Att rädda liv, en del av min vardag

Efter gårdagens arbetskväll och nattens sömn vaknade jag av att det var en väldig fart på katterna. Något for i golvet och jag undrade vad det var.

Gick upp och gjorde kaffe, serverade mjukmat och satte mig. Då fick jag se att Orvar hade en mus i munnen. Den levde och lyckades smita och båda katterna jagade den. Sedan var den omväxlande i Orvars mun och i Kingstones. Men båda bar den så försiktigt så den kunde släppas ut levande. Efter att ha vilat ut på trappen en stund så sprang den iväg. Ännu ett liv hade räddats, den här gången utan intensivvård.

Ute sken solen och jag chansade på att flytta måndagens tvättid. Kanske, kanske blir det sol då också och jag kan jobba lite i trädgården.

Tiden innan jobbet ägnade jag åt lite playTV och pluggande. Skulle ta bilen och stanna till vid affären på vägen. Har inte kommit i ordning och behövde något till min kvällslunch.

Igår hände något märkligt. När jag hämtade bilen parkerade en bil några platser bort. Sedan kom han fram till mig och sa, eller frågade, om det var platsen jag stod på som var min eller plats 24 eftersom jag stått där tidigare i veckan. Jag sa lugnt och sakligt att jag stod på min plats, att jag hyr den och att jag inte stått på plats 24 någonsin. Han envisades med att jag visst stått där och jag sa, i lite skarpare ton, att det hade jag inte. Om det stått en röd bil så var det en annan röd bil. Då gick han.
Jag vet inte vad han egentligen ville. Om det var ett sätt att ta kontakt så var det både märkligt och helt fel. Jag blev rejält irriterad på honom. Han anklagade mig för att stå på andras hyrda platser. Suck, dubbelsuck och trippelsuck på en och samma gång. Karlar är märkliga många gånger. Om det var sant att han också hyr en plats och har en stuga i föreningen så måste han ju för fasen veta att jag inte stått på någon annan plats än min egen. Eftersom han ju tydligen håller koll på mig och min bil. Vad jag är trött på folk som ska hålla koll på mig i den här föreningen!

Hade ett bra arbetspass. Trots det var det skönt att åka hem och nu är jag ledig tills på torsdag. Mycket ska hinnas de dagarna, men av det inbokade finns en hel del trevligheter.

Unnade mig en lördagskaka, en päronbiskvi.

Det här inlägget postades i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

2 svar på Att rädda liv, en del av min vardag

  1. Znogge skriver:

    Så skönt att musen kom ut helskinnad ur stugan.
    Alltså vad är det för fel på vissa människor? Varför tror de att deras uppgift är att hålla koll på varandra likt en extrapolis. Det är väl klart att man vet vilken plats man har och står på den.
    Önskar en god söndag!
    Kram

  2. Micke skriver:

    Härligt att den lilla musen kom undan med endast förskräckelsen, så kan det gå ibland, bra jobbat av dig.
    Förstår att du blev irriterad där, sådant störde jag mig också på när vi hade bil, alltid nån idiot som skulle intressera sig för vem som stod var, man står ju ändå på sin egen menar jag.

    Kaffe och kaka är grejer det. 😉

    Ha det bäst nu Kraka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *