Det bästaste jag vet

Idag var jag bjuden på lunch. Men innan dess hann jag både diska och göra några inköp för en kommande kortresa. Men idag var dagen då jag var bjuden på lunch.

Eftersom jag behövde bilen på eftermiddagen så åkte jag bil ut till Ekerö. Det visade sig behändigt och bra eftersom det fanns en besöksparkering som inte var alltför dyr.

Det var Å, som jag känt ganska länge, som bjudit in mig för att äta sillbullar med korintsås. Det är min absoluta favoriträtt. Första gången jag åt sillbullar var jag 5 år och föll direkt för denna husmanskost.

Bordet var vackert dukat och Å hade ansträngt sig för att jag skulle känna mig välkommen. Vi satt en stund på balkongen innan det var dags att äta.

Maten dukades fram. Jag fick smaka på såsen innan den hälldes upp. Det hade inte gått att få tag på korinter och Å hade använt sultanrussin istället. Men det spelade ingen roll för smaken alls.

För den som tror att sillbullar är som fiskbullar så vill jag bara säga att så är det inte. Det är snarare som pannbiff. Fast med sill då förstås. Korintsås är en sötsur sås som har sin alldeles speciella smak.

Efter maten fick jag kaffe och en LCHF-kaka. Jodå, den var spännande. Men inte riktigt min grej. Om jag uttrycker mig lite milt. 🙂

Tiden gick snabbt och trots att jag förlängde den redan från början väl tilltagna parkeringstiden blev det dags för mig att tacka och gå. Å följde mig till parkeringen.

Jag åkte sedan till Bromma Blocks och gjorde inköp för morgondagen. Köpte också lite sushi till kvällen.

Väl hemma i stugan, dit det tog mer än lång tid på grund av trafiken, vattnade jag först lite och plockade sedan ihop en balja äpplen. Satte mig och skalade och skar dem för att dels göra en äppelpaj till imorgon dels en extra ifall jag skulle behöva den att bjuda på.

Satt sedan ute med sushi och vin tills det började skymma. Sushin hos Stora Coop i Bromma Blocks håller hög kvalitet. Men med tanke på priset får jag nog räkna det som lite lyx. Men det kan man väl unna sig så här i slutet av sommaren.

Jag tog en promenad till sopmoloken och återvinningen. När jag kom tillbaka satt en koltrast på min trapp. Den hoppade iväg och jag pratade med den. Den hade inte den där riktigt typiskt gula näbben och jag funderade på om det kunde vara en annan fågel. Men så är det nog inte. Man ska kunna se på rörelsemönstret om det är en koltrast eller stare. Men det är bara hanar som har gul näbb kunde jag läsa mig till. Läste också att de tycker om havregryn så jag la ut ett lite gryn. Men då hade fågeln gömt sig i buskarna. Tror de sover där.

När det blev mörkt gick jag in.Satte mig i sängen en stund innan jag släckte lampan för att sova.