Födelsedagshelgen – Dag 3

Tänk att det ska vara så svårt att sova länge när man planerat det. Vaknade redan tio i sju. Men det var som det var och lika bra att gå upp och dricka kaffe.

Korna kom förbi utanför köksfönstret på väg till sitt dagbete och som den storstadsbo jag är gick jag ut för att fota.

Eftersom det är stort kalas med många förberedelser har L:s dotter och man avbytare den här helgen. Jag pratade en stund med honom innan jag gick in.

Väl inne igen var det dags för arbete. Lök skulle skalas och skivas tunt. Jag fick låna en riktigt vass kniv.

Ni har väl hört den sorgliga historien om löken…

…jag gråter lika mycket varje gång.

Medan jag skar lök bakade L det glutenfria brödet. Hon bakade i muffinsformar och det såg riktigt trevligt ut.

Hon inte bara bakade bröd, hon kokade quinoa också. Den skulle bli som sallad och tillbehör till köttet.

När vi blandat i dressingen blev det riktigt gott. Innan smakade det inte mycket. Den skulle sedan dekoreras.

Vackert i julens färger, rött och grönt.

Jag började plocka ihop mitt sovläger i vardagsrummet. Men sedan kom L och sa att hon skulle lägga sig och vila 30 minuter. Jag hakade genast på idén och la mig i soffan en stund.

Maten skulle hämtas inne i Vaggeryd klockan 15. L och jag åkte dit och var lite tidiga, men det gick bra ändå. Medan allt packades in i bilen tittade jag på de mognande rönnbären, ett säkert tecken på att hösten är på väg.

Vi åkte hem igen och hjälptes åt att bära in maten. Potatisgratängerna skulle in i ugnarna och de stora faten med kött skulle in i kylen.

Nu gick tiden snabbt och jag skyndade in i duschen och klädde mig sedan i den klänning jag valt för festen. Halv fem drack L och jag varsitt glas vin av det som fanns kvar från vår kräftmåltid kvällen före. Sedan var det dags att gå ut och mingla med gästerna som dök upp vartefter.

Till minglet bjöds det en vinbål med jordgubbar och som tilltugg snittar. Bål och snittar är alltid gott.

Vid 18-tiden var det dags att sätta sig till bords och efter en presentation av oss gäster fick vi gå och hämta mat och dryck.
Det fanns mycket mat så ingen behövde gå hungrig. Potatisgratängen var hur god som helst och quinoasalladen vi gjort var lyckad.

Presentbordet fylldes på och det behövdes ytterligare ett bord för att allt skulle få plats. Dessutom var det inte alla presenter som hamnade på bordet. A, L:s dotter, fick en stor, fin kanin. Jag har glömt vad rasen heter, men den var så mjuk och go att klappa.

När alla ätit klart var det dags för ett quiz . Frågorna var supersvåra och jag tröttnade snabbt. Det var det fler som gjorde hörde jag. Men det gjorde inget, vi pratade om lite annat under tiden.

Det blev dags för kaffe och tårta och när alla tagit för sig höll jag det tal jag planerat och läste Kahlil Gibrans ord om vänskapen.

Det var mycket folk och då blir det lätt lite för stimmigt för mig. Men regnet gjorde också sitt till och jag smet in när jag ätit min tårtbit och druckit ur min kaffekopp. Sedan stannade jag kvar inne och gick inte ut mer. Jag frös och kände motvilja mot att gå ut och bli genomblöt. Det gick ju inte att förflytta sig till tältet utan att först gå genom regnet.

L kom in och sedan även M, som också sover här inatt, och K, en tjej till som bor i Norrahammar. Vi satt och pratade och jag drack kaffe och M te. L hämtade in tårta till oss och vi hade riktigt mysigt. Men till sist blev det sovdags. Klockan var nästan två innan jag var klar att lägga mig.