En resa och en ledig dag

Efter tre arbetspass, två kvällar och en dag, var det åter dags för lite ledigt. Den här gången bara en dag, en dag jag tillbringade i Göteborg.

Gick upp, som jag tyckte tidigt, men kände mig ändå stressad på slutet eftersom jag bestämt mig för att ta god tid på mig ner till stationen. Ett beslut som visade sig vara helt riktigt.
Dels var det rena skridskoisen ute och dessutom tog jag fel väg i mörkret. Men jag hade god tid på mig och behövde inte oroa mig.

Vet inte om jag ska påstå att stationen ligger nära eller långt bort från vandrarhemmet. Ungefär 5500 steg. Drygt hälften av vad man anses behöva gå för att hålla sig frisk. Som ett minimum av vardagsmotion alltså, för egentligen är det alldeles för lite rörelse totalt sett på veckobasis. Tyvärr hinner väl de flesta inte gå så många steg.

Jag hann dricka kaffe och äta en bagel på stationen innan mitt tåg skulle gå. Det var kallt och ruggigt ute. Först fick jag resa upp till Falköping och sedan byta tåg där. Känns verkligen som en omväg, men åker man tåg får man hålla sig till spåren.

B kom och mötte mig på stationen och föreslog att vi skulle ta bussen hem till henne. Egentligen var det meningen att vi skulle göra stan och sedan gå ut och äta. Nu blev vi hemma hos henne tills det var dags att ta bussen tillbaka till stationen. En lyckad och lugn dag.

Vi började med kaffe och mackor. Till sist varsin hembakad kanelbulle. Fikastunden tog sin tid eftersom vi hade mycket att prata om. Vi hade inte setts sedan före pandemin.
Sedan satte vi oss i soffan och delade på en flaska Prosecco med lite nötter och chips.
B gjorde sedan en sen lunch, eller tidig middag, det min son skulle kallat lupper (lunch-supper). Pulled pork med tillbehör. Ett franskt vin till det. En kopp kaffe och en bit cheesecake efter maten.

Sedan var det dags att återvända till stationen för att göra samma resa i omvänd ordning.

Det var mörkt när jag var tillbaka i Jönköping. Egentligen hade jag velat ta en buss hem, men jag vet faktiskt inte hur man gör. Troligen är det väl någon app man måste ha. Ni anar inte hur trött jag är på alla dessa appar man numera måste ladda ner för att åka kollektivtrafik. Telefonen blir överfull om man rör sig på olika håll i landet. I många av dem måste man dessutom ladda in pengar som inte sällan har ett minimibelopp och sedan är låsta i appen. Trots att man kanske aldrig mer kommer att åka just där. Det är i alla fall något som var bättre förr: Man kunde betala sin resa på plats i bussen. Suck!

Jag traskade på i mörkret och kom till sist hem. Tog en vända in på en Coop mitt inne i stan och köpte bröd till frukosten. Men annars traskade jag på.

När jag kom hem var jag helt slut. Benen och ryggen värkte. Jag har inte haft så här ont i ryggen sedan jag fick barn och var tvungen att bära barn, barnvagn och alla matkassar med mera fyra trappor upp utan hiss. Den gången slutade det med en ambulansfärd när jag en morgon inte kunde ta mig ur sängen eftersom ryggen låst fast sig i ett böjt läge.
Om man nu inte vill vaccinera sig för sin egen och andras skulle och för att sjukvården ska fungera så föreslår jag att man ser till att hålla sig någorlunda normalviktig. Intensivvårdspatienter är i de allra flesta fall överviktiga, inte sällan mycket överviktiga, och väldigt tunga att lyfta och vända. Har man dessutom många arbetskamrater som är kortare än man själv tvingas man till en ogynnsam arbetsställning modell fällkniv.

Jag klädde mig i pyjamas och borstade tänderna. Sedan började jag titta på På spåret. Men jag gav upp efter ungefär halva. Sedan sov jag i drygt 10 timmar.

Nu är det lördagsmorgon. På programmet står lite lördagsmys i lugn och ro med kaffe och playTV. Bland annat På Spåret, andra halvan. Sedan en dusch, pluggande och fixande av matlådor för de närmaste dagarna. Har egentligen ett ärende till Asecs också, men jag tror det får vänta till på måndag. Orkar inte!
Under helgen ligger två arbetsnätter i planeringen och tid för sömn. Ska försöka sova en del på eftermiddagen inför natten också.