Ännu en dag med den fyrbenta

Det regnade och regnade och klockan var över ett på natten innan jag tvingade ut Snufflan för att kissa. Hon gillar inte regn.

Eftersom jag sovit lite middag efter vår regniga vandring tog det tid innan jag somnade, klockan var nästan tre. Så trots att jag sov till tjugo i tio så nådde jag inte upp till mina sju timmar.

Katterna fick sin mjukmat, jag tog ut Snufflan lite snabbt för kissning och hämtade vatten. Hennes skål var tom och jag fyllde på med torrfoder. Är inte säker på att det är hon som ätit allt, Kingston är där och snor mat titt som tätt. Men Snufflan började ju den här vistelsen med att springa ut i köket och stjäla katternas mat. 😀

Redan medan jag drack mitt morgonkaffe såg jag svarta moln torna upp sig. Hade redan igår kväll bestämt mig för att inte åka till någon led utan istället satsa på en långpromenad på gångvägarna i området. Men först skulle jag klippa gräset. Om jag hann innan det började regna.

Det är verkligen inte konstigt att jag har ont i hela kroppen. Jag är, ända sedan jag var barn, extremt känslig för lågtryck.  Antingen var jag barometer i ett tidigare liv eller så blir jag det i nästa.

Lyssnade på Jennie Walldéns sommarprogram medan jag drack kaffe. Men sedan var det dags att fånga den här dagen innan den fångade mig.

Några smultron.

Idag blev gräset klippt. Det tog inte så lång tid och hade hunnit torka efter senaste regnet. Det finns inte på kartan att jag skulle få för mig att dra runt en elgräsklippare i regn eller regnvått gräs.

Ett värdigt alternativ till att ha flaggstång och flagga.

Tjugo i två traskade vi iväg. Idag var det omgivande grönområden och gångvägar som var målet. Kändes som att de var för mycket skrik för lite ull att åka iväg långt och sedan få vända på grund av regn. Som igår.

Det finns hur många grönområden som helst i Stockholm om man bara tar sig tid att leta upp dem.

Vi följde gång-/cykelvägen utefter Örbyleden.

Vi gick och gick… förbi Hökarängen och Bandhagen, svängde upp mot Svedmyra och passerade Svedmyra centrum och hamnade slutligen i Tallkrogen. Då kom regnet.

Det fick bli T-banan från Tallkrogen med byte i Skärmarbrink. Snufflan var så duktig när hon åkte T-bana. Dessutom var hon trött, vi hade gått nästan 1 mil, så hon orkade nog inte skälla och morra ens i fantasin.

Vi klev av i Skarpnäck och gick till Nathalie’s. Jag beställde vatten till Snufflan och ett glas rött till mig och bad att få se på menyn.

Beställde en pastarätt med strimlad oxfilé. Den var stark och god. Maten är fantastisk och Nathalie’s är ett av mina favorithak.

Självklart fick Snufflan smaka både av köttet och av pastan. Men det gäller att vara lite restriktiv när det är kryddstarkt.

När jag ätit klart och druckit ur mitt andra glas vin var det dags att betala. Snufflan skällde som en galning när jag försvann in i restaurangen och betalandet gick snabbt. När jag kom ut blev hon nöjd igen.

Sedan gick vi hem. Det var kallt ute och  jag frös ordentligt. Trots att jag haft en filt på mig när jag åt. Eller just därför kanske, den lämnade jag ju ifrån mig.

När vi var hemma igen gick vi och la oss och vilade middag. Det var skönt med en tupplur.

Till sist var det dags att ge mig ut till toaletterna för att städa. Det var skapligt  rent och gick ganska fort.

Gick tillbaka till stugan och in i värmen. det var kallt ute. Gjorde kaffe. Plötsligt fick jag för mig att jag kanske glömt sopborsten ute. Det var bara att klä på sig och gå och kolla. Tur att jag inte är mörkrädd. Borsten stod på sin plats i den låsta städskrubben. 🙂

Tillbaka igen fortsatte jag med mitt kaffe, kollade efter något på playTV och lät fredagen gå över i lördag.

Godnatt önskar Snufflan och jag!