Vägen syns mig så lång…

Rubriken är inledningen till Regniga natt och det är precis vad det gör, regnar. Fortsättningen lyder som följer: … som en lång tröstlös gång. I och för sig visste jag att det var runt 95% risk för regn, men jag hoppades ändå att det inte skulle bli just idag när jag tänkt börja måla. Tiden är knapp nu. Det är inte mitt fel, hade man gjort panelbytet rätt från början hade huset varit målat för länge sedan. Det har varit så många regnfria dygn den här sommaren. Men nog har det varit en lång, tröstlös gång med den här husrenoveringen.

Jag vaknade tidigt av att det regnade. Gick upp och gjorde kaffe och åt några knäckemackor. La mig en stund igen och slumrade till, men bara 47 minuter (säger sömnappen). Hade gott kunnat sova ett par timmar, det hade nog inte skadat.

På eftermiddagen, mellan ett par regnskurar, åkte jag iväg till H. Det var uppehållsväder ända tills jag svängde in på hennes gata. Jag fick springa lite sista biten för att inte bli alltför blöt.

Vi började med varsitt glas öl och pratade en stund. Sedan var det dags för middag, Kyckling Jakob med ris, tillagad av Findus. Jag hade bidragit med en flaska rött jag hade i stugan.

Vi hann prata en hel del över maten innan det var dags för efterrätt. Chokladglass bjöds det på, inte det sämsta minsann.

Så småningom flyttade vi in i vardagsrummet och jag fick mig en kopp kaffe. Men till sist var det ändå dags att åka hem. Det var mörkt och lockade inte. Gick ner och tog Tvärbanan till Gullmarsplan och sedan T-banan till Skarpnäck.

Hemma i stugan var det varmt. Alldeles för varmt och jag satte på fläkten och satte mig framför den. Så var den lördagen i stort sett slut.