Maybe It’s Because I’m a Londoner – Dag 4

Vågade inte ha fri sovning, var rädd att det skulle bli stressigt om jag vaknade sent. Men jag vaknade före alarmet så det var ingen fara.

Började dagen med kaffe och den russinbulle jag hade sparat för att ha som förfrukost.

Jag gillar just de här bullarna. Lite som ett wienerbröd kanske, men inte lika smuligt.

Efter kafffet packade jag och tog sedan en dusch. Klädde mig och kollade jag inte glömt något. Här gällde det att komma ut ur rummet i tid, man hade tagit en rejäl deposition som jag verkligen inte ville bli av med.

Lämnade in min resväska på förvaring på hotellet och gick sedan ut. För första gången var det fint väder med sol och varmt. Annars har det varit mulet och kallt hela tiden.

Gick ner till Bayswater Road, över gatan och in i Hyde Park, eller egentligen Kingston Garden, vilket alltså är en annan del av parken än där jag gick igår. Men de är numera som en enda park.

Började med frukost. En betydligt povrare än riktig engelsk,men i stort sett lika dyr. Dessutom visade det sig vara sådant där surdegsbröd som jag egentligen inte gillar. Men jag blir ju mätt av det. För mätt, står mig upp i halsen större delen av dagen.

Det var massor av folk i parken och fullsatt på serveringen. Blev tvungen att sätta mig i skuggan. Så då åkte tröjan på igen.

En bred gata genom parken där folk cyklade, åkte bil (!), joggade och promenerade med sina hundar.

Det här ser man överallt. Olika minnesplatser för  Prinsessan Diana. Det råder inget tvivel om vem engelska folket anser vara deras rättmätiga drottning.

På den här plattan med Diana och tre barn står prinsarnas namn. S det var ju rätt givet att man utgår från att pojkarna är hennes söner och därför funderar över vem flickan är snett framför Diana.

Jag funderade en hel del över flickan och frågade till sist en av dem som vaktade i parken. Nej, det är inte prinsarna, det är tre barn vilka som helst. Han berättade att han tyckte det borde finnas en skylt som berättar det för han får ofta frågan vem flickan är och om Diana hade en okänd dotter.

Äntligen fick jag syn på en ekorre. Den drack vatten ur dammen och befann sig där en bra stund.

Blandningen av vallmo och blåklint är så vacker. En och annan prästkrage hade smugit sig in också.

Kensington Palace där Charles och Diana bodde och där sedan Diana fick bo kvar även efter skilsmässan. Idag bor bland andra Prins Edward med hustru samt Prins William med familj där. Det var jättelång kö för att komma in på visning. Jag avstod, sådant kan man ägna sig åt en regnig dag.

Ytorna är enorma. För picnic, lek och rekreation. Visst, vi har Hagaparken men där har man ju spärrat av det mesta numera.

Det här kallar jag gräsklippare! Där ligger min lilla ”hushållsapparat” helt klart i lä.

Jag lämnade parken och gick till The Swan. Var väl egentligen inte hungrig, men insåg att jag behövde äta något inför resan.
En mycket god tomatsoppa med lite bröd. Ett glas rött till det. Det var mer än 8 timmar tills jag skulle köra bil.

Gick tillbaka till hotellet och hämtade min väska. Gick till tunnelbanan och påbörjade resan ut till Gatwick.

Den här gången var det något med min stickade tröja säkerhetsmänniskorna störde sig på. Vet faktiskt inte vad. Ibland undrar jag om de inte stör sig för störandets egen skull. Något jag aldrig sett förut var att många, kanske alla?, som hade resväskor som handbagage var tvungen att tömma allt och lägga i de där plastbackarna. Man skrek och ryade med folk. Även med mig om min tröja. Här var det inte service som gällde. Det var maktutövande. Man fick också en massa obegripliga, motstridiga order om vad man skulle göra och hur man skulle gå. Jag har varit i London många gånger, och på andra platser i världen. men aldrig varit med om en så onödig aggressivitet. Jag blev i alla fall genomsläppt efter att min stickade tröja fått göra en egen färd genom kameratunneln. Det finns inge logik i vad man hänger upp sig på. Det kan vara precis vad som hest. Suck!

Ännu en gång bestämde jag mig för att äta, eller snarare fika, för att fördriva tid. Men här blev det verkligen ett exempel på att saker inte blir som an tänkt sig med ändå blir bra trots allt.

Det är inte alltid lätt att hålla koll på vad saker heter när och fjärran. Beställer man en ”toast” i Sverige får man för det mesta en varm macka med ost och skinka. Men i England får man ju förstås, vilket jag ju egentligen visste om jag tänkte efter, rostat bröd. Så det var två rostade skivor bröd med två smörpaket som dök upp ihop med mitt svarta kaffe.
Ärligt talat vet jag inte om det jag tänkt mig heter Croque Monsieur i England, eller om det bara är i länder med latinska språk. Jag får väl prova någon annan gång…

Till sist  blev det dags att gå till gaten och sedan om bord på planet. Jag hade fått en fönsterplats och som tur var var mittenplatsen ledig. För den unga kvinnan, alltså inte ett barn eller tonåring, grisade med sin medhavda smörgås och det tog en bra stund innan hon fick fram en servett och torkade bort smör och dressing som hon hade i ansiktet. Sedan fortsatte hon hela resan med att smaska med öppen mun och verkligen bete sig äckligt. Så osmakligt!

Jag tittade ut genom fönstret och kunde följa en spektakulär solnedgång.

Vi landade nog i tid tror jag. Glömde kolla. Min väska kom strax innan jag nådde bagagebandet och jag spran sista biten för att fånga den innan den skulle ta ett varv till. Sedan gick jag den långa vägen genom Arlanda till terminal 4 där jag skulle hämtas av Benstocken. Man håller på med något vägarbete utanför terminal 5 och därför kan inte bussar hämta där.

Jag pratade med F i telefon, han var ute och gick med Snufflan, och vi bestämde att ses vid McD och äta varsin burgare. Alla tre, Snufflan äter burgare utan tillbehör men med bröd.

Jag hade egentligen längtat efter ett varmt skumbad, men var alldeles för trött och gick och la mig istället. Somnade ganska snabbt.

Maybe It’s Because I’m a Londoner är inspelad av många artister. Här är det Flanagan & Allen som sjunger