Måndag
Trött, hade sovit knappt 6 timmar, men behövde komma upp. Gjorde kaffe och serverade mjukmat. Plockade fram en risifrutti och satte mig med ljudboken. Lyssnar just nu på Döden är en man av Per Lindeberg.
Gick in till grannen i 1:an och blev bjuden på kaffe. Hade turen att hennes vän dök upp med en påse munkar och jag fick en vaniljmunk till kaffet. Så gott!
Skyndade sedan in och hämtade min packning för dagen och åkte till jobbet. Hann in på apoteket där jag köpte nya lila mellanrumsborstar och den ena sortens specialtandcreme, den som bara finns på apotek.
Med facit i hand blev det sedan ett bra pass, men det började lite rörigt. Blev placerad på isoleringssal. Patienten skulle flyttas till avdelning när det fansn plats, men det gjorde det inte.
Plötsligt fanns det plats och i flygande fläng skulle patienten förberedas för flytt. Det skulle komma en ny patient på en annan sal som jag skulle ta emot. Men innan dess skulle jag och min omvårdnadsassistent ner i källaren och byta kläder. Snabbt skulle det gå. Vi hann.
Det mesta var redan förberett både på salen och på akuten och när jag önskade mig en central infart var jouren direkt med på noterna och fixade det. Sedan var det bara ren IVA-rutin resten av kvällen.
Rapporterade till min nattkollega och sedan gick jag, kom iväg en liten stund tidigare, kanske fem minuter. Tyvärr har jag inte flex i mitt anställnigsavtal och får istället löneavdrag. Men jag orkar inte bry mig. Sedan åkte jag hem till stugan.
Började med att servera mjukmat, en halv portion och drack sedan kaffe. Därefter städning av toaletterna.
När jag kom tillbaka in gjorde jag ännu en kopp kaffe och serverade andra halvan av mjukmaten. Då hade Kingston sett mig djupt i ögonen och jamat om att jag inte gett dem tillräckligt med mat. Det går inte att lura en katt.
Drack mitt kaffe och fixade tandrengöringen. Sedan var det mer än dags att sova. Behövde upp tidigt på tisdagen för att få tidsbudgeten att gå ihop.
Tisdag
Halv nio var jag hemma i stugan igen. Då hade jag tränat och tisdagshoppat. Att jag gick upp tidigt behöver jag väl knappast skriva.
Temperaturen ute var precis lagom och jag drack kaffe ute innan jag gick in och pluggade en timme. Sedan packade jag min lunchlåda och började förbereda mig för att åka till jobbet.
Det blev ett intensivt arbetspass, när jag gick hem efter en halvtimme övertid var jag helt slut.
När jag kom hem låg ett papper i brevlådan med en anmärkning om att det var ogräs på min parkeringsplats. Snacka om att ha olika perspektiv på livet och vad som är viktigt. Medan jag jobbat hårt för att försöka rädda ett människoliv och försökt ge stöd åt gråtande anhöriga har andra gått runt och skrivit anmärkningar om ogräs. Så tramsigt!
Ska rensa imorgon, men först ska jag sova efter att jag varvat ner. Är så trött!
Ja, lite perspektiv på livet och vad som är viktigt vore verkligen på sin plats. Det innebär alltså att någon går om kring och kontrollerar så att allt ser ut som det ska och om inte delas reprimander ut. Ja, det är väl bara att ta itu med det men dina insatser på sjukhuset tycker jag var mer värda än lite ogräs. Hoppas du har sovit bra och fått lite nya krafter.
Kram och god onsdag!
Ja, det finns två förtroendeuppdrag man kan få. Dels att kontrollera att det inte växer ogräs i gruset på parkeringsplatsen. Eftersom jag inte hade bilen igår så måste man böjt sig ordentligt för att se att det var ogräs.
Det andra, eller om det ska rangordnas, det första uppdraget är att kontrollera att det är ordning på tomten enligt deras subjektiva krav. Häcken ska vara klippt och det får inte vara ogräs på vägen utanför tomtgränsen. En del av dessa kontrollanter går med linjal och mäter häcken.
Jag fick ju anmärkning på min tomt och ska kollas om under juli. Men jag gör det jag hinner och orkar. Hela våren, sedan mitten av januari, har mina krafter gått åt till den här varinfektionen i käkbenet, ett slags benröta, och det jag skrivit är bara en bråkdel av vårdbesök och tandvård. Dels för att det är privat, dels för att det inte är superintressant för mina läsare att höra varje detalj. Jag hade inte ont innan man började rota runt, men sedan har jag haft jätteont. Trots det har jag både jobbat och pluggat. Ogräset har däremot haft en fristad hos mig.
Ha en fin onsdag!
Kram
Visst, jag kan förstå att det är önskvärt att man håller en hyfsad ordning men att gå runt och mäta låter totalt galet i mina öron. ”En man som heter Ove” gånger tio! Usch och fy, vilka två hemska uppdrag som absolut inte hade passat mig. Som vanligt är alltid lagom bäst och inget mår bra av att gå till överdrift! Suck, säger jag bara.
Kram och det samma!
Man kan verkligen ha olika perspektiv på vad som är viktigt och inte. Jag förstår dina känslor när du fick se den där anmärkningen.
Jag träffade en så trevlig äldre sjuksköterska i dag som sommarjobbade på Visby lasarett. Jag tror att hon sa att hon kom från Västervik. Hon kunde konsten att ta ett blodprov utan att det kändes. Det är inte alla som kan det minsann.
Hoppas att du har en fin onsdagskväll!
Kram, Ingrid
Ja, perspektiv är en spännande utgångspunkt. Det är så många som inte förstår att livet är olika för människor, att vi lever under olika villkor. Det är det som är så synd att man inte kan berätta vad vi gör och vad som händer under ett arbetspass. Det blev lite ögonöppnare under pandemin, men det föll snabbt i glömska hos ”folk där ute”.
Ha en fin dag Ingrid!
Kram
Käre tid så mycket bekymmer folk har, måste ha väldigt mycket egen tid med att hinna kolla alla andra.
Lida hade kunnat ha bättre väder, vet inte hur ofta vi varit där genom åren men nu mer sällan, och HS har fått mina livräddande insatser fast inom annat yrke. Och forskning så att diagnoser kunnat ställas som inte gick innan mina känsligare metoder, men visst, man pratar inget om det.