Igår, tisdag, lämnade vi hotellet klockan 10:30 för att åka till flygplatsen. Redan dagen innan hade vi lämnat tåget och resan med Roas Rail-Shongololo. Vi tillbringade den sista natten på det ärevördiga Victoria Falls Hotel, ett hotell från kolonialtiden och som stod färdigt 1905.
Idag vid 13-tiden var jag hemmahemma. Trött, men väldigt nöjd med min resa. Det kommer att komma inslag i bloggen från resan, men jag behöver sortera bilder och smälta alla intryck. Jag ska dessutom ut på ännu en resa om 10 dagar.
Det drog igång redan när jag klev innanför dörren. Gick igenom posten och sedan hamnade jag först i 30 minuter telefonkö och fick prata med en så inkompetent person så jag funderade på om han var någon praktikant med handikapp. Vissa företag har ju det som en samhällsinsats. Men han var nog bara väldigt korkad förstod jag sedan nät jag suttit 40 minuter och väntat vid mitt andra samtal. Då fick jag prata med en mycket trevlig kvinna som dessutom verkligen var just kompetent. Hon mailade sedan till rätt person och denna ringde mig senare. Vi ska höras imorgon och då ska jag få hjälp med mitt ärende. Han jag pratade med först svarade i stort sett ”det vet jag inte” på varje fråga jag ställde.
När jag var klar i telefon tog jag ett långt, varmt skumbad. Sedan satte jag mig och vilade lite. Jag hade sovit så dåligt i flygstolen så det blev inte mer än någon timme sammanlagd sömn. Sömnappen räknade inte ens min slummer som lätt sömn.
Skrev lite på datorn och klädde mig sedan och letade efter mina nycklar till stugan. Trots att jag bara varit borta 16 dagar så kom jag inte ihåg var jag lagt dem. Eller var jag lagt väskan för att vara noga.
När jag hittat det jag behövde åkte jag. Tog vägen förbi Stora Coop i Bromma Blocks och tänkte på hur snabbt vardagen blir som vanligt igen.
Köpte bröd, Castello Marquis (ost) och munkar. Sedan åkte jag till stugan. På vägen hann jag prata med B-M en stund.
Blev jätteförvånad när bommen var stängd när jag kom fram. Hade inte riktigt fattat att det är höst på riktigt. Troligen stängde man väl den 15:e eller något sånt. Det var mörkt, väldigt mörkt, och stilla. Men det lyste i någon stuga längre bort på vägen.
Gjorde kaffe och ett par mackor och satte mig i sängen med datorn. Tittade på Maria Wern på playTV. Imorgon får det bli fri sovning.
Lejon som vilar efter en måltid på elefant i Hwange nationalpark i Zimbabwe.
Kan tänka mig att det har varit en intressant och trevlig resa så jag ser fram emot att få lite glimtar från din resa.
Sedan är det så att man kommer snabbt in i vardagen och allt vad som krävs igen. Hoppas att du får tala med en vettig person i morgon i alla fall.
Härligt att ännu en resa väntar så nu gäller det bara att ladda om.
Kram och sov gott!
Välkommen hem igen! Tänk att du har fått se lejon i verkligheten och säkert väldigt mycket annat spännande. Jag ser fram mot rapporter från vad du upplevt är du får tid till det.
Kram, Ingrid
Tack!
Ja, vi var omringade av 11 lejon. De var mätta och belåtna och låg och vilade. Det var tur för när vår safariguide skulle åka därifrån backade han på en stor sten och fastnade. Han fick hjälp av två andra guider medan vi fick hålla koll på vad lejonen gjorde. De reste på sig och tittade på oss, men sedan la sig de flesta ner och några gick iväg åt andra hållet. De hade en tagit en liten elefant som de kalasat på och hade massor av mat kvar som några av dem vaktade. Så de var inte sugna på turister just den dagen.
Kram
Det vore jättekul att läsa om din resa!
Undrar om vi är i Japan samtidigt? För det var väl till Japan nästa resa går? Vi reser till Tokyo den 9/10. Men först har vi 3 veckor i Vietnam, Nu i Hoi An.
Ha det!