Dagen efter helgen

Så här på natten mellan måndag och tisdag känns helgen avlägsen. Att den var arbetsintensiv har väl ingen missat, men däremot var den inte jobbig. Om man med jobbig menar att det hände en massa saker. Det var ”bara” väldigt många patienter och mycket att göra. Det var huvudsakligen postoperativa patienter, men många. Vi hade svårt att räcka till fastän vi var full styrka.

På måndagsmorgonen åkte jag hem till Södra Ljunga och hann sova 1 timme och tre kvart innan det var dags att rafsa ihop mina saker och bära ut i bilen. Frågade om det var bråttom, men det var det inte, så jag hann dricka kaffe och äta frukost innan jag städade rummet.

Klockan 11:59 satt jag i bilen och letade fram en bok för att lyssna på. Det blev Fråga aldrig om Marianne av Carolina Neurath. Sedan åkte jag mot Långserum. Det är 11 mil enligt min gps, eller 10,8 för att vara exakt.

När jag kom fram lämnade jag sakerna i bilen, utom handväskan och kassen med dator och böcker. Sedan bjöd L på kaffe. Hon hade köpt kakor. För min skull. Kanske minns ni att jag skrev om bristen på kakor senast jag var här och att vi drack kyrkkaffe så jag kunde få mig en kaka. Eller två.

Vi satt vid bordet och pratade några timmar och sedan lagade L middag. Hon bjöd på halloumistroganoff, rårivna morötter och ris. Till det ett par glas rött.

Jag bar in mina saker från bilen, i alla fall tror jag att jag gjorde det efter att vi ätit. Minns inte, var lite trött. Kan ha gjort det före middagen, men det tror jag inte.
Bäddade i alla fall medan L duschade. Det minns jag. Men jag började bli trött.

Vi tittade på Morden i Sandhamn, veckans första avsnitt, och sedan sa vi godnatt. Jag sover i hennes soffa så jag behövde bara välta ner mig och dra upp täcket. Hade ju redan bäddat och klätt mig i pyjamas.

Vaknade tio i två och på den vägen är det…
Antar att jag kommer att sova igen. Men när är oklart… Ska försöka lyssna lite på ljudbok och se om det hjälper.