På begäran: Reflexioner om ett TV-program och frågan om surrogatmödraskap

Min värld är full av möten med olika människor, tragik, sjukdom och död. Men naturligtvis också glädjeämnen när det går bra.
Av förklarliga skäl kan jag inte skriva om den delen av min vardag. Trots att den utgör en så stor del. Ibland tangerar jag mitt arbete, men just bara tangerar, och är då noga med att varken anhöriga eller patienten själv ska förstå att jag vårdat just honom eller henne.
Vården är full av etiska spörsmål och dilemman. Speciellt inom intensivvården där vi vårdar de allra sköraste när de balanserar på den tunna tråden mellan liv och död.
Under mina år har jag varit med åtskilliga gånger då vi avslutat vården och stängt en respirator i närvaron av patientens närmaste. Jag har också varit med då livet lämnat någon som inte haft någon vid sin sida annat än vi som vårdpersonal. Åldersspannet har varit brett. Vissa har levt sitt liv länge, men många har varit unga. När små barn dör är det extra tungt.

Jag har också flera vänner med både psykisk och fysisk ohälsa och andra stora problem. Inte heller om det kan jag berätta öppet. Trots att det ibland nästan tömmer mig på energi när jag försöker finnas till hands och stötta.

Jag har valt att använda min blogg som en webblog, en dagbok på nätet, öppen för alla att läsa och kommentera. Jag kan förstå att man kan tycka det blir väldigt mycket av vardagslunk och ytligt myspys när de tunga bitarna faller bort. Som introvert person behöver jag också mycket egentid mellan det tunga och då blir det inte alltid så spännande. När det gäller TV-program är det inte så att jag bara ser serier och lättsamt. Men vissa program väljer jag bort. Ibland för att ämnet inte intresserar mig, men minst lika ofta för att jag inte trivs med programledaren. Naturligtvis är jag smickrad av att mina reflexioner efterfrågas.

Fredagen den 17 mars sändes programmet Carina Bergfeldt där frågan om surrogatmödraskap togs upp. Carina Bergfeldt har ett program där hon bjuder in gäster till sin soffa för att prata. Jag hade inte sett programmet, Carina Bergfeldt är inte en av mina favoriter. Hon spelar inte alls i samma division som duktiga journalister som, för att bara nämna ett par, Malou von Sivers och Janne Josefsson. Programmet är ofta flamsigt och ger intryck av brist på seriositet. Men smaken är olika och programmet passar säkert många.

Just den här kvällen var bland andra Micael Bindefeld och Nicklas Sigurdsson gäster. De fick frågan och berättade om hur de rest till USA för att hyra en surrogatmamma. De hade haft en barnlängtan och skaffat sin son på det sättet.
De lyfte surrogatmödraskapet och framhöll att det var en hel industri där man kunde känna sig fullkomligt trygg. Man fick välja vem man ville ha som skulle bära barnet och man fick också välja ut vilka gener som barnet skulle ha. Man flamsade bland annat om att man ville ha ett barn med bollsinne. Programmet har blivit anmält. Det har också debatterats i media för sin oseriösa hållning.

Man presenterade idén som om det här med att bära någons barn är som vilket jobb som helst. Man kallade henne ”magmamman” och pratade om att man hyrt hennes livmoder. Även påståendet att denna kvinna helt frivilligt ville hjälpa män som lever ihop att få barn skorrade rejält. För vad vet man om frivillighet. Precis som i all trafficking säger den utnyttjade kvinnan det hon blivit lärd att säga. Det finns en rad etiska problem som inte alls belystes i programmet. Istället flamsades det och ställdes fåniga, ovidkommande frågor.

I Sverige är surrogatmödraskap olagligt. Frågan har diskuterats och sista ordet är säkert inte sagt ännu. Man tänjer gränserna för hur man kan utnyttja människor allt mer.Det är en marknad där det råder en dikotomi med de fattiga på ena sidan och de rika på den andra. För vi ska inte inbilla oss att det här är en alltigenom altruistisk handling där pengar inte har betydelse. Så naiv får man inte vara.

Det är högst problematiskt när människor i vårt land reser utomlands för att kringgå den lagstiftning som råder i vårt land. Detta oavsett om det handlar om köp av prostituerade, sexuellt utnyttjande av barn i länder där det är tillåtet eller olagliga organköp. Något jag stött på i mitt yrke då den transplanterade fått komplikationer.
Att ta sig rätten att utnyttja andras kroppar är oetiskt, ja oförsvarbart, och blir inte mer varken etiskt eller försvarbart bara för att man reser till ett annat land med en annan människosyn.

I min värld är surrogatmödraskap trafficking. Man kan ha olika åsikter, som alltid. Men låt oss ändå vara överens om att frågan är alltför komplex och allvarlig för att flamsas kring i ett underhållningsprogram en fredagskväll.