Långfredagen, en helt profan variant

Påsken är egentligen min kyrkohelg. Men eftersom jag ska jobba resten av påsken bestämde jag för ett tag sedan att nöja mig med att gå i mässan på Skärtorsdagen och i övrigt ägna mig åt profana sysslor.

Fri sovning och en lugn morgon. Sedan satte jag den där degen jag behövde och när den jäst gjorde jag brödet jag skulle ta med mig.

När brödet var klart gick jag en promenad för att kolla var det hade brunnit i tisdags. Jag hade fått ett sms från en vän som berättade och sedan läste jag i tidningen om det. Men trots att jag var utomhus upprepade gånger kände jag inte ens lukten av brandrök. Men i tidningen stod det att bebyggelsen i Husby var hotad. Det var en otäck känsla för jag har ju sett på TV hur snabbt elden spritt sig vid de senaste årens bränder. Men jag skulle nog vilja påstå att det inte var någon fara så långt bort som där jag bor. Men man vet ju aldrig. Hur som helst så vattenbombades elden och till sist fick man den under kontroll. Då hade mer än 84 000 kvadratmeter brunnit.

Det var verkligen ett stort område. Men det var bara gräs som brunnit och om några månader kommer det inte ens att synas att det brunnit där. Men det var bra nära att ett av koloniområdena strukit med. Brandgränsen gick bara ett par meter ifrån deras staket.

Polisen flög över området vilket inte alls är något konstigt. Men när de fick syn på mig som fotograferade med min mobil började de hovra över mig och höll koll. Jag vet faktiskt inte hur pass bra de ser från helikoptern. Men något slags kontroll hade de väl när de tyckte det var värt att hovra över huvudet på mig i dryga 5 minuter. Kanske var det till och med 10 minuter för de åkte först iväg en stund och kom sedan tillbaka och hovrade över mig. Men området är inte skyddsobjekt, i alla fall inte sedan militären lämnade området 1970, och det är inte förbjudet att fotografera brandområden så länge som man inte gör intrång eller kränker någon enligt GDPR eller på annat sätt. Men ute i orten är vi misstänkta vare sig vi gjort något eller inte. Jag kände mig väldigt medveten om att jag saknade ID-handlingar och att, eftersom jag skulle på middag, inte hade tid att sitta frihetsberövad de 6 timmar de får ta in folk utan anledning. Nåja, de flög iväg utan att landa och fråga mig vad jag gjorde där. Annars var platsen idealisk för att landa en helikopter.

När jag kom hem insåg jag att det var dags att byta om. Fixade till mig och valde min nya gula klänning med dito kofta.

Åkte sedan mot Södertälje. Hade förväntat mig att det skulle vara mycket trafik, men det var inte värre en vilken lördag eller söndag som helst. (Jodå, jag vet att det är fredag. Men den kan väl räknas som just lördag eller söndag i sammanhanget.)

Jag hade en kasse med lite påskgåvor med mig och påskbrödet jag bakat på förmiddagen.

Det bjöds inte på någon speciell, traditionell påskmat. Däremot åt vi entrecote och potatisgratäng samt gröna ärtor. Till det bjöds julmust. Som dessert varsin glasstrut.

Senare drack vi kaffe och åt tårta som M hade gjort. Hon gör alltid så fina tårtor.

Till sist blev det ändå dags att åka hem. Jag ville inte att det skulle bli alltför sent och var hemma strax före 21. Tiden var med andra ord inte ens i närheten för att jag, eller min bil, skulle förvandlas till en pumpa.