Unnade mig en ganska ledig söndag

Trots att jag var så trött när jag la mig och för en gångs skull hade fri sovning vaknade jag redan halv sju. Hela kroppen skrek av trötthet men jag kravlade mig upp och gjorde kaffe och två frukostbröd med ost. Jag åt min frukost, lyssnade på ljudbok och var vaken 1½ timme. Sedan la jag mig ner och somnade i stort sett genast.

Nästa gång jag vaknade var drygt 2½ timme senare. Kände mig väl inte helt utvilad, men det var skillnad. Från att ha känt mig sjuk, förkyld och helt förkrossad kände jag mig ”som vanligt” igen. Så där lite lagom trött och sliten.

Efter att gjort en ordentlig koll på nyhetssajterna gick jag upp ännu en gång och gjorde en repetition på morgonens frukost. Men bara nästan. Den här gången blev det rutbröd och rökt medvurst (tror jag att det heter), jag kallar det prickig korv. Det är en kvarleva från barndomen, tror aldrig mamma sa annat än just prickig korv.
Med tanke på vad klockan var så fick denna andra frukost tjäna som lunch.

Funderade på vad jag skulle använda min söndag till. Den kommande veckan var i stort sett detalplanerad och jag kände för att unna mig något. Inte mat eller någon ”sak” utan någon aktivitet som skulle tära på min tidsbudget. Men ge energi och mat för själen.

Eftersom jag ville ta det lugnt och slippa stressa innan jag skulle ut bestämde jag mig snabbt för vad jag skulle göra. Klockan var över 12 och de flesta museer stänger 16 på söndagar, de flesta andra dagar också förresten. Men Fotografiska har öppet alla dagar till klockan 23:00. Dessutom hade de flera intressanta utställningar på gång.

Eftersom det var gott om tid bestämde jag mig för att hantera tiden på följande sätt:

• Förlängd andra frukost/lunch och under tiden ljudbokslyssnade.
• Skrev Fem en fredag.
• Tog badet jag inte orkade igår. Efter eldningen så var jag knappast ren nog att gå på museum och vistas bland folk.
• Pluggade medan håret torkade.
• Klädde mig för en eftermiddag på museum och kanske middag ute.
• Plockade ihop det jag ville ha med mig.
• Gick till T-banan och åkte in till stan.
• Passade på att fylla på mitt enkelbiljettskort. Hade bara två biljetter kvar och det är alltid bra att det finns uppladdade på kortet. SL är ett företag jag inte litar på och därför inte vill ge tillgång till mitt bankkonto.

På perrongen grälade en kille högljutt med sin flickvän i mobilen. Ja, jag tror att det var en flickvän, det skulle ju kunnat varit en pojkvän förstås. Helt klart var att det var ett relationsgräl. Tråkigt nog gick han in i samma vagn som jag och satte sig relativt nära. Grälet fortsatte. Det är så pinsamt att tvingas överhöra den här sortens privata samtal. Saker som inte var för mina öron. Jag varken kände eller kände igen honom men någon kanske gjorde det och då blir den ju än pinsammare när han lämnar ut sin partner. För det var mycket av ”du är sån”, du gör så”… Suck!

Jag bytte vid T-centralen och åkte sedan till Slussen och gick därifrån bort till Fotografiska.

Det var en solig och fin dag och Stockholm visade sig från en av sina bästa sidor. Lite kallt kanske, men vissa år blir det ju inte varmt förrän i maj.

Fotografiska museet ligger i en byggnad från tidigt 1900-tal där det ursprungligen varit tullhus.

Jag köpte min biljett, eller för att vara mer exakt ett medlemskap som är ett årskort. Man tjänar in det snabbt, på tre eller fyra gånger tror jag. Jag har haft ett för många år sedan, men inte förnyat det. Men nu ska jag vara i Stockholm mer och kan gå dit lite då och då.

Det var fem olika utställningar på gång. Men jag besökte bara den som heter In Bloom. Jag ville inte stressa igenom utan istället smälta intrycken.

Det var fjorton fotografer som medverkade i den utställningen. Den som vill veta mer kan gå in på länken. Jag har lite dålig koll på vem/vilka som står för vilka foton. Tror det står mer på hemsidan. Annars kan man alltid försöka googla konstnärerna.

Den här nedersta ingick i ett 8½ minuter långt bildspel som var väl värt tiden. Eftersom det inte fanns någon bänk att sitta på, det brukar ju göra det på museer när det är något som man bör titta på lite längre, satte jag mig på golvet. Konstnären är Esther Teichmann.

Vackert och talande rätt in i själen. Bestämde mig för att ta en paus efter första varvet.

Gick upp två trappor till restaurangen. Bad om att få ett bord med utsikt. Det fick jag. Fick också en meny och bestämde mig för att beställa svampsoppan.

Bad om att få bröd till, det ingick inte. Men visst vill man väl ha lite bröd till soppa? Soppan var helt delikat. Jag drack ett vitt österrikiskt vin till.

När jag ätit smuttade jag på ytterligare ett glas vin och pluggade under tiden jag hade den fina utsikten att fästa blicken på.

Innan jag gav mig av hemåt gick jag ett snabbt varv på utställningen igen. Jag var alldeles ensam i lokalen. Förutom en personal som pysslade med något i ett rum med trädkonst och fågelkvitter. Så rofyllt!

Ute var det fortfarande sol trots att det redan var kväll. Jag älskar den här extra ljusa timme vi får i och med sommartiden.

Gick raka vägen till T-banan vid Slussen och åkte hem. Jag blir helt uttröttad av att vara bland så många människor. Numera orkar jag inte ljuden, intrycken och trängseln. Jag är helt avvand från Stockholmsmiljön. Har ju i egentlig mening inte bott hemmahemma sedan före 2020 när pandemin kom. De perioder jag är hemmahemma är jag sällan ”på stan”.

När jag kom hem orkade jag inte mer än att sätta mig med ljudbok och sedan lägga mig ner. Somnade redan vid 21:30-tiden.