Ute var det grått, väldigt grått, och väderprognosen var skurar. Men vad annat kan man vänta sig. Det regnar väl alltid i London…
Hur som helst ville jag ha fri sovning även denna dag och hade därför bestämt att inte följa med Petter till kyrkan där han skulle tjänstgöra klockan 11:00. Vi skulle ju till midnattsmässan senare på kvällen och för min del räcker det med ett kyrkobesök. I alla fall när jag har en så pass stor sömnskuld. Behöver ladda inför vårterminen som kommer att bli tuff.
När Petter gått drack jag kaffe och åt frukost aningen senare. Skrev sedan ett par blogginlägg och tog det lugnt. Det var vad jag hann medan han var borta. Tiden rann iväg väldigt snabbt och jag hade med nöd och näppe hunnit tvätta mig och fått på kläder när han kom hem.
Trots att jag haft en lugn morgon/förmiddag sov även jag när Petter tog en tupplur. Det var faktiskt både skönt och välbehövligt med en extra halvtimme.
Jag började titta på På spåret. Men sedan bestämde vi oss för att gå iväg till affären och köpa mat.
När vi kom hem tittade vi på Disney*s jul, som Petter hade inspelat. Jag drack lite rödvin under programmet.
Det känns som en viktig tradition och jag kan inte låta bli att bli lite ledsen när man skriver om att SVT nog inte kommer att ha råd att visa programmet i framtiden.
Sedan var det dags att äta. Räkmackor. Här är det inte tal om traditionell julmat. På gott och ont…
Efter maten hann vi vila lite och sedan bytte jag om för kvällen. Vi skulle på midnattsmässan.
Vi tog bussen till Petters församlingskyrka. Vi skulle vara där lite tidigare för att byta ut de liturgiska färgerna. Under adventstiden är det lila och under julen vitt.
Lägg nu märke till att krubba när tom. Jesusbarnet är ännu inte född och i en riktig julkrubba ska det inte finnas något barn förrän på julnatten. (Jag brukar anse att det är okej att lägga barnet i krubban vid julaftonsbönen eftersom vi i Sverige firar jul en dag tidigare. Men det är inte teologiskt rätt).
När mässan började bars Jesusbarnet in och lades i krubban. Det var Fr Sam, Petter och en man klädd i röcklin som tågade in. Jag tror han i röcklin är diakon, men det vet jag inte. Jag har träffat honom när jag varit där vid tidigare tillfällen, ett eller två. F och jag var på högmässa i somras.
Gudstjänsten tog en dryg timme. Den är upplagd i samma ordning som en svensk högmässa och är man en van kyrkobesökare så känner man igen sig.
Efter gudstjänsten passade vi på att få ett kort taget, vi behövde ett för att skicka som julhälsning till vår gemensamma vän Harriet.
När bilden var avklarad minglade vi lite med församlingen bak i kyrkan och jag klappade hundarna som var med. Två labradorer, en var blindhund åt honom som spelade orgel och den andra var pensionerad men man hade behållit den som husdjur. Två mycket trevliga hundar med tillhörande lika trevliga människor. Det var också två mindre hundar som bodde inne i prästgården. Jag tror inte de var inne i kyrkorummet under mässan utan kom sedan för att hälsa.
När församlingen gått blev jag medbjuden in till prästgården på ett glas champagne. Petter skulle sedan sova över där eftersom han skulle tjänstgöra i tidig mässa på juldagen.
En Uber beställdes åt mig, vid den tiden går ingen kollektivtrafik, och jag kom hem snabbt. Blev avsläppt nästan utanför rätt port. Det var mörkt och chauffören hade svårt att se husnumren. Han stannade utanför nummer 29 och erbjöd sig att backa. Men jag sa att jag kunde klara mig själv till nummer 25. Vi önskade varann Merry Christmas och jag gick in.
Var inte speciellt trött och gjorde kaffe och en knäckemacka som jag sedan åt medan jag tittade klart på På spåret. Klockan var runt tre när jag släckte för att sova.
Ja, så är det. Krubban ska vara tom och glädjande nog är det så i våra kyrkor här. På det personliga planet fuskar jag dock. Jag och min pappa brukade alltid se midnattsmässan från Rom men i går orkade jag inte. Lite synd men…
God fortsättning och kram!
Läst ikapp här och nu inser jag att själva förberedelserna för att kunna ta sig ombord på flygplanet är det största stressmomentet på en resa, antar jag iallafall i all ödmjukhet.
London är allt ett fint resmål, står på vår ”att göra lista” sen några år tillbaka, man kan inte åka dit för många ggr helt enkelt.
Ha nu en fortsatt fin vistelse Kraka.
Len (han i röcklin), var ministrant. Jag var liturgisk diakon, det var därför jag hade dalmatika på mig 🙂