Nästan bara vila – Tredje resan till London dag 2

Det var bestämt redan på förhand att vi skulle ha fri sovning. Jag var utmattad och behövde verkligen både sova ut och ta det väldigt lugnt.

Det blev en lång frukost med kaffe åt mig och ostmackor. Petter dricker inte kaffe, jag tror han drack Cola zero. Vi pratade och funderade lite kring vad vi skulle göra under dagen.

Jag behövde i alla fall tvätta håret och passade på att ta ett bad. Tyvärr var vattnet inte speciellt varmt och därför blev det inte den njutning jag hoppats på. Vi fick senare under dagen veta att varmvattenberedaren givit upp andan och inte fungerade.

Till sist enades vi om att ta bussen till Wellcome collection, ett museum inriktat på medicin och hälsa. Man inte bara visar utställningar och håller föreläsningar, men ger också stora bidrag till forskning.

Åka buss i London är ett bra sätt att se mycket av stan, men det tog sin tid. När vi kom fram började vi med ett besök i cafeterian.

Jag valde choklad med vispgrädde och mashmallows samt en baguette med ost. Den var väldigt mättande. Speciellt ihop med den överdådiga chokladen.

Man hade en utställning om skönhet, The Cult of Beauty som vi la mest tid på. Många bilder, videos och texttavlor. Handlade både om synen på skönhet nu och historiskt. I alla tider har kvinnor, för det är övervägande kvinnor även om undantag finns, plågats och plågat sig för att passa in och behaga. Precis som nu. Bland annat fanns fokus på Brazilian Butt Lift, ett ingrepp med hög dödlighet.


Ovan ett axplock ur bildmaterialet

En stege helt gjord av människohår

En märklig skapelse av saker med skönhetsanknytning som konstnären tagit med från sin, nu avlidna, mammas hem.

Efter varsitt glas rött tog vi sedan hissen upp till nästa våning och tittade på en permanent utställning med fokus på människan. Det fanns mycket att se där, men jag föll för de här två. Dels en skyddsklädd docka som visar hur många av oss var klädda under pandemin. Dels ett mycket vackert porträtt av en skyddsklädd intensivvårdssjuksköterska. Jag tycker det porträttet är så vackert.

När vi lämnat utställningen gick vi, till fots, genom ett universitetsdistrikt. Vi såg bland annat huset där Charles Darwin bott och arbetat. Men det Petter ville visa mig var det här:

Platsen för den första anestesin (sövningen) i England. Året var 1846.

Vi slank in på en pub där jag drack Cola light innan vi skulle ta T-banan för att ta oss till restaurangen där vi skulle äta middag.

Fläskfilé, kanske, men jag skulle vilja påstå att det var skinkstek. Jag valde till rödkål som tillbehör. Mycket gott!
Till maten delade vi en flaska rött. En måltid är inte komplett utan dessert och vi bestämde oss för att dela en Sticky Toffee Pudding med en stor kula vaniljglass.

Jag drack en kopp svart kaffe till efterrätten. Sedan var det dags att gå hemåt. Mätta och belåtna och det var skönt att det var nära hem.

Det här inlägget postades i En arbetsfri månad 2023, Livet, Resor, Teater, museum, kultur, musik. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *