Bloggaren Nacka 144 har en bloggutmaning som han kallar Veckans foto. Här är det meningen att man med hjälp av bilder, max 5 stycken, och text ska visa veckan som gått.
Ljuset i tunneln. Vågar man tro på att det finns ett bättre liv där borta? Inte enbart ”på andra sidan” utan även i livet här och nu.
Känns lite anakronistiskt med midsommarblomster som blommar i september. Men det är nog en överlevare som klarar livets stormar.
Nog vore det skönt ibland att flyga iväg på en kvast och lämna allt jobbig kvar och bara susa fram i det blå.
Vin och ostbågar en självsam fredagskväll. Känner du dig inte ensam frågar många. Men nej, jag behöver min egentid för att orka. Speciellt nu när flera av mina vänner har behov av att älta sina liv medan jag själv står upp i halsen med ett till synes olösligt problem och håller på att (bildligt) drunkna.
Veckans matbild får bli den spektakulära efterrätt som jag bjöds på i torsdags. Jag fyller inte år ännu, men någon gång framöver. Känns alltid lyxigt när man tänder ett sprakande bloss vid bordet.
När man har ett intensivt arbete och arbetar med människor så tycker jag att man får ett behov av att vara ensam. Även om jag tyckte mycket om mitt arbete så fanns det alltid någon som krävde min uppmärksamhet. Det gjorde att jag uppskattade tystnaden hemma.
Hoppas det blir en lösning på ditt problem och att du har orken till det. Visst ska man lyssna på andra men man behöver tänka på sig själv också.
Kram och god söndag!
Bloss och dom där goda krokarna sitter inte fel, nu är dom favorit också så jag vet hur de smakar exakt på pricken, men ingen påse öppnades helgen. Vi tror på att det finns ett bättre liv där borta i ljuset ja!!! Vacker bild 🙂 Trevligt att du var med och jag bugar för länken 🙂
Det var verkligen en häftig matbild!
Ha en skön söndag!
Kram, Ingrid
Egentid är guld värd, även för en pensionär. Så skönt att rå om sig själv och göra det man vill. Tunnelbilden var mycket talande! Hoppas veckan blir positiv
Egentid är bland det viktigaste som finns och även jag jobbar med människor så jag kan känna in dina ord. För mig är det sociala, att vara på arbetet. Efter det är det naturen som får mig att läka. Min familj betyder så klart mycket men dom ensamma stunderna på en stubbe i skogen är svåra att slå. Jag har medvetet valt att rensa bland energitjuvar som inte tillför något i livet. Dom får absolut klara sig på egen hand och inte suga musten ur mig. Många fina bilder och tänkvärda ord hos dig. Tack!!