut som vi och är klädda som vi. Det är också lättare att kommunicera, man verkar ha bättre engelskakunskaper.
      Vi fick en bra frukost med ägg, yoghurt, bröd, marmelad och frukt. Kaffe och te också. Personalen är vänlig och det finns mängder med omdömen på webben just om att personalen är så trevlig. Det stämmer.

      Risgrynsgröt lär vi inte få här. Det får vänta tills vi kommer hem. Men på det hela taget går det ingen nöd på oss.

      God Jul Ingrid!
      Kram

  3. irene skriver:

    Önskar er en God Jul och hoppas ni har en spännande resa
    Massa kramar från oss och tassarna

  4. Pingback: Problem, lösningar och nya problem – Tionde dagen i Franska Guyana | Kraka

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.